Salukitrix

Det var inte konstigt att Zala blev så glad som hon blev, när hon insåg vart vi skulle. Hon började jaga en kråka som satt uppe på ett staket, drog i kopplet, gick med höjt huvud och lätt viftande svans.
Igår fick hon vara hemma när jag och Wahidah åkte till kapplöpningsbanan. Idag fick hon följa med på släphareträning och springa själv!

Både Zala och Wahidah fick springa varsin gång, och varsin gång blev de släppta av någon annan än mig. Jag har alltid haft problem med mina fötter och fotleder, känner ofta av det om jag hållit igång mycket någon dag och nu var jag tvungen att ta en treo innan jag åkte till sandtaget för att alls orka med det. Förvånansvärt nog hjälpte det. I vilket fall som helst gjorde det att jag dels kunde se hur hundarna betedde sig när trasan stannade i slutet och så kunde jag fotografera.

Zala var som vanligt tokig i trasan på slutet. Hon blir så otroligt glad i hela kroppen att jag inte kan låta bli att skratta åt henne och tänka att jag har världens bästa hund. Hon studsar när hon springer, leker, flyger på trasan i slutet och snurrar runt den, gräver på den med tassarna och blir allmänt skitglad. Världens sötaste tant är hon.

Wahidah var förvånansvärt duktig. Hon sprang märkbart snabbare än vad hon gjorde för några veckor sedan och i slutet flög hon på trasan och skulle "döda den" trots att vi inte hade på kaninskinn. Hon fick även springa med Jamila en gång. Då släppte Gerd båda hundarna. Wahidah verkade inte ha något emot att stå precis bredvid Jamila i starten, startade bra men fick för sig att leka mot slutet. Jag röt till lite, Wahidah flög ändå mot Jamila istället för mot trasan - men då sa Jamila faktiskt ifrån! När W upptäckte att hon inte fick leka så flög hon på trasan istället och då fick hon massor av beröm. Hon försökte sedan leka med Jamila igen, fick skäll av mig, gav sig på trasan och fick beröm istället och tja. Jag hoppas att hon lär sig. Det verkar som om hon gör det.

När vi sedan klev av tåget på väg hemåt så träffade jag en vän som har en whippet! Jag berättade att vi varit på släphareträning och vi bestämde att hon ska höra av sig nästa gång hon är i Sthlm över en helg, så kanske hon kan följa med till träningen. En annan vän, som bor i Uppsala och har en greyhound, kanske ska följa med nästa vecka och så har jag för mig att Ronja med lapphunden Kastor är sugen på att följa med också. Det skulle vara jättekul med fler personer och hundar på träningarna, det skulle dessutom vara underbart om fler ville börja träna och tävla på kappbanan. Jag hoppas att alla som blir nyfikna på det här blir intresserade på riktigt. Det ÄR kul med kapplöpning!

Wahidah:








Zala:

Igår var vi som sagt var på kapplöpningsbanan! Min snälla far körde oss dit, väntade där under hela tävlingen och körde sedan hem oss. Istället för 2 timmars resa (enkel väg) så tog det bara 40 minuter. Guld värt.

Salukiloppet var sist av alla lopp och alla loppen var sololopp (dvs. hundarna sprang en och en, men hunden med bäst tid vann). 5 hundar kom till start. Tyvärr har vi ont om salukis på banan och jag hoppas verkligen att det kan komma fler kapplöpningsintresserade till banan nästa år.

Jag fick hjälp av en annan person att starta Wahidah, för att kunna fotografera alla springande salukis. Tack för det!

Precis som vanligt var Wahidah långsammast, men den här gången var hon inte ens lite anfådd efter att ha sprungit, drack inte ens vatten men ville däremot gärna springa mer och försökte ta sig in i startboxarna när vi sedan gick förbi dem. Med andra ord: jag är rätt övertygad om att hon inte ansträngde sig och säkert hade kunnat få bättre tid om hon velat. Menmen. Hon hade kul. Jag hade kul. Vädret var fantastiskt.

