Salukitrix

Nu har jag bestämt mig ändå.
Jag tar och flyttar min blogg.

I den här bloggen kommer det inte skrivas någonting mer.

Vill ni fortsätta hålla koll på vad jag och mina salukis gör, besök http://salukitrix.wordpress.com/

Idag gick jag och hundarna ut med Ronja och Kastor.

Vi tog oss till ett nytt ställe, ett vackert ställe, där det dessutom fanns möjlighet att släppa hundarna lösa. Eftersom det var ett nytt ställe så släppte vi hundarna en och en, vilket gick jättebra och jag förvånades åter igen över hur lätta mina hundar är att ha lösa. Framförallt Zala är en pärla och hon fick därför vara lös väldigt mycket.

När det gäller bloggflytten: Jag har provat att starta ett konto på wordpress nu, men blir galen på att sidan är så förbannat j*vla långsam. Blogspot verkar inte lika bra när det gäller att fixa layouter och dessutom har de hela tiden någon rad högst upp på sidan som bara stör mig. Samtidigt vill jag inte ha kvar bloggen här på blogg.se, vilket till största delen beror på att jag ogillar reklamen galet mycket och vill kunna ha vettiga presentationer av hundarna med på sidan.
Så frågan är vad sjutton man gör nu. Om man blir tokig på wordpress efter EN dag, kommer man verkligen orka blogga där då?

Lite bilder från dagen ska ni få se i vilket fall som helst.
Klicka på de små bilderna för att se dem i större format!

Jag funderar seriöst på att flytta bloggen, att gå över till antingen wordpress eller blogspot. Anledningarna är flera, och jag skulle gilla om de som tycker något om det hojtar till på valfritt sätt.

Jag uppdaterar sällan min hemsida och jag har inte så mycket att uppdatera den med heller. Tävlar gör vi inte så ofta, gallerierna får jag inte som jag vill ha dem och jag har ju ingen uppfödning att hålla koll på med hjälp av en hemsida.

Bloggen uppdateras dagligen och hade jag haft blogspot eller wordpress hade det funnits möjlighet till varsin flik för hundarna och en flik till mig, så att man ändå kan få med presentationer av hundarna. Där skulle man ju i så fall kunna klämma in info om tävlingsresultat, avkommor eller liknande.

Istället för att ha två sidor att fokusera på, så skulle jag kunna ha en sida. Dessutom verkar det som om blogspot och wordpress är reklamfria sidor och man har möjlighet att ändra layouten en hel del själv. Sådant gillar jag mycket.

Dessutom skulle jag spara ca 200 spänn per år. Pengar som skulle kunna användas till medlemskap i någon klubb, någon tävling eller som pengabidrag till någon intressant kurs. Kort sagt känns det dumt att lägga pengar på något i onödan, framförallt när man är fattig student.

Är det någon här som har använt wordpress eller blogspot och vill berätta lite snabbt om hur det fungerat? Är det lätt att ändra layout, fungerar sidorna alltid, är det verkligen reklamfritt osv?

Idag åkte jag och Wahidah till kapplöpningsbanan för att plocka ihop allt inför vintern och vara med på medlemsmötet.

På medlemsmötet var det trevligt och det bestämdes bland annat att vi ska få igång en ungdomssektion.
Jag hoppas verkligen att det blir bra.

När jag vid ett tillfälle inte hade så mycket att göra och Wahidah var jättebusig så passade jag på att träna lite lydnad bredvid banan. Det gick runt människor, lite hundar och Wahidah var sjukt sugen på att gå in på banan för att springa, men jag tänkte att man kanske kunde få lite kontakt med henne ändå. Det gick!

Vi tränade linförighet, fjärrdirigering och ställande under gång. Vid linförigheten var hon för flamsig för att det skulle gå bra. Hon hade inte bara dålig position - hon hade ingen positition alls! Hon for runt, studsade runt och var överallt, dock med kanonbra kontakt... Efter att jag försökt lugna ner henne och efter tusen tempoväxlingar, svängar och stopp så blev det dock bra och jag berömde, kastade en pinne och lät henne busa runt som hon ville lite (dock i koppel). Dragkamp hade vi också och det var lika kul som alltid.

Ställande under gång och fjärrdirigering gick fint. Hon är duktig, min lilla odåga. Förhoppningsvis kan jag bli filmad på tisdag. Då ska jag i alla fall träffa Ronja och Kastor.

Förövrigt hittade jag precis en gammal bild på mig, från när jag tävlade lydnad med världens bästa dvärgschnauzer, Spana. Hon ägdes av min lärare på skolan, men jag fick låna henne massor under en vårtermin då jag var hundlös pga att Zala var på kenneln för att få valpar (då Wahidah föddes).
Spana och jag ställde upp i skolans inofficiella lydnadstävling i klass 1. Ungefär 20 deltagare var det och vi placerade oss faktiskt som 1a! Jag har helt och hållet min lärare och Spana att tacka för det. Själv visste jag ingenting då, mer än att Spana var söt och underbart rolig att träna med.

