Salukitrix

Igår var Wahidah trött, efter att dagen innan ha busat som en tok. Det är underbart med en trött hund! När hon åt medicin pga borrelian och tvingades vara lugn vågade jag inte lämna henne ens 10 minuter, för jag kände mig övertygad om att hon skulle äta upp något som inte ska ätas på. Jag var därför lite orolig för hur det skulle gå med att lämna henne, lite rädd för att åter igen få börja om med ensamhetsträningen.

I förrgår behövde jag handla, så eftersom Wahidah vilade skyndade jag mig iväg. Jag gjorde allt så snabbt jag kunde och var tillbaka 20 minuter senare. Wahidah märkte inte ens att jag kom hem. Hon sov!
Igår vågade jag mig därför på att lämna henne igen, för att handla lite mer och kolla runt lite i affärer. 40 minuter senare kom jag hem och Wahidah sov även då. 40 minuter var det länge sedan jag lämnade henne, säkert ett år sedan. Annars har jag lämnat henne max en halvtimme. Nu vet jag alltså att hon inte tar någon skillnad på 30 och 40 minuter, bara hon är lugn när jag lämnar henne. Det känns otroligt skönt!

Vi tränade även lite fritt följ. Fotgåendet brukar gå lite bättre när kopplet är på, mest för att hon då låter bli att flamsa.. Så nu, när hon inte tränat på ett tag och jag struntade i att ta med koppel... Det blev kaos. Visserligen var hon snabb, hade kanonfin kontakt osv - men hon gick så jäkla snett! Jag filmade och gick rakt mot kameran och rakt tillbaka. Fysjutton. Det får bli belöning med godis istället för rolig leksak ett tag framöver. Hon har för lätt att bli övertaggad och flamsig. Tokhund.

Jag är trots detta galet sugen på att tävla lydnad, så idag ska vi träna apportering och ställande under gång. Kanske platsliggning också, vi får se hur det känns. Nu ligger Wahidah och sprattlar på rygg i sängen. Tydligen är jag en tråkig matte som bara sitter vid datorn...