Och vi fick faktiskt en liten prisrosett! En liten gul rosett som nu sitter på min vägg och jag hoppas absolut på att vi ska få fler prisrosetter för arbetsprestationer, oavsett vad vi råkar tävla i framöver. Jag är villig att testa det mesta med min unga dåre.

Vann gjorde salukin Byleist, tvåa var Wahidahs bästa vän Amina och trea var Damon. På fjärdeplats var en hund som kallas för Goliath, men som jag inte sett förut. Tiderna har inte kommit ut på klubbens hemsida än.

Lite bilder!

Goliath


Damon och Byleist


Amina


Wahidah!




Hela gänget! (Min far håller i Wahidah)

Det har varit plusgrader inatt. Det ska inte regna idag och har man tur kommer solen kika fram senare. Banan lär vara finfin nu, om man tänker på vilken årstid det är.

Jag har varit vaken en halvtimme, hunnit mata Wahidah (så att hon ska hinna smälta maten innan vi åker bil för att hon inte ska bli åksjuk), packat ryggsäcken och fixat med tvättade kläder. Nu behövs det bara en kopp te, kläder till mig och så ska Zala bli rastad och få mat, sedan kan vi åka!

Zala får stanna hemma idag. Det är enklare att koncentrera sig på en hund på banan än två. Istället kommer Zala få springa på morgondagens släphareträning.

Håll tummarna för lilla W nu. Det hade varit kul om hon kunde få en liite bättre tid än vad hon fått förut.

Under eftermiddagen idag såg jag till att träna lite lydnad i köket med Wahidah. Mest för att hon var vild, men även för att jag kände mig lite sugen på att träna. Eftersom kameran som jag filmar med inte hade laddat batteri så valde jag att vänta med alla de trick som är min utmaning från er läsare.

Istället tränade vi fritt följ, försökte få till fin position även vid små, små förflyttningar och så lekte vi en hel del. Under fritt följ såg jag även till att tänka på vad jag själv gjorde. Inga onödiga dubbelkommandon. Gå rakt. Inte titta ner på marken som om jag skulle leta efter myror framför fötterna. Det gick nog ganska hyfsat.

Jävlar vad bra det gick! Hade jag kunnat infoga tretusen gröna, glada, hoppande smileys här så hade jag gjort det. Istället får jag försöka uttrycka mig med ord.

Som belöning hade jag godis, lite foder och en gosedjurskanin. Varierade lite, lekte lite utan varken gosedjur eller godis också. Varierade för att få henne lite "vaken" och det fungerade helt klart bra. Hon gick med så utmärkt skitbra posititon att det kändes som om vilken lydnadsdomare som helst hade gett oss solklara 10or på det. Hon satte sig snabbt när jag stannade, höll både kontakt och position vid små svängar och klarade de små förflyttningarna och tvära svängarna bättre än väntat. Vilken jäkla hund jag har!

Det var power i henne idag! Inget överdrivet som får henne att flamsa runt eller tränga när hon går, ingen slarvig position eller sega eller sneda sättanden. ALLT gick tokbra och jag kände för att hoppa runt i hela lägenheten efter det där. Det gjorde jag också, tillsammans med Wahidah och gosedjuret. Kom t.o.m. ihåg att belöna mer och roligare ju bättre hon presterade.

När vi sedan lekte med gosedjuret (dragkamp) så drog hon ordentligt, fick vinna leksaken några gånger och då ruskade hon om den som om den skulle dödas. MEN hon sprang inte iväg ens några steg och hon sträckte snabbt fram den igen för att jag skulle ta tag i den igen! Det har i princip aldrig hänt förut!

