Springträning.
Så bar det av till sandtaget. Jag och Wahidah satte oss på tåget ensamma, men fick ganska snart sällskap av Gerd och två av hennes vackra tikar och några stationer senare hoppade Helena med sina två afghaner på. Två borzoier var också med på tåget och de som klev på i samma tågvagn blev nog ganska förvånade. Det är inte varje dag man ser 8 vinthundar i samma tågvagn!
Precis innan Wahidah skulle springa första gången var det en tjej med basenji som kom fram och pratade med oss. Hon hade blivit otroligt förtjust i Wahidah, tyckte att hon var galet söt och vacker och allt vad det nu var. Jättekul!
Wahidah fick sedan springa, snabbt upp för en brant backe i sandtaget. Hemsk jäkla backe som är otroligt jobbig att gå uppför. Jag förstår inte hur hundarna orkar springa upp för den på ingen tid alls...
Jag och Helena gick därefter bort till stället där de skulle springa på platt mark. En stund senare var det dags för Wahidah att springa där och när jag gick ut med henne och trasan som jagades så hojtade en annan hundägare till mig att Wahidah var otroligt söt och fin.
Wahidah sprang sedan, full fart och pang på trasan i slutet. Skitglad var hon och efter att ha sprungit var hon tokfokuserad på trasan. Hon ville springa mer! (men det fick hon inte)
När vi sedan skulle betala till han som skötte trasan och maskinen som drog in den så sa han att det var kul att Wahidah var med, för "hon är ju jäkligt snabb och duktig den där lilla!".
Det är verkligen underbart att få se Wahidah springa, springa som hon älskar. Det är också kul att hon är otroligt duktig, det gör det ännu roligare än om hon bara haft roligt. Jag känner mig så stolt när jag ser henne springa. Förhoppningsvis ska vi även lyckas testa kapplöpning på bana senare. Kapp, lure coursing, lydnad, agility... Jag vill göra allt!
Nu ligger Wahidah helt utsträckt på sängen, sover, vilket hon gjort sen vi kom hem. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag tidigare cyklade iväg till affären för att köpa glass. Under tiden jag gjorde det så låg hon bara ihoptrasslad med Zala på sängen.
Ni får ursäkta att det här inlägget kanske blev rörigt, men jag är trött och har kanske inte så mycket att skriva egentligen.
Precis innan Wahidah skulle springa första gången var det en tjej med basenji som kom fram och pratade med oss. Hon hade blivit otroligt förtjust i Wahidah, tyckte att hon var galet söt och vacker och allt vad det nu var. Jättekul!
Wahidah fick sedan springa, snabbt upp för en brant backe i sandtaget. Hemsk jäkla backe som är otroligt jobbig att gå uppför. Jag förstår inte hur hundarna orkar springa upp för den på ingen tid alls...
Jag och Helena gick därefter bort till stället där de skulle springa på platt mark. En stund senare var det dags för Wahidah att springa där och när jag gick ut med henne och trasan som jagades så hojtade en annan hundägare till mig att Wahidah var otroligt söt och fin.
Wahidah sprang sedan, full fart och pang på trasan i slutet. Skitglad var hon och efter att ha sprungit var hon tokfokuserad på trasan. Hon ville springa mer! (men det fick hon inte)
När vi sedan skulle betala till han som skötte trasan och maskinen som drog in den så sa han att det var kul att Wahidah var med, för "hon är ju jäkligt snabb och duktig den där lilla!".
Det är verkligen underbart att få se Wahidah springa, springa som hon älskar. Det är också kul att hon är otroligt duktig, det gör det ännu roligare än om hon bara haft roligt. Jag känner mig så stolt när jag ser henne springa. Förhoppningsvis ska vi även lyckas testa kapplöpning på bana senare. Kapp, lure coursing, lydnad, agility... Jag vill göra allt!
Nu ligger Wahidah helt utsträckt på sängen, sover, vilket hon gjort sen vi kom hem. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag tidigare cyklade iväg till affären för att köpa glass. Under tiden jag gjorde det så låg hon bara ihoptrasslad med Zala på sängen.
Ni får ursäkta att det här inlägget kanske blev rörigt, men jag är trött och har kanske inte så mycket att skriva egentligen.
Kommentarer
Trackback
