Salukitrix

Idag tränade och lekte jag lite med Wahidah i köket. Jag passade även på att filma och fixa en liten film av det.

Titta och skratta, gråt eller gör vad som helst:

Såhär ser en av Wahidahs framtassar ut nu. Den andra är i princip likadan. Baktassen något bättre.
Jag gör vad jag kan för att skydda dem från slitage, samt har på salva som ska vara bra för tassar.

Jag är less på att ha trasiga hundar.

Ena hunden har trasiga tassar som vägrar läka. Den andra har diarré efter att ha ätit.. vadå?
Wahidah försöker äta upp sina tassar trots att hon har tratt på sig. Zala vill ut hela tiden.

Det är så roligt att vara hundägare ibland...

Idag tränade vi utomhus med sällskap av Camilla igen.
Det går verkligen bättre när man tränar med sällskap!

Wahidah fick vara lös även den här gången och fokuserade fint. Vi tränade inkallning och apportering så som det görs i lydanadsklass 2. Båda med kortare avstånd än på tävling, men det var första gången jag tränade inkallning med Wahidah lös utomhus och apporteringen är hon inte helt säker på än, så det kändes onödigt med "riktiga" avstånd.

I vilket fall som helst så var jag noga med att ha så långt avstånd vid inkallningen att Wahidah skulle hinna galoppera, men inte så långt att hon hann tänka för mycket på att hon faktiskt var lös. Det gick bäst första gången, sedan blev det för roligt ett tag, så hon studsade på mig i slutet och därefter tröttnade hon och slarvade.

Apporteringen gick helt okay. Jag fick hålla ett finger i halsbandet för att hon skulle vänta på kommando och inte sticka iväg så fort apporten kastades, men trots det så hämtade hon apporten fint. Ibland får hon nämligen för sig att om hon inte rusar efter apporten direkt när den kastas, ja då ska den inte hämtas alls. Inget sådant idag alltså och det är helt klart ett framsteg.

Lite fjärrdirigering blev det också. Växla mellan sitt och ligg. Jag la Wahidah där det fanns lite grus, drog ett sträck i gruset framför hennes baktassar för att lättare kunna se om och isåfall hur mycket hon flyttade sig framåt. Nu fegade jag och stod lite nära henne, meen, hon rörde sig inte framåt alls!

Foton har vi också. Två små miniserier som jag lägger in här i miniatyrform.
Klicka på småbilderna så blir de större!

Idag träffade jag Camilla, som hade med sig sina italienare och sin afghan.
Vi gick iväg med alla vinthundarna till en större gräsmatta och så satte vi igång och träna lydnad. Camilla fotograferade mig och mina hundar, jag fotograferade Camilla och hennes hundar. Vi satt och pratade lite, tipsade om vad vi kunde göra för att få lite bättre resultat när vi tränade osv. Heltrevlig dag, med dessutom underbart väder.

Zala fick göra det hon kan - dvs, sitta, sitta "fint", lite fotgående och buga.
Allt gick som väntat, eller kanske lite bättre, med tanke på att jag trodde att hon skulle vägra allting när andra hundar var med.

Med Wahidah tränade jag mest fritt följ och linförighet. Det är helt sjukt vad hon slarvar och går snett eller tränger sig då och då. Ibland går det utmärkt, ibland är allt åt helvete... Jag försöker träna mycket på skarpa svängar, få henne att verkligen hänga med, försöker att när jag väl går rakt framåt, bara gå några få steg så att hon inte ska hinna tappa positionen... Puh!

Lite apportering blev det också, och mot slutet kändes det rätt bra och hon tuggade inte då.
Sedan tog vi ställande under gång och läggande under gång, vilket gick riktigt bra.

Det jag är mest nöjd över är det faktum att jag hade Wahidah lös större delen av tiden vi tränade. Vi var på ett ställe där det inte var inhägnat, det var andra hundar med och ibland gick det förbi folk, eller cyklade eller hade hund, visserligen på långt avstånd, men ändå. Wahidah höll sig fint till mig och jag är jättestolt!

Här kommer foton!
Först på Zala:



Och så bilder på Wahidah:

För några dagar köptes jättemånga självhäftande lindor och sterila kompresser - till Wahidahs tassar. Det köptes även en flaska med "inbyggd vattenskål" som än så länge fungerar finfint. Det blir perfekt att ha med den på LC, till rastgården och långpromenader.

