Salukitrix

Jag har nämnt det förut, men det tål att nämnas igen - Zala mår bättre än på länge nu när hon får glucosamin och hon busar mer än någonsin när vi är i rastgården. Idag gick vi dit och kameran var med, så jag kunde få några bilder på en tokig Zala.

Här är hon, min snart 10åriga dåre!













Efter att hon lekt, då skulle hon sola!
Glad Zala.

Idag var vi ute på min favoritrunda. 3½ timme tog den idag, eftersom vi stannade till tusen gånger när jag fotograferade. Zala fick vara lös lite, Wahidah hoppade runt på stenar och vi alla tre var glada.







Jag har även tränat tricks och lydnad med hundarna och filmat det, meeen filmklippen ligger kvar på kamerans minneskort. Imorgon ska de nog dyka upp här.

Idag gick jag och damerna ut på en skogspromenad. Den blev inte så lång, eftersom det började regna, men den lilla stund vi var ute var väldigt trevlig. Dessutom gick vi förbi någon terrier, såg ut som en tjock, strävhårig, högbent jack russel eller något sådant. Den tittade på oss. Hoppade efter oss längst ut i sitt koppel osv. Men den var tyst. Tyst var även Zala! Hon gick jättefint, tittade på den och var lite spänd, men inget mer. Jag är imponerad och väldigt glad.

Skogsbild på Wahidah:


Nu hade jag tänkt ge mig av till rastgården, men en snabb blick genom fönstret fick mig att ställa in de planerna. Det regnar fortfarande...

Ursäkta att jag inte varit aktiv här på ett litet tag. Jag har helt enkelt inte haft tid, för jag har fått ett jobb! När jag kommer hem på kvällarna är jag så trött och det är så mörkt att det inte finns ork till långpromenader och det är för mörkt för att fotografera fina bilder på hundarna så inte ens sådant kan jag lägga upp här.

Wahidah är med mig på dagarna och hon sköter sig bättre än väntat. Hon ligger under mitt skrivbord på en filt och vilar nästan hela tiden. Ibland sträcker hon på sig och går runt, men det brukar vara lätt att få henne lugn igen genom att ge henne ett tuggben och be henne ligga kvar på filten.

Zala blir rastad av min vän Julia på dagarna, och så är min farsa hemma med henne, så hon har det bra trots att jag inte är med henne.

Igår slutade jag tillräckligt tidigt för att hinna gå en liite längre sväng med dem och sedan gå till rastgården. Hundarna blev glada och lekte massor! Även Zala rusade runt som en tok och sprang för första gången på väldigt länge före Wahidah! Jag blev förvånad när jag såg det, för Wahidah brukar alltid, alltid, ligga långt före Zala när de springer.
Igår fick även Zala gå en skogspromenad med Julia, så hon hade nog en toppendag.

Wahidah och jag har faktiskt hunnit träna lite lydnad trots jobbet. Vi tränade under gårdagens lunchrast. Det blev mest att vi lekte, jag gjorde en inkallning och testade lite linförighet. Ordentligt med störning eftersom det alltid är folk igång utomhus vid Stockholms Universitet (där jag jobbar).

Inkallningen gick inte så bra, för hon tittade massor på andra och jag kände att det inte var värt att tjafsa med henne. Linförigheten gick desto bättre! Jag tränade mycket på tempoväxlingar, gå olika långa sträckor innan jag stannade men var tyvärr lite dålig på att få in några egentliga svängar. Jag belönade henne med en pinne som jag ibland kastade, ibland hade dragkamp med. Wahidah följde fint, klarade tempoväxlingarna galant men sackade efter lite om det gick för lång tid innan hon fick beröm.

Tänk att den lilla hunden inte kunde ordentligt fotgående i början av det här året! Det känns som om det inte alls var länge sen jag nästan grät av lycka och studsade runt i hela lägenheten, pussade sönder Wahidah osv för att hon för första gången någonsin gått fint bredvid mig - och med ögonkontakt. Hon gick med ögonkontakt ca 2-3 meter i köket. Jag minns fortfarande den fantastiska känslan, känslan av att faktiskt lyckas med något jag kämpat massor med.