Några gånger så sa jag åt henne och släppa. Hon släppte snabbt och då kastade jag iväg gosedjuret genom hela rummet. Wahidah for efter i full fart, högg gosedjuret - och sprang tillbaka till mig på en gång! Det fick mig om möjligt ännu mer förvånad. Jag var helt övertygad om att hon skulle hugga gosedjuret, springa iväg till ett annat rum och komma först när jag ropade på henne. Men inte. Hon kom direkt och utan att jag ropade.

Är det verkligen en saluki jag har?

Tack till er som gav mig tips på vad jag ska lära hundarna! (skulle någon komma på fler saker är det självklart bara att hojta till när som helst)

De tips jag fick in som jag ska lära dem är:
Rutan (LK 2)
Dansa
Nicka
Prata
Städa
Spela död
Rulla runt
Baklängesslalom mellan benen

Så fort jag fått lite vettig dygnsrytm och faktiskt hinner med någonting på dagarna så ska jag sätta igång och träna (och filma det). Det kommer verkligen bli en utmaning att lära hundarna allt det där, framförallt om jag ger mig på att lära Zala det också. Jag älskar utmaningar.

Idag vaknade jag jättesent och har inte hunnit mer än ensamhetsträna Wahidah (det går verkligen tokbra nu), gå en långpromenad och fixa iordning i förrådet där jag har allt hundfoder. Nya förvaringslådor i plast från Ikea visade sig vara ett underbart bra köp. Hejdå, dumma fodersäckar!

Lite bilder från idag:









Nu ska vi gå hem till morsan, handla lite, titta lite på tv och sedan gå hem igen och sova innan det nästan är morgon igen... Imorgon ska vi kanske på äventyr till Uppsala!

Som det är nu så är det en del personer som läser den här bloggen.
Nu vill jag gärna ha er hjälp!
Om alla skriver ett tricks eller tävlingslydnadsmoment som man kan lära hunden, så ska jag göra mitt absolut bästa för att lära hundarna det! Jag kommer även se till att filma när jag gör det och lägga ut filmklippen här i bloggen.

Jag hoppas verkligen att ni skriver någonting. Strunt samma som det råkar vara så att hundarna redan kan det som ni skriver, strunt samma om det är något tokigt svårt. Jag vill verkligen ha lite nya idéer på vad jag ska göra!

Kommenterar gör ni genom att trycka på "Kommentera!" här nedanför inlägget.

Idag har vi en vilodag här. Både jag och hundarna är helt slut efter senaste dagarnas aktiviteter. Imorgon är det släphareträning, så en vilodag behövs verkligen och den behövs nu.

Vilodagen är ändå mest för hundarna. Jag försöker göra lite annat bra istället.
Som exempel kan nämnas att jag uppdaterat min hemsida och ensamhetstränar Wahidah nu. Det kommer kunna bli mycket ensmahetsträning eftersom jag kan stänga in henne i ett rum under tiden som jag städar resten av lägenheten och så har jag bokat tid i tvättstugan. Utöver det behöver jag cykla in till centrum och köpa morötter. Mina damer äter verkligen mycket morötter och det är svindyrt i närmaste affären...

Innan dagen är slut ska jag även ha skickat iväg en beställning till foderbilen samt ha skickat ett mail till morsans sambo för att berätta vad jag vill ha för förvaringstunnor från Ikea. Hundmaten är snart slut och jag har hittat skitbra förvaringsgrejer för hundmat på Ikea.

Ibland får man känna sig lite duktig, även om jag idag bara vill gömma mig under täcket i sängen tillsammans med Zala. Hon använde min arm som huvudkudde nästan hela tiden inatt. Så. Otroligt. Gulligt. Hon är verkligen världens vackraste saluki. Det finns inget bättre än att vakna på morgonen, öppna ögonen och titta rakt på den finaste som finns, upptäcka att hon själv kommit och lagt sig bredvid mig, på mig, nära, nära. Jag älskar henne.

Idag kom Ronja och Kastor hit! Vi gick ut på en långpromenad och vädret var fantastiskt.

