Hundmöten.
Nu skriver jag för gårdagen, eftersom jag var så trött igår att jag helt enkelt inte orkade sitta vid datorn.
Mitt på dagen gick jag och hundarna en promenad i en timme. Anledningen till att vi går mitt på dagen är för att många andra hundägare går ute med sina hundar då. Det utnyttjar jag när vi ska träna hundmöten. Zala har nämligen haft väldigt svårt för sådant. När jag fick hem henne gjorde hon stora utfall mot alla hundar vi mötte (hon har inte bott hos mig från att hon var valp. Mer om hur hon flyttat mellan mig och kenneln kan ni läsa här). Det spelade inte riktigt någon roll om det var en liten chihuahua 50 meter bort, eller en större hund närmare. Inte heller spelade det någon roll om hunden stod stilla, var på väg mot oss eller från oss.
Igår gick vi på en bredare gångväg i skogen. Många sådana vägar finns häromkring och vi går ofta där. Efter ett litet tag såg vi en liten svart hund komma mot oss med ägare. Kan ha varit en ung jaktlabbe, jag tittade inte så noga. Zala nosade i marken fram till ca 15 meter innan själva mötet och jag var jättestolt. MEN jag märkte också att jag redan 30 meter innan mötet började tänka "Undrar hur Zala kommer reagera? Kommer den andra hunden gå fint? Hur går det här?" och andra tankar som helt klart stressar upp mig, kanske inte mycket, men troligtvis märker Zala och Wahidah av det ändå. Därför blev det storfokusering för mig på att bara titta på hur Zala nosade i marken, ignorera den andra hundens existens och sedan slappna av och andas normalt.
När Zala hade slutat nosa i marken, så började jag av någon dum anledning att småprata lite - för att lugna mig själv, men Zala tog det såklart inte som lugnande. Så fort jag såg att hon spände sig lite mer av mitt prat så höll jag käft och kände mig dum.
Som tur var, så var labbens ägare snäll och duktig. Hennes hund var tyst och lugn och ägaren kortade upp kopplet så att hunden gick bredvid henne på sidan som var bort från oss. Jag gjorde detsamma med Zala, höll henne nära mig och bara gick på. Zala morrade lite, lite precis när vi möttes, men mer än så gjorde hon faktiskt inte och hon tittade inte heller bakåt för att kolla på hunden vi precis passerat. Underbart!
Senare mötte vi två hundar på samma gång. En collie och en softis (tror jag). Vi brukar möta dem då och då. Collien brukar traska på lite hur den vill och softisen brukar vara vild, morra och skälla som en galning. Zala hatar collies efter att ha råkat i flera småotrevliga möten med ouppfostrade collies som haft respektlösa, icketänkande ägare...
När vi möter hundar som inte är helt lugna, brukar vi stanna. Jag tar då Zala nära mig på sidan som är bort från mötande hund och håller henne där. Där får hon stå och slappna av och känna att jag tar hand om mötet, allt går fint bara hon står lugn. Det är mycket tack vare detta som hundmöten börjat gå bra. (I början proppade jag dessutom i henne godis för att få henne att tänka på annat. Godiset skippar vi nu för tiden)
Problemet med att stanna vid hundmöten kommer om den man möter också har som strategi att stanna för att släppa förbi den andre. De vi mötte nu har börjat med det och därför blev vi stående några meter från varandra, med icke-avslappnade hundar och vi kom ingenstans.. I sådana situationer väljer jag att gå, för att komma därifrån någon gång. Zala nära mig vid sidan, nästan "på" mig. Sedan stannade vi om hon brusade upp sig och när hon var lugnare gick vi på igen.
Själva mötet gick väl okay, även om Zala både morrade och reste ragg längs hela ryggen. Efter mötet försökte hon titta bakåt för att hålla koll på hundarna, vilket hon inte tilläts göra och ca 10 meter efter att vi gått förbi hundarna var hon oberörd igen.
Säga vad man vill, men vi skulle behöva möta flera collies och jag behöver fortfarande lära mig att vara helt avslappnad. Jag märker stor skillnad på mig själv de gånger jag är ute med bara Wahidah och möter hundar, och de gånger som Zala är med. Nu har jag i alla fall en metod för hur jag ska få allt bättre och har märkt enorma framsteg på kort tid sen jag började bli konsekvent med den. Till sommaren kanske vi kan passera "allt" fint och bara få små morrningar när vi möter collies?
