Lure coursing! (med foton)
Vi åkte iväg till lure coursing-träningen, jag, Wahidah och Julia.
När vi efter lång resväg kom dit var inte så många där och Wahidah fick springa direkt efter att några borzoier sprungit. Hon sprang själv och var jätteduktig. Följde trasan fint, snabbt och varken genade eller tvekade.
Efter loppet var hon helt galen när det var dags för de andra hundarna att springa. Hon ville också!
Det började pratas om att Wahidah skulle springa med en annan ung hane, som inte heller hade sprungit med någon annan förut. Det kändes lite tveksamt att låta två hundar som inte är vana vid sådant springa ihop. Dessutom sa ena ägaren till unghanen något i stil med "Men han kanske inte förstår att han ska jaga utan vill leka med andra hunden istället". Jag drog mig ur det då och en kvinna med en äldre salukihane började prata med mig.
Den äldre salukihanen var 5år gammal och van vid att springa, även med andra hundar. Det bestämdes att han och Wahidah skulle springa tillsammans och att det även skulle räknas som Wahidahs första licenslopp!
Efter ganska lång tid var det klart för start och Wahidah var heltaggad. Helt fokuserad på trasan och jag kände att hennes hjärta dunkade jättefort när jag höll henne i starten. Så fort jag släppte henne studsade hon rakt upp i luften innan hon började jaga! Toksaluki..
Hon sprang fint efter trasan, verkade nästan ännu mer taggad när hon hade någon att springa med. Hon älskar ju att jaga, men även att bli jagad och hon var hela tiden (med undantag för en kurva där hon fick ytterspår) någon meter före hanen. Hon genade inte alls, visade inga tendenser till att försöka leka istället för att jaga och tja, hon sprang kanon. Jag fick nästan tårar i ögonen av stolthet när jag såg henne.
När trasan stannat så flög Wahidah på den, andra hanen kom fram och hon sprang från trasan. Hon är ju, tyvärr, van vid att om någon hund vill ha det som hon har, så får man snällt flytta på sig för att undvika bråk. Jag hoppas att hon blir modigare i lure coursing-sammanhang framöver och jag ska verkligen kämpa för att få henne att våga ta för sig trots andra hundars närvaro.
Tilläggas kan även att tokhunden inte flåsade minst lilla efter licensloppet..
Foton av min vän Julia:
Fullt fokus på trasan!
Såhär glad kan man bli då man fått veta att licensloppet blev godkänt!
När vi efter lång resväg kom dit var inte så många där och Wahidah fick springa direkt efter att några borzoier sprungit. Hon sprang själv och var jätteduktig. Följde trasan fint, snabbt och varken genade eller tvekade.
Efter loppet var hon helt galen när det var dags för de andra hundarna att springa. Hon ville också!
Det började pratas om att Wahidah skulle springa med en annan ung hane, som inte heller hade sprungit med någon annan förut. Det kändes lite tveksamt att låta två hundar som inte är vana vid sådant springa ihop. Dessutom sa ena ägaren till unghanen något i stil med "Men han kanske inte förstår att han ska jaga utan vill leka med andra hunden istället". Jag drog mig ur det då och en kvinna med en äldre salukihane började prata med mig.
Den äldre salukihanen var 5år gammal och van vid att springa, även med andra hundar. Det bestämdes att han och Wahidah skulle springa tillsammans och att det även skulle räknas som Wahidahs första licenslopp!
Efter ganska lång tid var det klart för start och Wahidah var heltaggad. Helt fokuserad på trasan och jag kände att hennes hjärta dunkade jättefort när jag höll henne i starten. Så fort jag släppte henne studsade hon rakt upp i luften innan hon började jaga! Toksaluki..
Hon sprang fint efter trasan, verkade nästan ännu mer taggad när hon hade någon att springa med. Hon älskar ju att jaga, men även att bli jagad och hon var hela tiden (med undantag för en kurva där hon fick ytterspår) någon meter före hanen. Hon genade inte alls, visade inga tendenser till att försöka leka istället för att jaga och tja, hon sprang kanon. Jag fick nästan tårar i ögonen av stolthet när jag såg henne.
När trasan stannat så flög Wahidah på den, andra hanen kom fram och hon sprang från trasan. Hon är ju, tyvärr, van vid att om någon hund vill ha det som hon har, så får man snällt flytta på sig för att undvika bråk. Jag hoppas att hon blir modigare i lure coursing-sammanhang framöver och jag ska verkligen kämpa för att få henne att våga ta för sig trots andra hundars närvaro.
Tilläggas kan även att tokhunden inte flåsade minst lilla efter licensloppet..
Foton av min vän Julia:
Fullt fokus på trasan!
Såhär glad kan man bli då man fått veta att licensloppet blev godkänt!
Kommentarer
Trackback
