Halva tiden har gått...
5 dagar med medicin har gått. 5 dagar kvar. Wahidah äter inte längre smärtstillande utan nu får hon enbart penicillin. Jag hoppas verkligen att allt fortsätter bra och att hon slipper äta mer medicin senare.
Wahidah leker med ett gosedjur på Julias balkong.
Zala haltade igår... Jag ska ringa veterinären imorgon och prata lite med dem om det. Kolla upp hur det fungerar med att vaccinera på drop in-tiderna och boka tid så att någon får titta på en knöl i juvret samt på tassen som gör att hon haltar. Troligtvis har hon artros och det går väl inte att göra mer av det än att ge glukosamin och sedan kanske ge henne smärtstillande de dagar som det är som värst. Stackars lilla tant.
Jag hoppas verkligen att det går att lösa det så att hon slipper ha ont. Men en sak är säker: hon kommer inte få jaga trasa på varken LC, kapp eller släphareträning igen. Hon får leva pensionärsliv, sola, gå långpromenader och få godis för att hon sitter på kommando ibland. Jag tänker ju visserligen spåra med henne... Sådär väldigt mycket "pensionärsliv" blir det väl inte, om man tänker på vad folk brukar mena med det, men hon är pensionerad från springandet nu i alla fall.
Zala ligger på Julias balkong och tittar ut genom glasrutan som går hela vägen ner till golvet.
Ikväll ska vi gå en liten promenad. Inte långt alls, men lite längre än de små rastningsrundorna runt huset som vi ägnat oss åt några dagar nu. Jag är övertygad om att hundarna kommer älska det. Jag ska även sätta mig och svara på mail, pilla med min hemsida osv. Tidigare idag fick jag ett otroligt trevligt mail som jag bara måste svara på ikväll, när jag funderat lite på vad jag ska skriva i svaret. Det finns ingenting jag gillar så mycket som att bli positivt överraskad av hundmännsikor.
Wahidah leker med ett gosedjur på Julias balkong.
Zala haltade igår... Jag ska ringa veterinären imorgon och prata lite med dem om det. Kolla upp hur det fungerar med att vaccinera på drop in-tiderna och boka tid så att någon får titta på en knöl i juvret samt på tassen som gör att hon haltar. Troligtvis har hon artros och det går väl inte att göra mer av det än att ge glukosamin och sedan kanske ge henne smärtstillande de dagar som det är som värst. Stackars lilla tant.
Jag hoppas verkligen att det går att lösa det så att hon slipper ha ont. Men en sak är säker: hon kommer inte få jaga trasa på varken LC, kapp eller släphareträning igen. Hon får leva pensionärsliv, sola, gå långpromenader och få godis för att hon sitter på kommando ibland. Jag tänker ju visserligen spåra med henne... Sådär väldigt mycket "pensionärsliv" blir det väl inte, om man tänker på vad folk brukar mena med det, men hon är pensionerad från springandet nu i alla fall.
Zala ligger på Julias balkong och tittar ut genom glasrutan som går hela vägen ner till golvet.
Ikväll ska vi gå en liten promenad. Inte långt alls, men lite längre än de små rastningsrundorna runt huset som vi ägnat oss åt några dagar nu. Jag är övertygad om att hundarna kommer älska det. Jag ska även sätta mig och svara på mail, pilla med min hemsida osv. Tidigare idag fick jag ett otroligt trevligt mail som jag bara måste svara på ikväll, när jag funderat lite på vad jag ska skriva i svaret. Det finns ingenting jag gillar så mycket som att bli positivt överraskad av hundmännsikor.
Kommentarer
Trackback