Idag köpte jag ett nytt halsband till Wahidah, en vanlig strypkedja bara, men åh vad jag är nöjd.
Jag föredrar verkligen enkla kedjor framför alla andra typer av halsband. Visst kan det vara tjusigt med ett brett halvstryp/ickestryp, framförallt på en vinthund, men nej, det är inte alls lika praktiskt. Zala har jag i princip alltid kedja på, för om hon vill så kan hon ta sig ur nästan alla andra halsband om de inte sitter lite för hårt.

Wahidah tar sig inte ur några halsband (än) men hon får tokfnatt och rusar runt som en tok i kopplet ibland. När hon gör det med vanligt stumt halsband så lyckas hon någon gång ibland få "blåsor" under huden. Helenas afghan Cebbe lyckas få likadan någon gång. Det blir så när det blir ojämnt tryck och tokryck i kopplet... Så det enda som alltid fungerar är kedjorna.

Därför har det varit lite dumt att jag bara haft en kedja innan, som dessutom varit för stor för Wahidah. Först idag fick jag tummen ur handen och gick iväg till djuraffären.

Två bilder på hur fin hon är i nya kedjan!

Vi tog en långpromenad idag. Det är underbart att kunna gå långpromenader igen, trots att Wahidah är skadad.
Tack universum för tassbandage säger jag bara! (och fan vad bra att jag fått mycket träning genom åren på att lägga bandage och liknande)

Det blev ett porträttfoto på Wahidah och ett på Zala.



Sedan gick vi på promenad i skogen!

I våras tog Wahidah sin lure coursing-licens. Trots det har vi inte kommit iväg på en enda tävling - för jag har varken bil eller körkort... Nu har jag äntligen fått vänner och bekanta med körkort, morsans sambo har köpt bil som fungerar som vi kanske får låna och plötsligt kanske det löser sig med att ta sig till tävlingarna!

Då har vi bara en liten problemdetalj kvar: jag har en okasterad tik. En okastrerad tik som vägrar löpa på vettigt sätt. Zala börjar alltid löpa i slutet av januari och i slutet av juli. Jag kan nästan säga vilken dag hon börjar löpa. Det slår aldrig fel. Wahidah, ja hon löpte en gång, sedan 5 månader senare, därefter tog det 5 månader innan nästa löp.. jag har ingen koll på hur många gånger hon löpt nu, men senast tog det iaf nästan 6 månader mellan löpen. Dvs - det är inga jämna löp.

Nu löpte Wahidah senast i april, så troligtvis löper hon någonstans runt september/oktober. Det är ett prov i slutet av september och ett i början av oktober... Vågar man chansa eller vågar man inte?

Dock verkar det finnas ett till alternativ: en tävling i slutet av augusti. Jag kan troligtvis ta mig dit, men det är inte säkert än. Anmälningstiden går ut om 1½ vecka. Jag ska göra allt jag kan för att ta mig till den tävlingen.
Jag VILL att Wahidah ska få debutera på tävlingsbanorna i år...

Wahidahs baktass läker snabbt. Den ser redan ganska fin ut. Framtassarna däremot.. De vägrar bli bättre i samma takt. Kanske Wahidah slickar på dem massor under nätterna? Hon piper så förbannat när hon har tratt och ska sova, så på nätterna tar jag av den. Får nog börja ha den på ändå för att se om det kan få tassarna att läka snabbare...

Igår kom Camilla hit med sina två italienare. Den ena, April, träffade vi i fredags, men Natascha var ny. Zala blev lite förvirrad när vi möttes inne i centrum. Det var roligt med April, hon viftade på svansen och ville hälsa, men så var det ju Natascha.. Ny hund = smått läskig hund. Det tog ett litet tag innan hon kunde slappna av men sedan var allt fint.

April, som är den sötaste italienare jag mött:


Vi tränade lite också, jag och Wahidah, innan Camilla kom.
Apportering, ställande under gång och platsliggning, precis som planerat.