När vi hade gått ett tag så kom vi fram till ett område där det finns massor av kohagar. En av kohagarna är jättebra att släppa hundarna i och den brukar vara tom hela vinterhalvåret, men om jag inte minns fel brukar den bli tom först i början på november.

Nu var hagen faktiskt tom, så vi gick längs med staketet för att se att det faktiskt var helt. Därefter gick vi in i hagen och släppte hundarna!

Idag var även Zala på bushumör och hon har nu bekantat sig så mycket med Kastor att han inte längre ses som farlig. Det blev mycket spring, lyckliga hundar och många foton (trots att jag glömt teleobjektivet hemma).

Kort sagt: en väldigt lyckad dag!

Här kommer de utlovade bilderna!
Historien bakom dem hittar ni i föregående inlägg.









Och Zala fick äta ordentligt med mat idag.
Glad Zala!

Idag blev det en tur till hundöarna för Wahidah. På bussen träffade vi Gerd och hennes saluki Amina. Våra fyrbeningar blev väldigt glada och Wahidah sprattlade runt, slickade Amina i mungiporna och blev tja.. galen. Hon gillar verkligen Amina och Amina gick runt med viftande svans och öron som stod "rakt ut". Skitglada var de!

Väl framme på hundöarna for de iväg. De sprang, sprang och sprang. De leker jättefint ihop och Wahidah börjar faktiskt komma i märkbart bättre konditon nu. Eftersom det var lite kallt idag så tog de nästan inga pauser, utan sprang i princip hela tiden under den timme som vi var där.

Nu är vi hemma igen. Wahidah sover. Zala sover trots att hon inte gjort någonting. Jag har ätit lunch och ska snart iväg till affären för att köpa morötter. Senare ska vi nog ta en liten promenad också, men jag vet inte när det blir av.
Zala är i alla fall helt bra nu igen, så nu ska även hon få morot. Glad tant!

Bilder kommer lite senare, det lovar jag. Dessutom ska jag nog träna lite tricks med Zala.

Jag har tillverkat världens bästa vinthundsleksak. Precis som flera vänner till mig hade jag ett gammalt ridspö hemma. Jag knöt fast ett skosnöre i ridspöt och i skosnöret knöt jag fast lite kaninskinn. Tanken är att Zala kanske ska gilla att leka med det. Någon som definitivt gillar leksaken är Wahidah! Fast hon får inte leka med kaninskinn på eftersom hon sliter sönder det för mycket. Istället körde vi idag med gosedjurskanin på. (Tack Ikea!)



Med hjälp av leksaken tränade jag sedan med Wahidah. Att få henne att faktiskt stanna kvar när man säger åt henne att stanna är inte alltid helt lätt.. I början av det här träningspasset sprattlade hon runt som en idiot så fort jag tog fram leksaken, men efter någon enstaka gång gick det mycket bättre.

Jag kom faktiskt ihåg att filma också!

Wahidah har inte riktigt förstått det där med att en saluki ska vara reserverad. Det märks varje dag och jag började för någon minut sedan att skratta åt henne, precis som jag gör varje dag.

Vi håller på och försöker få ordning i lägenheten och idag innebar det att en hantverkare skulle komma och fixa med kranarna i köket och badrummet eftersom de bråkar.

Det plingade nyss på dörren. Wahidah skällde lite, instängd i ett rum med hjälp av kompostgaller. Så fort jag öppnat dörren och hälsat på hantverkaren så började Wahidah springa runt i rummet, hoppa mot gallret - och tokvifta på svansen. Hon ville SÅ gärna hälsa på mannen som kom hem till oss, för han var tydligen superrolig.

Nu stängde jag in oss i rummet, med dörren för att slippa rivet kompostgaller. Wahidah blev besviken och tittar nu ut genom fönstret. Det här är helt klart bra för henne, att lära sig att man inte behöver tokhälsa på precis alla som kommer hit.