Hon är allt bra fantastisk, min lilla odåga och idag var hon helt lugn när jag var iväg till affären en halvtimme, trots att hon helt klart märkte att jag var på väg att ge mig av innan jag faktiskt gick.

Eftersom vi alla mått bra nu så blev det en långpromenad runt lunchtid idag.

Vi gick på skogsstigar, klättrade runt lite på jobbiga ställen, tittade på fin natur, tog två vattenpauser och hade det bra. Heja oss! Vi ska komma i form nu och om man tittar på bilderna tycker jag faktiskt att Wahidah ser ut att ha blivit lite smalare och Zala har ju i alla fall en del muskler. (Bilder på mig skippar vi. Jag är inte i form alls.. Än.)

Titta så bra stig som får en att faktiskt lyfta lite på fötterna!


Vid vattnet:

Vi tränade lite lydnad och några tricks i köket nu på eftermiddagen.

Först kollade jag om hon kom ihåg "tass" som vi tränade på för någon dag sedan. Det gjorde hon, hyfsat i alla fall. Det gick helt klart bättre än första gången i vilket fall som helst.

Sedan lekte vi lite och hon fick gå slalom mellan mina ben. Det var en av de bättre slalomgångar någonsin för oss. Jäklar vad hon börjar bli duktig! Det gäller bara att jag kommer ihåg att belöna vid olika tillfällen, så att hon inte vänjer sig vid att vi alltid kör lika långt. Gör vi lika långt hela tiden så kommer hon börja slarva, det vet jag.

Därefter tränade vi fritt följ. Wahidah hade bättre position än vad hon brukar ha och jag tränade på svängar. Vår lägenhet är en sådan som man kan "gå runt" inne i. Alla rum är sammanlänkade till en cirkel runt badrummet. Det är perfekt att utnyttja när man tränar. Vi går då längs en "korridor", svänger en 90 graders-sväng och fortsätter rakt fram i nästa korridor.

Nu gick det så bra att jag bestämde mig för att utöka sträckan. För första gången någonsin skulle vi gå ett helt varv runt i lägenheten. Det blir totalt 4 svängar då, åt samma håll hela tiden. Vi gick, stannade, gick, svängde, stannade osv. Ibland stannade vi flera gånger på en raktsträcka, ibland inte alls. Wahidah gick med fin position OCH hon följde med fint med utmärkt kontakt i alla svängar - trots att jag inte belönade en enda gång under hela varvet!

Vi tog ett högervarv och ett vänstervarv för att få träna på båda svängarna. Vänstersvängarna gick bättre, men jag tror att Wahidah var lite trött när vi körde högersvängarna.

I vilket fall som helst så går det helt klart att variera hur man går, hur mycket som helst. Med väggarnas hjälp blir det lättare för mig att gå rakt också. Vi kan variera tempo, stanna olika många gånger, göra helomvändningar här och där osv. Det är toppenbra, framförallt dagar som idag, när det regnat hela eftermiddagen och fortfarande regnar.

Bra tajming har jag i alla fall - långpromenaden blev avklarad runt lunchtid och efter det cyklade jag till affären (Wahidah låg lugnt hela tiden när jag var borta!). Nu behöver jag inte gå ut mer idag annat än när hundarna ska kvällsrastas.

Idag älskar jag min unga dåre.

Vad ni än gör - håll käft när allt är bra.

Wahidah är halt.
Jag fattar inte varför, men ont har hon helt klart eftersom hon inte vill stödja på frambenet och tydligt visar att det gör ont när jag trycker på benet. Det är inte direkt några muskler där. Det finns inga fästingar eller annan skit. Jag har inte sett att hon klämt sig eller så.

Så vad fan är det som hänt nu?

------

11:27
Nu markerar hon bara. Så det är bättre. Ingen feber har hon heller.
Ringde en veterinär och rådfrågade, hon gav inget svar, såklart, det går ju inte riktigt att ställa diagnos över telefon. Pratar med en vän (som är veterinär) över msn. Hon tycker att vi kan avvakta över helgen, hålla Wahidah lugn, bara gå korta koppelpromenader och ringa vetrerinär om det inte blivit bättre sedan. Så gör vi. Tänk vad mycket tid jag får över till att städa lägenheten och fixa med hemsidan nu när jag inte kan gå långpromenader!