Apporteringen gick okay. Ibland höll hon jättefint, ibland tuggade hon. Jag tog apporten från henne när hon tuggade och berömde mycket när hon höll fint. Jag hoppas det ger resultat snart...

Ställande under gång gick fint. Wahidah låser sig fast i marken så fort jag säger "stå". Till det dåliga hör det faktum att hon, när vi går längre sträckor, vet när jag brukar säga åt henne att stå. Det gör att hon saktar ner, går bakom och till sist stannar själv, utan att jag säger något. Därför gjorde jag så att jag ibland sa åt henne att stå efter 2 meter, ibland efter.. väldigt många meter samtidigt som jag var noga med att aldrig säga åt henne att stå där som jag brukar säga åt henne att stå. Efter en liten stund följde hon med bättre, men jag tror att vi behöver träna en del på det där...

Platsliggningen gjorde jag enkel, eftersom hon fick för sig att resa sig första gången... Vi började om och då såg jag till att stå ca 5 meter bort under en minut. Wahidah låg fint och fick korv som belöning. Jag misstänker dock att jag mer eller mindre omedvetet försöker få hennes uppmärksamhet när hon ligger... Vi behöver nog filma platsliggningen.

Igår var Wahidah trött, efter att dagen innan ha busat som en tok. Det är underbart med en trött hund! När hon åt medicin pga borrelian och tvingades vara lugn vågade jag inte lämna henne ens 10 minuter, för jag kände mig övertygad om att hon skulle äta upp något som inte ska ätas på. Jag var därför lite orolig för hur det skulle gå med att lämna henne, lite rädd för att åter igen få börja om med ensamhetsträningen.

I förrgår behövde jag handla, så eftersom Wahidah vilade skyndade jag mig iväg. Jag gjorde allt så snabbt jag kunde och var tillbaka 20 minuter senare. Wahidah märkte inte ens att jag kom hem. Hon sov!
Igår vågade jag mig därför på att lämna henne igen, för att handla lite mer och kolla runt lite i affärer. 40 minuter senare kom jag hem och Wahidah sov även då. 40 minuter var det länge sedan jag lämnade henne, säkert ett år sedan. Annars har jag lämnat henne max en halvtimme. Nu vet jag alltså att hon inte tar någon skillnad på 30 och 40 minuter, bara hon är lugn när jag lämnar henne. Det känns otroligt skönt!

Vi tränade även lite fritt följ. Fotgåendet brukar gå lite bättre när kopplet är på, mest för att hon då låter bli att flamsa.. Så nu, när hon inte tränat på ett tag och jag struntade i att ta med koppel... Det blev kaos. Visserligen var hon snabb, hade kanonfin kontakt osv - men hon gick så jäkla snett! Jag filmade och gick rakt mot kameran och rakt tillbaka. Fysjutton. Det får bli belöning med godis istället för rolig leksak ett tag framöver. Hon har för lätt att bli övertaggad och flamsig. Tokhund.

Jag är trots detta galet sugen på att tävla lydnad, så idag ska vi träna apportering och ställande under gång. Kanske platsliggning också, vi får se hur det känns. Nu ligger Wahidah och sprattlar på rygg i sängen. Tydligen är jag en tråkig matte som bara sitter vid datorn...

Det var ju inte så att Wahidahs tassar bara blev skadade idag och sedan hände inget mer. Nejdå, innan tassarna skadades så umgicks vi med en vän till mig som hade med sig en italienare och en afghan! Först blev det en långpromenad och därefter gick vi till rastgården.

Italienaren April var det sötaste jag sett, nästan, tror jag. Hon var i alla fall galet charmig, klättrade upp i mitt knä och pussade på mig. Världens mysigaste och hon fick mig nästan att vilja ha en italienare nu på en gång.
Afghanen Doris var hur charmig som helst hon med, om än inte lika söt och pussglad som April. Tillsammans lekte de i alla fall med Wahidah i full fart, hur länge som helst, innan vi upptäckte tasskador och gav oss av hemåt.

En helt klart trevlig dag och bara våra hundar blir bra i tassarna igen så får vi se till att ta fler promenader.
Zala fick bara vara med på promenaden nu. Jag vågade inte släppa henne i rastgården när jag inte visste hur de andra leker, men, de lekte så otroligt fint att det inte borde vara några problem alls att ha med Zala nästa gång. Det känns bra. Både April och Doris var verkligen fina.

