Lure coursing-licens!
Igår var det lure coursing-träning igen! Både Wahidah och Zala var med.
Wahidah fick först springa licenslopp mot en afghantik. Afghanen genade väldigt mycket på ett ställe, så trasan och hunden kom väldigt långt från Wahidah. Vad gör min lilla dåre då? Jo, sätter i en lite högre växel, full fart framåt, springer ikapp och om afghanen och följer sedan trasan kanonfint till slutet. De kom fram till trasan ungefär samtidigt och afghanen gav ifrån sig ett litet rytande när hon kastade sig över den, men trots detta var Wahidah på trasan och försökte "mörda den" lite.
Hennes andra lopp blev mot en chokladfärgad salukihane. De sprang ett kanonfint lopp och Wahidah följde trasan lika klockrent som tidigare gånger. I slutet flög hon på trasan, samtidigt som hanen. Hon ville inte låta sig fångas, utan istället springa runt i små cirklar runt trasan för att kunna ge sig på den igen, och igen, och igen. Tokhund..
Båda loppen blev godkända och Wahidah har nu lure coursing-licens! :D
Min älskade lilla dåre, som jag varit med från att hon var en dag gammal.. Hon är stor dam nu. Duktig stor dam. (Eller ja, stor och stor.. 62cm hög och inte jättemycket kroppsmassa, men vuxen har hon blivit!)
Zala fick också springa. Hon älskade det, som alltid. När hon står bredvid banan så tjuter hon och Wahidah i kapp, båda vill springa, nu, nu, nu! Zala fick springa ensam och var supertaggad. När hon sprang så gick det dock inte så fort. Hon var lite studsande i språnget och hade huvudet högt. Det har hon visserligen alltid gjort när hon sprungit ensam, redan när jag för några år sedan tog hem henne och lät henne provspringa på en whippetraceträning.
Men jag vet inte, något kändes knasigt nu. Kanske för att jag senaste tiden tänkt mycket på att hon blivit rätt stel. Jag ska se till att låta någon titta på henne, igen. När en veterinär tittade på henne för 1-2 månader sedan hittades inget. Kanske något hittas nu, om man undersöker ännu mer? Fram tills att någon tittat på henne ska jag inte låta henne springa. Rastgårdarna har hon ändå ingen glädje av. De är för små för att hon ska vilja springa i dem och coursing-träningar blir det inga på ett tag. Kappträningarna i sandtaget får hon helt enkelt hoppa över.. Min lilla dam. Jag hoppas att jag oroar mig i onödan.
Dagen efter lure coursing:
Wahidah fick först springa licenslopp mot en afghantik. Afghanen genade väldigt mycket på ett ställe, så trasan och hunden kom väldigt långt från Wahidah. Vad gör min lilla dåre då? Jo, sätter i en lite högre växel, full fart framåt, springer ikapp och om afghanen och följer sedan trasan kanonfint till slutet. De kom fram till trasan ungefär samtidigt och afghanen gav ifrån sig ett litet rytande när hon kastade sig över den, men trots detta var Wahidah på trasan och försökte "mörda den" lite.
Hennes andra lopp blev mot en chokladfärgad salukihane. De sprang ett kanonfint lopp och Wahidah följde trasan lika klockrent som tidigare gånger. I slutet flög hon på trasan, samtidigt som hanen. Hon ville inte låta sig fångas, utan istället springa runt i små cirklar runt trasan för att kunna ge sig på den igen, och igen, och igen. Tokhund..
Båda loppen blev godkända och Wahidah har nu lure coursing-licens! :D
Min älskade lilla dåre, som jag varit med från att hon var en dag gammal.. Hon är stor dam nu. Duktig stor dam. (Eller ja, stor och stor.. 62cm hög och inte jättemycket kroppsmassa, men vuxen har hon blivit!)
Zala fick också springa. Hon älskade det, som alltid. När hon står bredvid banan så tjuter hon och Wahidah i kapp, båda vill springa, nu, nu, nu! Zala fick springa ensam och var supertaggad. När hon sprang så gick det dock inte så fort. Hon var lite studsande i språnget och hade huvudet högt. Det har hon visserligen alltid gjort när hon sprungit ensam, redan när jag för några år sedan tog hem henne och lät henne provspringa på en whippetraceträning.
Men jag vet inte, något kändes knasigt nu. Kanske för att jag senaste tiden tänkt mycket på att hon blivit rätt stel. Jag ska se till att låta någon titta på henne, igen. När en veterinär tittade på henne för 1-2 månader sedan hittades inget. Kanske något hittas nu, om man undersöker ännu mer? Fram tills att någon tittat på henne ska jag inte låta henne springa. Rastgårdarna har hon ändå ingen glädje av. De är för små för att hon ska vilja springa i dem och coursing-träningar blir det inga på ett tag. Kappträningarna i sandtaget får hon helt enkelt hoppa över.. Min lilla dam. Jag hoppas att jag oroar mig i onödan.
Dagen efter lure coursing:
Kommentarer
Trackback