Det känns som om jag inte borde ha hund.
Första juli fick Wahidah borrelia. 10 dagars vila med medicin. En måndag gick vi lite promenader igen. Sedan hann vi vara igång ordentligt i två dagar innan hon skrapade upp trampdynorna. De läkte. Sedan har Zala haltat och haft sig. Nu har allt varit bra i 2½ vecka och då haltar Wahidah.

Jag orkar inte mer.

Wahidah där Wahidah är som gladast - högt upp så att hon kan titta ut på hela världen.



Förresten, här ser hon ju inte ens tjock ut!

3 timmar ute. Först en lång skogspromenad (det blev svettigt!) och sedan lite, lite spring i rastgård. Heja Wahidah!

Jag har börjat skriva upp vad vi gör varje dag i min kalender och jag ska nog börja väga mina damer också och skriva in vikten i kalendern. Som det ser ut nu har de fått springa i rastgård varje dag i en vecka och vi har gått långpromenad alla dagar utom 2. (Dåligt väder och vi tog istället flera smårundor, så lite rörde vi på oss)

Nu sover båda hundarna och snart ska vi kanske upp till morsan.
Kompaktkameran är iväg på resa, så det kommer inte bli några fler filmer innan måndag och det är svårt att fotografera sig själv när man tränar, men jag ska försöka att fotografera andra roliga bilder på hundarna under tiden, samt se till att skriva lite här varje dag ändå.

Heja oss! Nu ska vi alla tre komma i bra kondtion.
Wahidah och jag ska bli smala och få muskler. Zala ska bygga muskler och få hålla igång på lite olika sätt så att hon håller sig så smidig som möjligt.
Vi har i alla fall kommit igång nu!


(Nu har jag dessutom sett till att skapa några nya bloggkategorier och sorterat ALLT jag skrivit här i bloggen under dessa kategorier. Förhoppningsvis blir det bra, om man nu vill läsa något gammalt jag skrivit.)

Jag har kommit igång med filmandet nu!
Tyvärr har jag ju bara en sketen kompaktkamera att filma med.. Jag önskar så otroligt mycket att jag kunde filma med en kamera där man kunde zooma samtidigt som man filmar. Det är en omöjlighet nu. När jag har råd ska jag köpa en sådan kamera och då ska jag filma busande hundar, hundar på LC och kapp och allt möjligt.

Såhär blev det i alla fall när hundarna släpptes i rastgården idag.
Vi gick till den lilla rastgården, vars största fördelar är att den är nära oss och har bra staket. Tillräckligt stor för att de ska kunna springa av sig det värsta i alla fall - och eftersom det regnade tidigare under dagen ville mina inte springa mycket alls...

Idag regnar det (trots att det på SMHI står att det inte regnar..). Varken jag eller hundarna vill ut och därför passade jag på att träna lite med dem istället för den planerade långpromenaden.

Jag började med Wahidah.
En del bus, sedan lite tricks, lite bus och så avsluta med 1ans apportering.


Jag är nöjd med att hon (som alltid) leker. Jag är väldigt nöjd med att jag kan avbryta leken, få henne att släppa kamptrasan och sedan vara på igen. Dessutom är jag glad för att jag själv kommer ihåg att belöna det faktum att hon släpper när jag vill. Det har vi tränat massor på, just att kunna styra leken utan att den för den sakens skull blir tråkig. Jag är även glad för att hon leker med mig, även när jag inte har leksaker, godis eller annat.

Jag gillar att hon fått balans när hon "sitter fint", att hon numera kan gå slalom utan att jag leder med godis (jag tror faktiskt att det här var första gången hon gjorde det) och framförallt, att det känns som om träningen flyter på lite. Dessutom blev jag lite förvånad över att hon inte tuggade alls på apporten - och glad för att jag själv hade vett nog att nöja mig då, inte traggla vidare bara för sakens skull.