(Klicka på miniatyrerna för att se bilderna i större format)

Jahapp. Så länge hann man njuta av att ha en frisk och bra hund. Två dagar.

TRE tassar är uppskrapade. Afghankompisens ena tass är också uppskrapad och vi misstänker att det är något i rastgården som inte bör vara där (glas eller liknande) som skadar hundarna.

Jag orkar inte mer nu...

Idag fick Wahidah springa lös - för första gången på ungefär 2½ vecka. Med tanke på att jag brukar försöka släppa hundarna varje dag annars så är 2½ vecka en evighet. Wahidah har ju dessutom tvingats vara "lugn" ett bra tag...

Så nu på kvällen fick hon springa! Ensam, för att inte triggas att springa mer än nödvändigt, men ÅH vad glad hon var! Hon har dock blivit tjock och konditonen är kass, så det blev inte så mycket spring som jag väntat mig... Framöver blir det spring i rastgården varje kväll och så får vi väl hålla igång bäst vi kan på dagarna.

ÅH, idag har varit en underbar dag!
Vi började hemma hos Julia där vi fikade, allihop. Jag och Julia åt marängrulltårta, hundarna fick äggula som blivit över och de var väldigt glada åt det. Sedan solade Zala och Wahidah mördade en gosedjurspanda. Innan vi sedan skulle gå vidare så följde hundarna med Julia ut för att hänga tvätt. Zala passade då på att rulla sig i gräset av lycka, flera gånger! Wahidah låg ner och åt blommor.

Därefter blev det en liten promenad i skogen. Det var dock galet varmt och hundarna orkade knappt gå hem efter rundan, som nog inte tog längre tid än ca 10 minuter...

Väl hemma igen vilade vi, drack vatten och vilade lite mer. Någon timme senare åkte vi in till stan och där träffade vi Niklas. I någon timme var vi ute. Gick runt i stan, badade i fontänen i Kungsträdgården, gick runt lite mer, vilade, gick runt...

Jag upptäckte även att det är "hundens dag" inne i Stockholm på söndag. Jag och Wahidah ska helt klart dit! (Zala får stanna hemma eftersom hon inte alls är förtjust i många andra hundar) Förhoppningsvis blir det roligt.

Nu ligger hundarna och sover. Wahidah är nöjd, lugn och jag är glad över att hon åter igen mår bra, är medicinfri och kan röra sig ordentligt. Imorgon tar vi en lugn dag, men om lilla W är pigg på kvällen ska vi nog ta en tur till rastgården. Det blir isåfall första gången hon springer lös på... 2½ vecka. Galet. Gissa om hon kommer vara lycklig!

Bilder från idag:






Bonusbild på en hund som jag fick syn på i Kungsträdgården!

Min vän Julia kom förbi med sin nyinköpta longboard. Wahidah ville också vara med och åka, och tja, det fick hon!

I förrgår var det ganska svalt, ungefär vid klockan 12 på natten... Detta utnyttjade jag och tog en ca 40 minuter, ganska lugn promenad. Hundarna älskade det och jag njöt. Det är tråkigt när det varje dag är så varmt att man inte orkar mer än gå utanför dörren och sedan in igen, nästan som om man vore fånge i sitt egna hem.

Idag är Wahidahs första dag utan medicin, och jag hoppas verkligen att hon får fortsätta må bra nu... Igår spydde hon en gång, men det var för att hon höll på att sätta en pinne i halsen.. Dumhund. Mer dumt var att hon då spydde upp lite frukost - och hon fick medicinen precis innan frukosten. Jag kan inte annat än hålla tummarna för att hon fick i sig all medicin ändå och att det inte blir något trassel nu.

Något vi annars gör varje dag, är att sola. Eller ja.. Jag och Wahidah sitter i skuggan. Soldyrkaren Zala ligger i solen, njuter, ligger där ungefär 10 minuter innan hon börjar rulla sig. Efter att hon rullat sig så flåsar hon av värmen och då går vi in igen. Zala älskar våra små solstunder och jag har hela tiden med mig kameran ut för att försöka få någon bra bild på när hon rullar sig av lycka.

