Kappträning! (med foton)
Idag var det kapplöpningsträning i sandtaget. Det innebar att det "bara" tränades på raksträcka, vilket är jättebra för att få dem tända på trasan och åh vad musklerna måste arbeta!
Först sprangs det i en backe. En lång, brant backe som är helt helvetisk att gå uppför. Att hundarna orkar springa(!) uppför den i full fart förstår jag inte. Hade jag varit hälften så vältränad som hundarna är hade jag varit lycklig. I vilket fall som helst så fick man gå ner för hela backen med hund + trasa, gå så långt man ville, släppa trasan och sedan ge tecken när man var klar att släppa hunden. Därefter var det bara att gå tillbaka uppför backen efter hunden. Puh!
Både Zala och Wahidah fick springa, ensamma, och Julia var snäll nog att stå högst upp och ta emot dem, slänga på dem täcken och gå runt lite med dem så att de fick varva ner. Hon hjälpte även till att värma upp dem och fotograferade när mina damer sprang. Helt fantastiskt snällt!
Zala tvekade tydligen på att ta trasan när hon kom fram. Jag är inte helt förvånad eftersom hon säkert var trött pga halvtaskig kondition och det var många okända hundar där uppe. Glad var hon i alla fall!
Wahidah sprang i fin fart och var inte nämnvärt påverkad av trötthet när hon var klar. Hon var på trasan när den stannade och var jätteglad över att få springa.
Därefter var det till att springa på platt mark. Jag, Julia, Gerd och en man vars namn jag faktiskt inte vet, gick iväg till andra stället där vi skulle släppa våra salukis.
Wahidah fick springa med mannens cremefärgade salukihane. Han behövde tydligen träna på att jaga trasan och inte leka med andra hunden som sprang, därför fick Wahidah springa efter honom och starta lite senare, men hon jagade ändå efter just trasan och var tydligen på den i slutet trots att hanen var där. Mycket duktig tjej!
Zala fick springa ensam, och åh, hon älskade det. Finns inte mycket att säga där. Hon var taggad till tusen, sprang så fort hon kunde, tvärnitade och gjorde nästan en kullerbytta för att dyka på trasan när den stannade. Efter att ha sprungit var hon trött och i skrivande stund håller hon på att bädda sönder min säng. Jag tror nog att Zala är gladare nu än hon varit på länge.
Och så lite utlovade bilder! Flera av dem går att se i större format i min fotoblogg: http://changrila.blogg.se
Den här bilden tog Julia på Wahidah:
Först sprangs det i en backe. En lång, brant backe som är helt helvetisk att gå uppför. Att hundarna orkar springa(!) uppför den i full fart förstår jag inte. Hade jag varit hälften så vältränad som hundarna är hade jag varit lycklig. I vilket fall som helst så fick man gå ner för hela backen med hund + trasa, gå så långt man ville, släppa trasan och sedan ge tecken när man var klar att släppa hunden. Därefter var det bara att gå tillbaka uppför backen efter hunden. Puh!
Både Zala och Wahidah fick springa, ensamma, och Julia var snäll nog att stå högst upp och ta emot dem, slänga på dem täcken och gå runt lite med dem så att de fick varva ner. Hon hjälpte även till att värma upp dem och fotograferade när mina damer sprang. Helt fantastiskt snällt!
Zala tvekade tydligen på att ta trasan när hon kom fram. Jag är inte helt förvånad eftersom hon säkert var trött pga halvtaskig kondition och det var många okända hundar där uppe. Glad var hon i alla fall!
Wahidah sprang i fin fart och var inte nämnvärt påverkad av trötthet när hon var klar. Hon var på trasan när den stannade och var jätteglad över att få springa.
Därefter var det till att springa på platt mark. Jag, Julia, Gerd och en man vars namn jag faktiskt inte vet, gick iväg till andra stället där vi skulle släppa våra salukis.
Wahidah fick springa med mannens cremefärgade salukihane. Han behövde tydligen träna på att jaga trasan och inte leka med andra hunden som sprang, därför fick Wahidah springa efter honom och starta lite senare, men hon jagade ändå efter just trasan och var tydligen på den i slutet trots att hanen var där. Mycket duktig tjej!
Zala fick springa ensam, och åh, hon älskade det. Finns inte mycket att säga där. Hon var taggad till tusen, sprang så fort hon kunde, tvärnitade och gjorde nästan en kullerbytta för att dyka på trasan när den stannade. Efter att ha sprungit var hon trött och i skrivande stund håller hon på att bädda sönder min säng. Jag tror nog att Zala är gladare nu än hon varit på länge.
Och så lite utlovade bilder! Flera av dem går att se i större format i min fotoblogg: http://changrila.blogg.se
Den här bilden tog Julia på Wahidah:
Kommentarer
Trackback