Såhär såg det ut:

Enirokartorna och Google maps är verkligen underbara.
Jag sitter och kollar på dem nu för att hitta nya promenadvägar och nya ställen att utforska. Tack vare flygfoton och möjlighet att "gå runt" i kartan på vissa ställen kan man oftast ganska lätt avgöra om stället är av intresse eller inte.

Imorgon ska jag till kapplöpningsbanan. Det är arbetsdag då och därefter medlemsmöte.
Nästa vecka, DÅ ska vi ut på äventyr och kolla upp alla ställen som jag hittar nu. Jag längtar, och förhoppningsvis kan jag få med mig Ronja och Kastor på några av utflykterna.

Efter två timmars promenad vet Zala precis vad hon vill göra...

Igår var en sån där dag som borde ha spenderats i sängen. Inte ens Wahidah ville göra någonting annat än sova.

I vilket fall som helst så började nyss nämnda lilla saluki att gnaga på en klo. Jag kollade på klon och insåg att den + de andra klorna nog gott kunde klippas. Så jag plockade helt enkelt fram klotången, satte mig bredvid Wahidah i fåtöljen och började klippa.

Problemet var bara att jag missbedömde hur jag skulle klippa, så helt plötsligt kom det tokigt mycket blod från klon... Någon enstaka gång har jag väl råkat klippa så att en bloddroppe syns, men aldrig värre än så. Nu blev nästan hela tassen röd av blodet. Mindre lyckat.

Som tur är så är hon ju fruktansvärt lätthanterad och bryr sig knappt om vad man gör med henne, så hon låg lugnt i fåtöljen och njöt av att bli ompysslad, jag klippte resten av klorna på framtassarna och sedan vände jag uppochned på Wahidah för att den skadade klon skulle komma högt upp i luften. Någonstans har jag hört att om man tex får ett sår på handen ska man hålla upp handen för att det ska sluta blöda.

I vilket fall som helst så ledde det till att Wahidah nu får gå runt med tratt. Det har slutat blöda och så, men om hon slickar på klon så börjar det blöda igen. Som tur är så är det ena sporren som är skadad, så det börjar inte blöda om vi är ute och går (och dessutom kan jag ha på ett litet lätt bandage för säkerhetens skull utan att det påverkar henne nämnvärt).

Fysjutton att jag var så klantig! Hunden har ju för fan genomskinliga och mjuka klor, otroligt lättklippta med andra ord, men vad gör jag, jo, jag misslyckas med att klippa dem! Nååja, någon gång ska väl vara den första...

11,5 km är ganska långt. Så långt har vi gått idag och hundarna har utöver det fått springa lite i rastgård. Zala är trött och har krupit in helt under täcket. Wahidah har rullat ihop sig men kommer nog inte bli helt nöjd innan hon får kvällsmat.

Senare idag ska jag och Wahidah gå hem till morsan. Väl där ska jag, om vi orkar, träna lite tricks.

Även idag gick jag och Wahidah ut själva, till rastgården för att busa lite.

På vägen hem så tränade jag åter igen linförighet. Jäävlar vilken duktig hund jag har! (Ja ursäkta, jag måste faktiskt använda mig av svordomar här). Hon gick så galet jäkla fint, med perfekt kontakt, perfekt position, RAKT och i bra tempo. Jag bytte sida av vägen några gånger, lät henne gå fot även när vi svängde och gick över ett övergångsställe, växlade tempo flera gånger osv. Hon gick helt perfekt! Inte nog med det, hon höll igång länge också utan att tröttna det minsta.

Den enda gången vi fick ett avbrott var när vi mötte en golden retriver. Den var precis som alla andra goldens här i området, en sådan som gör utfall och Wahidah gillar ingen av dem. Men, så fort vi hade passerat den så kunde vi fortsätta linförigheten utan problem.

Jag älskar min lilla hund idag!




Förresten, nya färger och nya bilder i headern här på bloggen.
Jag vet inte om jag är helt nöjd, så om någon har tips på vad för färger/bilder som skulle passa bättre: hojta till!

Snö, snö, underbar snö!
Först verkade det bara som om det var något äckligt snöblandat regn som föll från himlen, men nejdå, det blev snö av det och nu är hela världen vit och vacker. Wahidah blev glad, fick först gå ut på uteplatsen och sedan busa i rastgården.

Efter att vi busat runt lite så gick vi upp till morsan, satt i soffan och bläddrade i Tidningen Hundsport som kom idag. När hon låg där bredvid mig, lilla W, så kunde jag inte låta bli att pussa på henne då och då och berätta för henne att hon är finast i hela världen. Hon såg så fin ut när hon låg ihoprullad, smått blöt efter snön och väldigt glad efter att få ha sprungit lite. Mitt lilla odjur är världens bästa odjur.

Av någon anledning fick jag för mig att ha med kameran till rastgården. Något som jag inte ångrar såhär i efterhand. SNÖBILDER!

(Inte någon superbild på något vis, men kolla så fin hon blivit i hullet!)