Här är gårdagens bild! (som tyvärr blev dum pga ett trasigt, ihoplimmat objektiv.. menmen)

Blodproven visade - ingenting!
Tydligen finns det bättre prov än de som togs för att få reda på om hunden har fästingsjukdom eller inte, men självfallet frågar inte veterinärer vilket prov man vill ta och tja.. Jag är lite bitter. Dock har en annan hund häromdagen visat exakt samma symptom som Wahdiah och fick konstaterat att det faktiskt var en fästingsjukdom, så tja, det var kanske det som Wahidah hade ändå.

I vilket fall som helst är det bara två dagar kvar med medicin nu. Jag längtar till nästa vecka när vi kan hålla igång lite mer. Nu går vi liite längre promenader, väldigt långsamt, och även om Wahidah är knäpp om jag lämnar henne så kan hon i alla fall slappna av på kvällen när jag är hemma.

Idag tränade vi lite lydnad utomhus. Fotgående, inkallning och hopp över hinder.
Fotgåendet var det som gick bäst. Hon följde fint med oftast fin kontakt och satte sig i alla fall hyfsat.. Inkallningen gick såpass att hon sprang till mig, men ville inte sätta sig bredvid mig.. dumhund. Hopp över hinder gick som inkallningen, hon hoppade över, till mig, men satte sig inte bredvid. Dock har vi ju inte tränat så mycket på avsluten, så jag är inte direkt förvånad.

Lilla W blir mer ofokuserad när man är utomhus, troligtvis blir även jag det. Det är på något vis svårare att ställa in sig på att "nu ska det tränas!" i alla fall om man inte har sällskap av någon annan som ska träna.

Nu har jag hittat en liten lösning. Jag har hittat träningssällskap och detta träningssällskap bor väldigt nära mig! Det tar 3 minuter med pendeltåg från henne till mig, och så har vi någon minuts promenadväg till själva pendeln också. Vid mig finns en stor fotbollsplan som sällan används och där ska bli vår träningsplan. Heja oss! Nu ställer vi in siktet på en start i lydnadsklass 1 på riktigt.

5 dagar med medicin har gått. 5 dagar kvar. Wahidah äter inte längre smärtstillande utan nu får hon enbart penicillin. Jag hoppas verkligen att allt fortsätter bra och att hon slipper äta mer medicin senare.


Wahidah leker med ett gosedjur på Julias balkong.

Zala haltade igår... Jag ska ringa veterinären imorgon och prata lite med dem om det. Kolla upp hur det fungerar med att vaccinera på drop in-tiderna och boka tid så att någon får titta på en knöl i juvret samt på tassen som gör att hon haltar. Troligtvis har hon artros och det går väl inte att göra mer av det än att ge glukosamin och sedan kanske ge henne smärtstillande de dagar som det är som värst. Stackars lilla tant.

Jag hoppas verkligen att det går att lösa det så att hon slipper ha ont. Men en sak är säker: hon kommer inte få jaga trasa på varken LC, kapp eller släphareträning igen. Hon får leva pensionärsliv, sola, gå långpromenader och få godis för att hon sitter på kommando ibland. Jag tänker ju visserligen spåra med henne... Sådär väldigt mycket "pensionärsliv" blir det väl inte, om man tänker på vad folk brukar mena med det, men hon är pensionerad från springandet nu i alla fall.


Zala ligger på Julias balkong och tittar ut genom glasrutan som går hela vägen ner till golvet.

Ikväll ska vi gå en liten promenad. Inte långt alls, men lite längre än de små rastningsrundorna runt huset som vi ägnat oss åt några dagar nu. Jag är övertygad om att hundarna kommer älska det. Jag ska även sätta mig och svara på mail, pilla med min hemsida osv. Tidigare idag fick jag ett otroligt trevligt mail som jag bara måste svara på ikväll, när jag funderat lite på vad jag ska skriva i svaret. Det finns ingenting jag gillar så mycket som att bli positivt överraskad av hundmännsikor.

Vi dör av värmeslag här. Eller ja, vi och vi... Jag gör det.
Zala lägger sig i solen så fort hon får möjlighet, går knappt att rasta.
Wahidah är bara knäpp.