Mitt på dagen gick jag och hundarna en promenad i en timme. Anledningen till att vi går mitt på dagen är för att många andra hundägare går ute med sina hundar då. Det utnyttjar jag när vi ska träna hundmöten. Zala har nämligen haft väldigt svårt för sådant. När jag fick hem henne gjorde hon stora utfall mot alla hundar vi mötte (hon har inte bott hos mig från att hon var valp. Mer om hur hon flyttat mellan mig och kenneln kan ni läsa här). Det spelade inte riktigt någon roll om det var en liten chihuahua 50 meter bort, eller en större hund närmare. Inte heller spelade det någon roll om hunden stod stilla, var på väg mot oss eller från oss.
Igår gick vi på en bredare gångväg i skogen. Många sådana vägar finns häromkring och vi går ofta där. Efter ett litet tag såg vi en liten svart hund komma mot oss med ägare. Kan ha varit en ung jaktlabbe, jag tittade inte så noga. Zala nosade i marken fram till ca 15 meter innan själva mötet och jag var jättestolt. MEN jag märkte också att jag redan 30 meter innan mötet började tänka "Undrar hur Zala kommer reagera? Kommer den andra hunden gå fint? Hur går det här?" och andra tankar som helt klart stressar upp mig, kanske inte mycket, men troligtvis märker Zala och Wahidah av det ändå. Därför blev det storfokusering för mig på att bara titta på hur Zala nosade i marken, ignorera den andra hundens existens och sedan slappna av och andas normalt.
När Zala hade slutat nosa i marken, så började jag av någon dum anledning att småprata lite - för att lugna mig själv, men Zala tog det såklart inte som lugnande. Så fort jag såg att hon spände sig lite mer av mitt prat så höll jag käft och kände mig dum.
Som tur var, så var labbens ägare snäll och duktig. Hennes hund var tyst och lugn och ägaren kortade upp kopplet så att hunden gick bredvid henne på sidan som var bort från oss. Jag gjorde detsamma med Zala, höll henne nära mig och bara gick på. Zala morrade lite, lite precis när vi möttes, men mer än så gjorde hon faktiskt inte och hon tittade inte heller bakåt för att kolla på hunden vi precis passerat. Underbart!
Senare mötte vi två hundar på samma gång. En collie och en softis (tror jag). Vi brukar möta dem då och då. Collien brukar traska på lite hur den vill och softisen brukar vara vild, morra och skälla som en galning. Zala hatar collies efter att ha råkat i flera småotrevliga möten med ouppfostrade collies som haft respektlösa, icketänkande ägare...
När vi möter hundar som inte är helt lugna, brukar vi stanna. Jag tar då Zala nära mig på sidan som är bort från mötande hund och håller henne där. Där får hon stå och slappna av och känna att jag tar hand om mötet, allt går fint bara hon står lugn. Det är mycket tack vare detta som hundmöten börjat gå bra. (I början proppade jag dessutom i henne godis för att få henne att tänka på annat. Godiset skippar vi nu för tiden)
Problemet med att stanna vid hundmöten kommer om den man möter också har som strategi att stanna för att släppa förbi den andre. De vi mötte nu har börjat med det och därför blev vi stående några meter från varandra, med icke-avslappnade hundar och vi kom ingenstans.. I sådana situationer väljer jag att gå, för att komma därifrån någon gång. Zala nära mig vid sidan, nästan "på" mig. Sedan stannade vi om hon brusade upp sig och när hon var lugnare gick vi på igen.
Själva mötet gick väl okay, även om Zala både morrade och reste ragg längs hela ryggen. Efter mötet försökte hon titta bakåt för att hålla koll på hundarna, vilket hon inte tilläts göra och ca 10 meter efter att vi gått förbi hundarna var hon oberörd igen.
Säga vad man vill, men vi skulle behöva möta flera collies och jag behöver fortfarande lära mig att vara helt avslappnad. Jag märker stor skillnad på mig själv de gånger jag är ute med bara Wahidah och möter hundar, och de gånger som Zala är med. Nu har jag i alla fall en metod för hur jag ska få allt bättre och har märkt enorma framsteg på kort tid sen jag började bli konsekvent med den. Till sommaren kanske vi kan passera "allt" fint och bara få små morrningar när vi möter collies?
Kommentarer
Trackback