Idag tränade jag med Wahidah och filmade lite. Det fick pga vädret bli inomhusträning. Fysjutton vad det "snöar" och blåser. Världen är vit. Hundarna sover och vägrar gå ut. Zala begravde sig helt under täcket förut och ligger nu och snarkar för fullt.



Och så till själva träningen:
Jag är fullt medveten om att jag ger massor av dubbelkommandon och att vi har massor att träna på, men vi blir bättre och bättre och har faktiskt kul!

Idag är en sån där dag då man inte vill göra annat än ligga i sängen och sova. Fördelen med att vara arbetslös är att jag kan göra nästan precis så. Hela förmiddagen låg jag och hundarna i sängen. Jag drack en kopp te och läste en bok. Hundarna låg bredvid mig, på mig och under mig, på samma gång, trots att de bara är två.

Efter ett tag orkade jag dra mig ut på en liten promenad. Zala ville inte. Även hon ville ligga i sängen och sova hela dagen. Vi gick inte så långt och därför gick jag och Wahidah till rastgården direkt efter promenaden. (Zala fick ligga hemma med ett tuggben och var väldigt glad)

I rastgården sprang Wahidah en del. Vi hade dragkamp med pinnar, jag kastade pinnar och "jagade" henne. Hon var skitglad, men hade garanterat sprungit mer om hon fått ha en lekkamrat.

Wahidah överraskade mig i alla fall. Hon kom med flera pinnar till mig, istället för att springa runt med dem som hon brukar vilja göra! Sedan kom hon varje gång jag ropade, vilket utnyttjades till max. Jag ropade på henne, belönade att hon kom, sa "hopp och lek" och så fick hon busa igen.

Varje gång kom hon. Varje gång väntade hon faktiskt(!) på att jag skulle säga "hopp och lek" innan hon flög iväg igen.

På vägen hem så tränade vi lite linförighet. Svängar, tempoväxlingar osv. Wahidah var tokigt duktig.

Jag är stolt över min saluki idag!

I fredags köpte jag en ny kamera. En kamera som helt klart är bättre än den jag hade förut och nu gäller det alltså för mig att lära mig den lika bra som jag kan min förra kamera. Igår testade jag den under långpromenaden. Idag gick jag en till långpromenad, men fotograferade inte så mycket. Istället la jag fokus på att klättra runt i skogen, låta hundarna hoppa på stockar osv.

Dagens test av kameran fick bli i rastgården. Jag gick dit med Wahidah och senare fick vi sällskap av en ung schäfer. Wahidah sprang massor. Jag fotograferade en del.

I rastgården passade vi även på att träna inkallning och det gick förvånansvärt bra! På vägen till rastgården såg jag även till att träna lite linförighet så fort vi mötte någon människa, bara för att ha någonting som liknade störning.
Hon är allt bra duktig min tok.

Zala över stock!


Wahidah i rastgården:

Idag hade vi underbart sällskap av Ronja och Kastor. Ute på en ö gick vi runt i skogen, klättrade i berg och gick på stigar fulla av rötter och hala löv. Vädret var underbart, naturen jättefin och det kändes jättebra att gå på annat än tråkig och platt mark.



Vi hittade en stock att hoppa över, Wahidah hittade en gren att dra i och jag och Ronja fotograferade allt som var fint. Efter långpromenaden åkte vi hem. Wahidah och Kastor fick busa i rastgården och därefter blev det glass och spel för mig och Ronja.

Igår var jag inne i stan. Idag ute i naturen med Ronja och Kastor. Både igår och idag såg jag till att träna lite lydnad, för att träna med störning.

Igår var vi mitt på centralen, tränade fotgående, inkallning och fjärrdirigering. Wahidah hade såklart på sig koppel hela tiden och var därför aldrig längre ifrån mig än 2 meter. Inkallningen fungerade sämst av det, men efter att ha varit lite övertydlig så gick det bra. Det var främst avslutningarna som var dåliga. Jag kanske inte tränat dem på ett tag...

Fotgåendet gick bättre än väntat och fjärrdirigeringen gick som vanligt bra. Hon är verkligen en pärla på det och jag är stolt över min lilla tok.

Dessutom fick vi publik. Folk stannade upp, tittade, pekade, följde oss med blicken ett bra tag och väldigt många såg glada ut. Som alltid gillar jag att visa för folk att min hund är lydig och att vi har kul ihop. Hundmänniskor får se att man kan göra saker även med en vinthund, och icke hundmänniskor får se att även stora hundar kan vara lydiga, snälla och roliga. Jag tror att det är skitbra.

Idag tränade vi i skogen, med störning av andra hundar och allt möjligt som kan vara kul i en skog. Då var dock Zala med, så det gick inte alls lika bra som igår. Det är i princip omöjligt att träna linförighet med en hund och ha en annan i koppel på andra sidan samt ha en lekkamrat någon meter framför... Lite kontakt fick vi ibland i alla fall. Bättre än inget och bättre än bara tokstuds och lek från Wahas sida.