Idag tränade jag lite fritt följ med Wahidah i någon minut.
Framförallt att öva på positionen och för mig att gå rakt. Det sistnämnda fungerar fint nu. Jag kan gå rakt!
Wahidahs position blir bättre och bättre. Vem vet? Övar vi 2 minuter om dagen under tiden som hon ska ta det lugnt kanske vi har världens snyggaste fritt följ när hon är helt frisk och medicinfri igen?
(Nej, ingen behöver oroa sig för att jag överanstränger henne. Jag tror det är mindre jobbigt för henne att träna lydnad i någon minut än att fara runt i sängen som en orkan och busa...)

Hur man får en uttråkad Zala att bli glad:
I med kvällsmaten i en petflaska och lägg ner flaskan på golvet, så får hon arbeta lite för att komma åt den. Bra mycket billigare än de där aktiveringsbollarna man kan köpa.



Hur man får två små uttråkade salukis att bli mindre uttråkade:
Man går ut på uteplatsen, lägger ut en mjuk dyna till Zala och låter båda fyrbeningarna tugga på pinnar och traska runt i buskarna. Självklart med en vattenskål ståendes i skuggan. Nu, klockan 17:25 har vi 26,4 grader varmt...

Värmen syns nog inte så jättemycket på bilderna, mycket för att vi höll oss i skuggan på uteplatsen när bilderna togs, men fysjutton vad varmt det är idag!

Zala håller dock inte med mig. När jag tänkte rasta dem för ett tag sedan så hade jag planerat att gå runt lite i skuggan. Zala drog rakt ut i solen och la sig ner på gräset för att sola! Jag har då aldrig stött på en så soldyrkande hund som hon...

Igår satt jag och kollade freestyleklipp på youtube. Där hittade jag bland annat det här, som fick mig otroligt glad och sugen på att själv prova på freestyle.



Jag satt även och läste i några hundtidningar, där det stod om olika trick, stod om hundar som gjorde något speciellt och det fanns även en gammal artikel om just freestyle. Efter att ha läst en del har jag nu hittat några nya trick att försöka lära hundarna:
Flytta föremål från golv till hink.
Dra till sig godis med hjälp av snöre eller liknande.
Gå i en 8:a runt förarens ben.
Hoppa genom förarens ben som hålls som en cirkel.

Saker som sedan tidigare finns på "att lära-listan" är:
Spela död
Hopp över ben
Snurra på bakbenen (piruett)
Vacker tass
Skämmas (lägga tassen på nosen och se ut som om hon skäms)
Mellan (Gå mellan förarens ben framåt)

Utöver det ska jag få till momenten i lydnadsklass 1 så bra att jag kan tävla med lilla Wahidah och jag ska försöka få till samma moment med Zala i alla fall halvdant. Därefter ska momenten ur klass 2 tränas med Wahidah.

Sedan vill jag ju gärna träna agility också, prova på spår och så ska jag självklart se till att Wahidah får tävla lure coursing i framtiden. Licens har hon ju.

Idag kommer jag sitta och fixa lite med layouten här. Har någon förslag på vad som skulle kunna göra den bättre, eller hittar något som inte fungerar, hojta till!

----

Nu är jag klar!

Nytt är:
det lilla salukihuvudet innan rubriken på inläggen.
teckensnittet på bloggens rubrik, "Salukitrix"
ny färg på tidigare nämnda rubrik.

För tillfället är jag nog nöjd. Layouten är nu väligt lik layouterna på min fotoblogg och min vanliga blogg.

Jag kom på att jag inte har något filmbevis på att Zala faktiskt kan buga. Det kanske inte finns filmklipp när Wahidah gör det heller, men hon slipper av förklarliga skäl all träning nu.

Så här har vi det, filmbeviset. Jag filmade det för en liten stund sedan ute i köket. Nog går det segt och hon hade inte gjort det om jag inte haft något gott åt henne (idag var det blodpudding), men hon är sötast i världen i mina ögon.

Wahidah är hemma. Hon fick komma hem igårkväll och veterinären misstänkte (och har behandlat mot) borrelia!

Lilla W är redan väldigt mycket bättre. Trött visserligen, men rör sig utan problem, gör lekinviter till Zala och "pratar" som hon så ofta gör när hon myser, är glad eller bara.. vill något.

