Salukitrix

Wahidah mår inte bra.

Hon har varit seg hela dagen och eftersom det är så varmt trodde jag att det berodde på det. Men när hon inte ens lyfte på huvudet när jag sa att vi skulle ut, då blev jag lite orolig. Inte blev det bättre av att hon fortsatte vara seg under den korta promenaden längs gatan och tillbaka trots att det regnade och då var riktigt svalt.

Hon viftade visserligen på svansen och hoppade lite på Julia, som vi hämtade, men när vi stannde en lite längre stund så la hon sig ner. Det är inte likt henne.

Väl hemma igen så låg hon bara och sov. Helt utslagen.
Vi skippade släphareträningen idag.

Fram mot kvällen, när det var riktigt svalt hade Wahidah inte lämnat fåtöljen på många timmar och jag beslutade då att ta tempen på henne. Feber. 39,3 stannade termometern på. Lilla W tittade inte ens på mig när jag la mig bredvid henne för att mysa lite. Normalt sett kryper hon ihop närmare mig, slickar mig på armen och vill bli kliad. Hon reagerade inte heller på att jag gick från henne. Skillnaden mellan att vara en liten vilde till att inte reagera ens på klappar är stor...

Kvällsmaten fick hon i två omgångar och torrfodret dränkte jag i vatten, för att verkligen försäkra mig om att hon fick i sig vatten. Hon åt maten och drack upp allt vatten. Sedan la hon sig för att vila igen.

Efter ett litet tag verkade hon lite piggare. La sig på rygg istället för att bara ligga utslängd på sidan, tittade på mig när jag pratade lite med henne och när jag drog ut henne på gräsmattan utanför huset för att hon skulle få kissa lite så var hon visserligen seg, men hon rörde sig inte stelt eller så.

När vi kom in fick hon några torrfoderbitar i massor av vatten, för att hon skulle dricka (ett tips som jag första gången hörde talas om i en barbietidning som jag hade för massor av år sedan!). Hon såg glad och nästan pigg ut när jag tog fram skålen och drack upp allt vatten. Sedan la hon sig för att sova mer.

En timme senare ville jag ta tempen igen och flyttade henne då från fåtöljen till sängen. Då protesterade hon! Jag har nog aldrig blivit så glad för en protest som då. När jag tog tempen stannade termometern på 39,1! Liten skillnad mot förut, men ändå en klar förbättring! Därefter la jag mig bredvid Wahidah, kliade lite på henne och när jag skulle gå så lyfte hon huvudet och tittade på mig med förvånad blick.

Nu ligger hon och sover igen. Hon växlar mellan att ligga lite ihoprullad, på rygg och helt utsträckt. Ibland tittar hon upp och ser nästan ut som vanligt.

Jag ska tempa henne igen innan jag somnar och imorgon när jag vaknar. Jag tänker tempa regelbundet fram tills hon är som hon ska vara igen. Blir det värre, då ringer jag veterinären på en gång. Men oron släppte en hel del när jag såg att tempen sjönk.

Det är lätt att bli orolig när en liten vild dåre inte vill göra något annat än sova hela dagen...