Om ett tag ska vi gå hem till morsan. Hon är även idag hemma från jobbet för att hon är sjuk och jag ska se till att handla lite till henne.

Jag försökte träna lite med Wahidah under skogspromenaden idag, men inser att det är för mycket höst för hennes del. Hon vill inte ligga eller sitta nu när det är så blött och kallt på marken och alla lydnadsmoment innehåller ett sittande eller liggande någonstans. Därför fick hon gå fot bredvid mig någon meter, fick beröm och sedan var det klart. Om inte annat kan vi ju träna på att gå rakt...

Zala är så hungrig. Jättehungrig faktiskt - och jag ger henne ingen mat.
Hon tycker synd om sig. Jag tycker synd om henne.
Igår fick hon bara en halv deciliter mat på morgonen och lika mycket på kvällen. Lika "mycket" fick hon i morse och nu verkar det som om hon är bra i magen igen. En deciliter kvällsmat ikväll. Imorgon börjar jag nog ge vanliga mängden mat igen, men morötterna får vänta till i övermorgon.

Om inte annat så har jag tur. Ingen "får inte hundarna någon mat?!"-kommentar senaste tiden..

Nåja. Nu vilar Zala på sängen. Tidigare ikväll fick hon ligga under morsans värmedyna (det älskade hon!) efter att ha varit ute i regnet. Wahidah är glad och vi mår nog alla rätt bra egentligen.

Mina damer sover. Jag dricker te. Det regnar och ingen av oss vill göra någonting idag. Jag sitter och kollar lite på fina hundhalsband på internet. Det är så tråkigt att jag inte gillar "vanliga" breda halsband eller halvstryp, för åh vad det finns mycket fint! Mina hundar har alltid strypkedja på och det fungerar bäst, så även om jag köper något nytt så resulterar det i att det ligger oanvänt här hemma.

Idag har jag inte mer planerat än att klippa Zalas klor. Det känns rätt bra.

Idag tränade jag lite med Wahidah i köket.

Ni kan se själva hur det blev.



Jag är medveten om att jag gör massor av tokigheter, men det är lite därför jag filmar, för att själv faktiskt se hur det blir.

Zala mår inte helt lovely idag. Hon var lite dålig i magen i fredags, blev bättre i lördags och var nästan bra igår.

Mitt i natten började hon pipa för att hon behövde ut. Nu på morgonen väckte hon mig med pipande för att hon behövde ut. Bara att kasta sig upp ur sängen, dra på sig de kläder som låg närmast, på med koppel och springa i full fart en bit så att man kom till en lite undangömd gräsplätt där troligtvis ingen går.

Det är verkligen en av de dumma saker med att bo som jag gör. Det finns gräs. Det finns bra platser att rasta hundarna på - men alla platser kräver verkligen att man plockar upp skiten för att det inte ska bli helt förjävligt för alla. Har man en hund som är dålig i magen kan det bli liiite svårt att göra det (även om jag brukar försöka så gott det går).

Nu fick hon knappt någon frukost. Lite fick hon för att jag skulle kunna passa på att få i henne vatten. Sedan får dagens promenader bli ute i skogen och så får jag se till att hon inte äter kottar...

Lilla Zala. Jag undrar vad sjutton det är hon lyckats äta den här gången.
Vad praktiskt det hade varit med hundar som inte åt någonting...

Så for vi iväg till Jordbro och släphareträningen idag.
Inte många på plats, så allt gick snabbt och smidigt på träningen.

Zala och Wahidah fick springa själva i backen först och båda sprang bra. Zala var heltokig på trasan och var otroligt lycklig över att få "döda den" i slutet.

Sedan var det dags att springa på plattmark.
En vän var snäll och släppte Zala, så att jag skulle kunna fotografera. Hon var inte fullt lika pang på trasan den gången, men hon var jätteglad, sprang ganska fort och tog trasan i slutet. Efteråt låg hon i solen när de andra sprang och solade. Lycklig tant!

