Kvällsträning
Fröken W tyckte tydligen att det var lekdags vid 9-tiden på kvällen. Så, för att få lite lugn och ro blev det ett litet träningspass och jag bestämde mig för att köra igenom "hopp", inkallning, släcka lampa, apportering och avsluta med platsliggning.
Hoppa på kommando är något av det roligaste Wahidah vet. Att få beröm för att hon studsar rakt upp i luften, kan det bli bättre? Jag lärde henne det för några veckor sedan, genom att hålla en hand med en godisbit en liten bit ovanför hennes huvud, dra den lite bakåt men samtidigt uppåt. För att försöka få tag i den började hon då ställa sig lite på bakbenen, jag klickade, godiset kom och snabbt förstod hon vad det hela gick ut på. Nu håller jag bara min hand rakt ut och säger "hopp!" men när vi är "klara" vill jag inte behöva använda både handen och rösten utan enbart rösten.
Inkallningen blev på kort sträcka nu, bara några få meter eftersom vi tränade i köket. Jag fokuserar dock på att få henne att inte tjuvstarta och att sedan sätta sig snabbt. Om vi sedan kör 10meters-sträcka eller 3meters-sträcka spelar ingen roll. Förut ropade jag alltid på henne efter en viss tid, det tog alltid lika lång tid innan jag ropade och hon började förstå när själva ropet skulle komma. Tjuuuvstart. Genom att börja variera tiden det tar innan jag ropar har hon börjat vänta på kommandot innan hon kommer. Toppenbra! Dessutom har hon, sen jag började bli noga med att bara belöna när hon satte sig snabbt bredvid mig, att oftare börja göra det. Idag gick allt klockrent och jisses vad jag är stolt!
Släcka lampan går som vanligt fint. Det är, precis som "hopp" inget jag tränar seriöst med utan det blir mest något vi petar in för att variera uppgifterna lite. Dessutom tycker Wahidah att det är lätt.
När det gäller apporteringen har vi börjat träna på lydnadstvåans apportering. Kasta iväg apporten, få hunden att hämta den och sedan sätta sig bredvid med apporten i munnen. Puh! 1ans apportering fungerar felfritt. Hon sitter bredvid mig med ögonkontakt, tar apporten när jag säger åt henne att göra det och släpper först när jag säger "loss". Jag har upptäckt att det är lättare att träna 2ans apportering om vi gör det direkt efter att ha kört 1ans apportering i alla fall en, kanske två gånger. Så, nu gjorde jag det och kastade sedan apporten bara ca 1½ meter. Wahidah kom med den till mig, väntade faktiskt på "apport"-kommando innan hon hämtade den och jag tog den från henne så fort hon kom tillräckligt nära. Jag är stolt och när det väl sitter fint så ska jag höja kraven och se till att hon kommer och sätter sig bredvid mig. Nu ligger dock fokus på att få henne att hämta den öht.
Platsliggningen brukar vi ha i slutet ibland, för att få henne att varva ner och för att kunna ta den när hon är lite småtrött. Eftersom vi tränade i köket blev det inte direkt något avstånd att tala om och jag ställde mig därför lite bakom ett hörn, så att hon inte såg mig helt. I en minut låg hon kvar och därefter gick jag till henne, gav henne godisen på marken mellan framtassarna, klappade lite på henne och lät henne sedan göra vad hon ville (vilket blev - gå till sängen och sova. Toppen!)
För att sammanfatta det hela kan man väl säga att jag är jäkligt nöjd med Wahidah idag. Vi har dessutom hunnit med en långpromenad och bus i en stor rastgård tillsammans med Zala.
Titta, våren är på väg även i Stockholm och det har varit sol hela dagen!
Hoppa på kommando är något av det roligaste Wahidah vet. Att få beröm för att hon studsar rakt upp i luften, kan det bli bättre? Jag lärde henne det för några veckor sedan, genom att hålla en hand med en godisbit en liten bit ovanför hennes huvud, dra den lite bakåt men samtidigt uppåt. För att försöka få tag i den började hon då ställa sig lite på bakbenen, jag klickade, godiset kom och snabbt förstod hon vad det hela gick ut på. Nu håller jag bara min hand rakt ut och säger "hopp!" men när vi är "klara" vill jag inte behöva använda både handen och rösten utan enbart rösten.
Inkallningen blev på kort sträcka nu, bara några få meter eftersom vi tränade i köket. Jag fokuserar dock på att få henne att inte tjuvstarta och att sedan sätta sig snabbt. Om vi sedan kör 10meters-sträcka eller 3meters-sträcka spelar ingen roll. Förut ropade jag alltid på henne efter en viss tid, det tog alltid lika lång tid innan jag ropade och hon började förstå när själva ropet skulle komma. Tjuuuvstart. Genom att börja variera tiden det tar innan jag ropar har hon börjat vänta på kommandot innan hon kommer. Toppenbra! Dessutom har hon, sen jag började bli noga med att bara belöna när hon satte sig snabbt bredvid mig, att oftare börja göra det. Idag gick allt klockrent och jisses vad jag är stolt!
Släcka lampan går som vanligt fint. Det är, precis som "hopp" inget jag tränar seriöst med utan det blir mest något vi petar in för att variera uppgifterna lite. Dessutom tycker Wahidah att det är lätt.
När det gäller apporteringen har vi börjat träna på lydnadstvåans apportering. Kasta iväg apporten, få hunden att hämta den och sedan sätta sig bredvid med apporten i munnen. Puh! 1ans apportering fungerar felfritt. Hon sitter bredvid mig med ögonkontakt, tar apporten när jag säger åt henne att göra det och släpper först när jag säger "loss". Jag har upptäckt att det är lättare att träna 2ans apportering om vi gör det direkt efter att ha kört 1ans apportering i alla fall en, kanske två gånger. Så, nu gjorde jag det och kastade sedan apporten bara ca 1½ meter. Wahidah kom med den till mig, väntade faktiskt på "apport"-kommando innan hon hämtade den och jag tog den från henne så fort hon kom tillräckligt nära. Jag är stolt och när det väl sitter fint så ska jag höja kraven och se till att hon kommer och sätter sig bredvid mig. Nu ligger dock fokus på att få henne att hämta den öht.
Platsliggningen brukar vi ha i slutet ibland, för att få henne att varva ner och för att kunna ta den när hon är lite småtrött. Eftersom vi tränade i köket blev det inte direkt något avstånd att tala om och jag ställde mig därför lite bakom ett hörn, så att hon inte såg mig helt. I en minut låg hon kvar och därefter gick jag till henne, gav henne godisen på marken mellan framtassarna, klappade lite på henne och lät henne sedan göra vad hon ville (vilket blev - gå till sängen och sova. Toppen!)
För att sammanfatta det hela kan man väl säga att jag är jäkligt nöjd med Wahidah idag. Vi har dessutom hunnit med en långpromenad och bus i en stor rastgård tillsammans med Zala.
Titta, våren är på väg även i Stockholm och det har varit sol hela dagen!
Kommentarer
Trackback
