Suck.
Blodproven visade - ingenting!
Tydligen finns det bättre prov än de som togs för att få reda på om hunden har fästingsjukdom eller inte, men självfallet frågar inte veterinärer vilket prov man vill ta och tja.. Jag är lite bitter. Dock har en annan hund häromdagen visat exakt samma symptom som Wahdiah och fick konstaterat att det faktiskt var en fästingsjukdom, så tja, det var kanske det som Wahidah hade ändå.
I vilket fall som helst är det bara två dagar kvar med medicin nu. Jag längtar till nästa vecka när vi kan hålla igång lite mer. Nu går vi liite längre promenader, väldigt långsamt, och även om Wahidah är knäpp om jag lämnar henne så kan hon i alla fall slappna av på kvällen när jag är hemma.
Idag tränade vi lite lydnad utomhus. Fotgående, inkallning och hopp över hinder.
Fotgåendet var det som gick bäst. Hon följde fint med oftast fin kontakt och satte sig i alla fall hyfsat.. Inkallningen gick såpass att hon sprang till mig, men ville inte sätta sig bredvid mig.. dumhund. Hopp över hinder gick som inkallningen, hon hoppade över, till mig, men satte sig inte bredvid. Dock har vi ju inte tränat så mycket på avsluten, så jag är inte direkt förvånad.
Lilla W blir mer ofokuserad när man är utomhus, troligtvis blir även jag det. Det är på något vis svårare att ställa in sig på att "nu ska det tränas!" i alla fall om man inte har sällskap av någon annan som ska träna.
Nu har jag hittat en liten lösning. Jag har hittat träningssällskap och detta träningssällskap bor väldigt nära mig! Det tar 3 minuter med pendeltåg från henne till mig, och så har vi någon minuts promenadväg till själva pendeln också. Vid mig finns en stor fotbollsplan som sällan används och där ska bli vår träningsplan. Heja oss! Nu ställer vi in siktet på en start i lydnadsklass 1 på riktigt.
Tydligen finns det bättre prov än de som togs för att få reda på om hunden har fästingsjukdom eller inte, men självfallet frågar inte veterinärer vilket prov man vill ta och tja.. Jag är lite bitter. Dock har en annan hund häromdagen visat exakt samma symptom som Wahdiah och fick konstaterat att det faktiskt var en fästingsjukdom, så tja, det var kanske det som Wahidah hade ändå.
I vilket fall som helst är det bara två dagar kvar med medicin nu. Jag längtar till nästa vecka när vi kan hålla igång lite mer. Nu går vi liite längre promenader, väldigt långsamt, och även om Wahidah är knäpp om jag lämnar henne så kan hon i alla fall slappna av på kvällen när jag är hemma.
Idag tränade vi lite lydnad utomhus. Fotgående, inkallning och hopp över hinder.
Fotgåendet var det som gick bäst. Hon följde fint med oftast fin kontakt och satte sig i alla fall hyfsat.. Inkallningen gick såpass att hon sprang till mig, men ville inte sätta sig bredvid mig.. dumhund. Hopp över hinder gick som inkallningen, hon hoppade över, till mig, men satte sig inte bredvid. Dock har vi ju inte tränat så mycket på avsluten, så jag är inte direkt förvånad.
Lilla W blir mer ofokuserad när man är utomhus, troligtvis blir även jag det. Det är på något vis svårare att ställa in sig på att "nu ska det tränas!" i alla fall om man inte har sällskap av någon annan som ska träna.
Nu har jag hittat en liten lösning. Jag har hittat träningssällskap och detta träningssällskap bor väldigt nära mig! Det tar 3 minuter med pendeltåg från henne till mig, och så har vi någon minuts promenadväg till själva pendeln också. Vid mig finns en stor fotbollsplan som sällan används och där ska bli vår träningsplan. Heja oss! Nu ställer vi in siktet på en start i lydnadsklass 1 på riktigt.
Kommentarer
Trackback