Wahidah fick springa tillsammans med Jamila först. Jamila tar inte trasan i slutet och tidigare har det fått Wahidah att hoppa iväg för att busa med henne, men, idag tog Wahidah trasan! Lite studs efter Jamila, men hon vände och tog trasan! Underbart bra!

Sedan fick Wahidah springa tillsammans med både Jamila och Amina. I slutet fick Wahidah för sig att försöka busa med Amina, men då sa hon faktiskt åt Wahidah att så gör man inte. Amina flög istället på trasan, som hon alltid gör och när vi sedan tagit bort Amina så tog Wahidah trasan. Jag tror det är jättebra det där, att Amina säger åt Wahidah att man inte leker tillsammans när man springer efter trasa - man jagar faktiskt.

Därefter fick Wahidah springa själv en gång, bara för att få ta trasan ordentligt. Den gången fick hon springa utan munkorg på och OJ vad kul det var! Hon sprang, flög på trasan och ruskade om den ordentligt för att "döda den". Hon ville absolut inte släppa och var jätteduktig!

Igår var jag och Wahidah på kappbanan. Fröken W fick dock inte springa, något som gjorde henne väldigt besviken. Istället fick hon gå runt på området tillsammans med några andra hundar. Själv stod jag uppe på ett tak, jättehögt upp och kämpade med min höjdrädsla. Jag var funktionär och min arbetsuppgift blev att filma alla tävlingsloppen.

Allt gick bra och idag bär det av till sandtaget för släphareträning.

Frost igår på kvällen. Minusgrader hela natten. Det märks att det är mitten av oktober nu, men jag är otroligt glad för att jag inte bor kvar i Piteå - där har de ju för fasen fått snö nu! Hur kunde jag stå ut där i två år? Jag har antagligen kenneln och alla underbara salukis att tacka för det...

I vilket fall som helst så hatade Zala morgonrastningen mer än vanligt nu. Det enda hon avskyr mer än regn är kyla och idag skakade hon faktiskt när vi var i skuggan. Med andra ord är det hög tid att laga symaskinen och fixa något tunnare täcke till henne. De jag har nu är för varma för att det ska vara lämpligt att ha på dem redan. Skulle hon vänja sig vid dem så hade hon frusit ihjäl i vinter. Samtidigt vill jag hålla henne varm med tanke på att hon börjar bli lite gammal och har varit ganska stel.

Nu är det dags att packa kameraväskan och ge sig av till kapplöpningsbanan. Jag ska eventuellt vara funktionär idag på tävlingarna. Ska jag inte det så blir det att jag fotograferar istället. Zala stannar hemma av praktiska skäl. Wahidah kommer nog inte få springa, hon har betett sig lite.. märkligt.. senaste dagarna och jag har bestämt för att hon ska få ta det lugnt. Det blir nog roligt ändå. Jag älskar kappbanan!

Nu har jag sett till att lära hundarna lite nytt!

Zala har jag lärt "hopp". När jag säger "hopp" åt Wahidah så hoppar hon rakt upp i luften. Tanken är väl att Zala också ska göra det någon gång, men i nuläget hoppar hon upp och ställer tassarna på mig. Hon förstår i alla fall vad det är tänkt att hon ska göra.

Jag har även börjat lära henne "backa". Det började jag med idag och det gick helt okay. Förhoppningsvis tar det inte lång tid innan hon lärt sig det.

När det gäller Wahidah har jag mest fokuserat på att repetera det vi redan kan. Det räcker ju inte med att lära sig sakerna en gång har jag märkt.. Tränar man inte på ett tag så glöms saker bort. Idag kollade jag hur mycket hon kunde av olika trick och det som vi får jobba mest på, om jag vill ha det bra, är backa och snurra. Jag skulle gärna lära henne några nya trick också, men jag vet inte riktigt vad jag ska lära henne. Det kanske dyker upp någon idé snart.