Sedan var det Zalas tur!
Henne försökte jag lära "vacker tass". Godis i handen och så satte jag mig bredvid henne. Eftersom hon är en sådan hund som använder tassarna så fort hon vill något så var det här inte så väldigt svårt för henne. Kanske hennes nya favorittrick?


Sist ut, Wahidah igen!
Även hon skulle få lära sig "vacker tass". Där har man inte lika mycket gratis. Det tog många minuter innan hon ens tänkte på att lägga upp tassen på min hand. Jag vet inte hur väl det syns i filmklippet, men när jag klickade för att hon la upp tassen på min hand så blev det en liten "aha-upplevelse" för henne, och efter det så flöt det ju på ganska bra.


Förövrigt tror jag att jag ska göra om mina bloggkategorier här. Nu har jag ju bara "Zala", "Wahidah" och "Hundrelaterat". Det känns som om det hade varit bättre med trickträning, lydnad, vardagsgrejs, äventyr, övrigt och hundrelaterat. Eller? Vad blir bäst?

Idag åkte vi iväg en bit, för att få gå promenader på nya ställen.
På kommunens hemsida såg jag att det skulle finnas en rastgård jag inte tidigare varit på, så vi åkte dit.



Rastgården var inte stor. Fårstängslet lågt och det gick runt många hundar m.m. i närheten av rastgården. Troligtvis är den i princip aldrig tom (och jag släpper inte ihop mina hundar med okända hundar i små rastgårdar).

Kort sagt. Dit åker vi inte igen.

Istället åkte vi hemåt och passade på att vara en stund i vår närmaste rastgård. Den är inte heller så väldigt stor, men den har i alla fall väldigt bra staket! Wahidah sprang ingenting. Zala gick bara efter mig och ville ha godis, men de verkade ändå glada över att få gå lösa en stund.



Nu sitter jag och funderar på vad vi ska göra imorgon. SMHI påstår att det ska regna imorgon och i övermorgon. Kanske tar vi bara småpromenader och tränar lite inomhus då? Jag borde verkligen träna lydnad med Wahidah och hitta på något nytt för Zala att lära sig. Men vad ska man lära dem?

Har hört något om en saluki som lärde sig vifta på svansen på kommando, och en som lärde sig lägga tassarna i kors på kommando.. Det kanske vore något?

Nu under kvällen fick jag en liten chock, en otroligt glad överraskning.

Häromdagen skrev jag ju om hur mycket bättre mina hundar mår nu med fiskolja, glucosamin osv, skrev att Zala verkar röra sig lättare och har fått finare päls. Idag fick jag ett bevis på att jag inte är helt fel ute i mina tankar.

Senaste året har Zala inte lekt så mycket. Eller rättare sagt, hon har inte sprungit så mycket. Hon har busat igång Wahidah, låtit Wahidah springa sig trött för att därefter jaga henne. Hon har lekt desto mer inomhus, där det är trångt och inte finns så mycket springutrymme. I rastgården har hon knappt sprungit alls, om vi inte varit i stora fårhagar. Troligtvis blir väl frihetskänslan så enorm där att hon inte kan låta bli att springa lite.

Jag har mest tänkt att hon inte springer för att det varit tråkigt med små utrymmen, eller att hon förstår att Wahidah är snabbare i svängarna så att det inte är någon idé att jaga henne. Men så sprang hon ju konstigt där på lure coursing-träningen i våras och likadant på släphareträningen kort därefter och då bestämde jag mig för att pensionera henne från att springa efter trasa. Hon är ju ändå för gammal för att få tävla.

Men jag vet hur lycklig Zala blir av att få jaga trasa. Det finns absolut inget hon älskar mer i hela världen. Inget ätbart i världen och ingen mjuk säng i världen är bättre än att få jaga. Hon blir helt till sig så fort hon förstår att man närmar sig en spring-träning av något slag, trippar på tå, lyfter huvudet högt, skriker och studsar som en galning i väntan på att få springa. Det känns därför jäkligt trist att inte ta med henne längre.