Medicin har vi fixat också. Rimadyl i 5 dagar och penicillin (vars namn jag inte minns) i 10 dagar. Nu får hon totalt 6 tabletter om dagen och jag hoppas verkligen att allt hjälper och att hon blir bra nu. Veterinären ska ringa idag när de fått svar på om blodproverna visade borrelia eller inte.

Jag är glad att vi kom iväg till veterinären så snabbt. Jag är glad för att jag fått otroligt mycket stöd från alla möjliga människor och att otroligt många brytt sig om lilla Wahidah. Förhoppningsvis är det värsta över nu.

Så fort hon är klarmedicinerad och bra ska jag se till att skaffa frontline att ha på båda damerna. Nog för att de knappt får några fästingar alls, men när en av väldigt få fästingar får Wahidah att må så dåligt att hon inte ens kan stå, då vågar jag inte chansa igen.

Morgonmys idag!

Wahidah blev sämre, ville knappt stå, ville ännu mindre gå och tempen steg lite. Så vi åkte till veterinären. Nu är hon inlagd med dropp och de har tagit blodprover. De skulle höra av sig så fort de vet mer.

Wahidah mår inte bra.

Hon har varit seg hela dagen och eftersom det är så varmt trodde jag att det berodde på det. Men när hon inte ens lyfte på huvudet när jag sa att vi skulle ut, då blev jag lite orolig. Inte blev det bättre av att hon fortsatte vara seg under den korta promenaden längs gatan och tillbaka trots att det regnade och då var riktigt svalt.

Hon viftade visserligen på svansen och hoppade lite på Julia, som vi hämtade, men när vi stannde en lite längre stund så la hon sig ner. Det är inte likt henne.

Väl hemma igen så låg hon bara och sov. Helt utslagen.
Vi skippade släphareträningen idag.

Fram mot kvällen, när det var riktigt svalt hade Wahidah inte lämnat fåtöljen på många timmar och jag beslutade då att ta tempen på henne. Feber. 39,3 stannade termometern på. Lilla W tittade inte ens på mig när jag la mig bredvid henne för att mysa lite. Normalt sett kryper hon ihop närmare mig, slickar mig på armen och vill bli kliad. Hon reagerade inte heller på att jag gick från henne. Skillnaden mellan att vara en liten vilde till att inte reagera ens på klappar är stor...

Kvällsmaten fick hon i två omgångar och torrfodret dränkte jag i vatten, för att verkligen försäkra mig om att hon fick i sig vatten. Hon åt maten och drack upp allt vatten. Sedan la hon sig för att vila igen.

Efter ett litet tag verkade hon lite piggare. La sig på rygg istället för att bara ligga utslängd på sidan, tittade på mig när jag pratade lite med henne och när jag drog ut henne på gräsmattan utanför huset för att hon skulle få kissa lite så var hon visserligen seg, men hon rörde sig inte stelt eller så.

När vi kom in fick hon några torrfoderbitar i massor av vatten, för att hon skulle dricka (ett tips som jag första gången hörde talas om i en barbietidning som jag hade för massor av år sedan!). Hon såg glad och nästan pigg ut när jag tog fram skålen och drack upp allt vatten. Sedan la hon sig för att sova mer.

En timme senare ville jag ta tempen igen och flyttade henne då från fåtöljen till sängen. Då protesterade hon! Jag har nog aldrig blivit så glad för en protest som då. När jag tog tempen stannade termometern på 39,1! Liten skillnad mot förut, men ändå en klar förbättring! Därefter la jag mig bredvid Wahidah, kliade lite på henne och när jag skulle gå så lyfte hon huvudet och tittade på mig med förvånad blick.

Nu ligger hon och sover igen. Hon växlar mellan att ligga lite ihoprullad, på rygg och helt utsträckt. Ibland tittar hon upp och ser nästan ut som vanligt.

Jag ska tempa henne igen innan jag somnar och imorgon när jag vaknar. Jag tänker tempa regelbundet fram tills hon är som hon ska vara igen. Blir det värre, då ringer jag veterinären på en gång. Men oron släppte en hel del när jag såg att tempen sjönk.

Det är lätt att bli orolig när en liten vild dåre inte vill göra något annat än sova hela dagen...