Snart ska hundarna få mat, sedan bär det av hem till min kära mor där vi ska titta på tv. Ja, vi tittar på tv alla tre. Zala föredrar hundprogram. Hon tittar nyfiket på hundarna, lyssnar noga om någon skäller och ser förvånad ut. Wahidah tittar också, men gillar lite allt möjligt, det behöver inte ens vara djurprogram hon tittar på. Det viktigaste för henne verkar vara att något rör sig. Program i "usa-stil" när de klipper skitsnabbt mellan olika kameravinklar osv bryr hon sig inte om, däremot gillar hon att se konståkning, folk som dansar, djur som springer, snabba bilar eller båtar... Allt som rör sig och inte tar jättestor plats på skärmen verkar fungera bra.

Idag blev det en promenad på ett nytt ställe. Fint, trevligt och så kom vi fram till en strand där Wahidah blev tokbusig!

Även den här onsdagen blev det en tur till Hundöarna med Wahidah. Där mötte vi Gerd och hennes Amina. Våra tokiga salukidamer blev otroligt glada av att få springa på de stora öarna och efter ett tag dök min vän Ellen upp med sina fläckiga tokhundar.
Sedan blev det lite "äventyr" också i form av att hunddagiset som var där precis när vi kom, faktiskt glömde två hundar på öarna! Den ena hunden hämtade de relativt snabbt, men det tog ett bra tag innan de kom tillbaka för att hämta den sista hunden. Stackars hunden höll sig runt oss och undrade väl varför hela "flocken" försvunnit. Jag blev mer övertygad än någonsin om att ingen som passar min hund, oavsett om det är dagmatte eller hunddagis, någonsi ska få släppa mina hundar lösa...











När vi sedan kom hem så vilade vi en stund. Därefter gick vi till rastgården, för att Zala skulle få lite roligt också. Wahidah åt på en pinne och stod på några stockar för att kolla på världen. Zala och jag busade lite, tränade lite tricks, jag såg till att jaga henne när hon åt hundskit som andra hundägare lämnat och så fotograferades det lite igen.

Nu ikväll har jag två nöjda hundar och imorgon ska jag försöka ta det lugnt. Det där med att ta det lugnt är verkligen tråkigt...

Även idag fick vi sällskap av Ronja och hennes hund Kastor.
Det blev en lång tur i skogen och allt var jättefint.

Mina damer fick springa även idag!

Wahidah fick springa lite kort i backen först, och hade skitkul. Kanske börjar även jag bli lite mer vältränad, för det kändes inte lika jobbigt att gå uppför backen idag som det gjort förut.. Hm..

Sedan fick Zala springa, enbart på plattmark idag för att inte slita ut henne. Hon var enormt taggad eftersom hon inte fick springa i backen där vi var först. Hon sprang ganska snabbt, dök på trasan lite i slutet och var så glad så.

Wahidah fick därefter springa en längre bit tillsammans med Amina.
Amina sprang en bit från Wahidah, för att "hålla koll på haren" om den skulle sticka åt något annat håll. Duktig hund det där! Pga detta kom Wahidah först till trasan och vågade ta den, vilket var kanonbra! Sedan backade hon undan när Amina kom, men tja, hon tog trasan en gång i alla fall och det är bra det. Vi har i alla fall något att jobba på...

Nu är hundarna glada och trötta. Jag är också trött.
Faktum är att vi alla var så slutkörda när vi kom hem att vi la oss bredvid varandra på sängen, under täcket alla tre, och sov en timme. Det var otroligt skönt!

Sedan fotograferade jag damerna lite nu på natten.


Jag har förövrigt hittat en ny knöl på Zala, någon cm till vänster om svansen. Mindre kul. Jag gillar inte att hon har "massor" av knölar och jag gillar framförallt inte att de blir fler.