Så idag hände det:
Zala lekte som en tok utomhus - i liten rastgård!
Jag trodde knappt mina ögon när jag såg det. Vi hade trots allt gått en 3 timmar lång promenad tidigare och hon borde vara trött. Men hon lekte! Hon sprang runt som en tok, snurrade runt på stället i hög hastighet (jag trodde seriöst att hon skulle bli yr och ramla), vände så snabbt och snävt i vissa kurvor att Wahidah blev förvånad och halkade omkull. Zala var visserligen på det stora hela lite långsammare och stelare än vad Wahidah var, det såg man, men det var full fart!

Hon sprang, hon njöt, hon lekte som en total galning och när jag stod där och tittade på dem med ett stort leende tänkte jag för mig själv: det där, det är min snart 10 åriga saluki det. Min gamling, som inte alls är gammal!

Nu har hon legat hela kvällen i sin bur, sett glad ut, drömt massor och hon flyttade precis över till sängen där hon rullat ihop sig vid huvudkuddarna. Nu tänker hon inte gå ut mer idag, om jag inte drar ut henne. Hon är lycklig.

Så jag funderar nu, när jag tänker på hur hon är, hur hon blivit, hur hon mår och allting:
Ska jag ta henne till en släphareträning igen? Hon behöver ju inte springa upp för den jättejobbiga backen i sandtaget direkt, men en liten bit på platt mark borde inte vara några problem... Om någon vecka ska vi ge oss iväg till träning nästa gång. Hon skulle verkligen älska att få följa med, att få springa igen, få jaga, och jag tror faktiskt att hon skulle klara det utan problem.

För nu har hon gått en riktigt lång promenad, och sprungit massor i rastgården samma dag, men inte ens markerat lite när hon varit ut efter det. Hon klarade det utan några problem alls. Nog borde en liten springsträcka på platt mark gå bra..?

Såhär såg det ut senast Zala var på släphareträning.
Totalkrach ner i trasan så fort den stannade. Ingen tvekan om hur mycket hon gillar det där inte!


Med sand i nos och ögon:


(Bilderna lånade av min underbara vän Julia som varit snäll nog att fota mina hundar under flera träningar under året.)

Det är helt underbart lugnt och skönt här hemma nu. Zala ligger och småpratar för sig själv när hon lägger sig tillrätta i buren, Wahidah ligger utslängd på sängen och sover. Båda är nöjda och det känns i hela lägenheten att det är ett bra lugn här. Inte det där "väntande lugnet" som är när hundarna är lugna, men absolut inte hade haft något emot att gå ut på en långpromenad.

Vi var ute i lite mer än tre timmar. Gick runt en sjö, tittade på naturen, mötte några hundar (och Zala uppförde sig otroligt bra!), gick ner till sjön så att hundarna fick doppa tassarna, pratade med mötande människor osv. Vädret var fantastiskt och allt var fint. Zala tyckte det var lite jobbigt då och då, men hon har väl också dålig kondition nu när vi varit stilla så mycket under en lång tid.

Vid ett ställe så fick Zala gå runt lite och vara lös, Wahidah fick ligga kopplad och tugga på en pinne. Jag tog fram kameran och fotograferade min fina gamla dam. Hon är så otroligt lätt att ha lös (om man har med godis..) för hon springer inte, utan går mest runt och tittar på världen och kommer så fort jag ropar eftersom hon vet att det är stor chans att hon får något gott. Det är otroligt synd att jag så sällan har henne lös på andra ställen än i rastgården. Det får bli bättring på den punkten i framtiden.

Idag har jag busat med Wahidah.
Lite av det filmades och därför lägger jag upp klippet här.

Nu hade vi lekt en stund innan, så hon var lite trött, men förhoppningsvis ser man att hon gillar att leka med mig ändå. Det blev lek utan leksaker, lek med gosedjur (dragkamp och "jakt"), lek med mig igen och det som inte fastnade på film var när vi lekte med boll och när Wahidah jagade mig. (Skitkul lek! Jag springer allt vad jag har och Wahidah studsar efter. Det är ju inte direkt svårt för henne att hinna med...)