Såå bar det av till kapplöpningsbanan ännu en gång. Den här gången fick vi åka bil!
Mina föräldrar hade fått för sig att de ville komma med och se vad jag gör varje lördag, så vi klämde in oss allihop i pappas lilla Toyota och åkte iväg. Resan tog 45 minuter istället för de vanliga 2 timmarna och det kändes verkligen lyxigt. ÅH vad jag vill ha körkort och bil! Så mycket enklare livet skulle bli då!

Först sprang Wahidah, tror jag. Hon sprang som vanligt. Startade fint, var glad och tog trasan i slutet. Tiderna har inte kommit ut på hemsidan än, men jag tror att hon sprang ungefär lika snabbt som hon brukar göra. Dvs 320m på lite mer än 24 sekunder. Det lär dröja till våren innan hon är i så bra kondition att hon kan förbättra tiderna.




Sedan sprang Zala!
Litet "bakslag" idag. Zala vågade inte gå in i boxen när den var stängd fram, vilket hon vågade förra gången. Det blev därför start ur öppen box igen. Dock började hon sprattla som tokig när hon såg boxdörren öppnas igen (när hon stod utanför och tittade in). Kanske hade hon vågat med stängd dörr då, men det var inte värt att testa. Vi får försöka träna specifikt på boxen vid annat tillfälle om det inte löser sig.
Hon hade i alla fall jätteroligt och eftersom hon springer långsammare än Wahidah så hann jag fotografera några fler bilder. (Dessutom stannar hon alltid snällt när trasan stannar och är otroligt lätt att fånga, så jag vågar ta tid på mig och fotografera)

Fredagsmorgonen bjöd på morgonmys. Mina damer sover bredvid varandra i princip varje morgon nu!



Senare gick vi ut på en promenad ute i naturreservatet och stannade i rastgården på väg hem. Ingen av damerna sprang speciellt mycket, men de gillade nog att få gå runt lösa en stund ändå.


Sedan tränade jag och Wahidah!
Vi tränade hopp över hinder och apportering.

Det märktes att det var länge sen vi tränade, framförallt när det gällde hopp över hinder... Wahidah hoppade fint över hindret, men hon sprang rakt förbi mig och hade verkligen inte en tanke på att komma och sätta sig bredvid mig. Vi provade några gånger och jag var övertydlig med att hon skulle sätta sig bredvid mig efter att ha hoppat. Det gick bättre, men jag måste verkligen se till att fortsätta träna för att få det att fungera bra...

Wahidah fick köra 1ans apportering en gång (sitta bredvid mig och hålla i apporten). Hon fick hålla den i 10 sekunder, jag tror att det är 5 sekunder som gäller på tävling, och de 10 sekunderna gick fint. Hon tuggade faktiskt ingenting. Lite kast med huvudet, men inte mer än så.

Sedan körde vi 2ans apportering, när hon ska sitta bredvid mig och sedan hämta apporten som jag kastat iväg. Att vänta på apport-kommandot verkade onödigt tyckte Wahidah. Hon flög iväg så fort jag kastade apporten.. Men hon kom i alla fall tillbaka med den och satte sig vid min sida. Gången efter höll jag i halsbandet och hindrade henen från att sticka iväg innan jag gav kommando. Då vill hon knappt iväg, så jag fick upprepa kommandot några gånger. Tredje gången gick det bättre och då gav jag mig.

Vi både började och avslutade med lek. Mycket lek! Totalt sett så tror jag att Wahidah uppskattade vårt träningspass, men jag insåg verkligen att vi måste träna mer om vi inte ska tappa allt...

Inte nog med att jag och mina fyrbeningar har mycket gemensamt när det gäller mentalitet och personlighet. Vi har även andra saker gemensamt.

Vi är alla tre helt "felkonstruerade"!
Jag har skitsvårt att hitta kläder som passar mig. Alltid är det något fel.
Nu har jag letat täcken till hundarna, men inte fan hittar man något.
När man hittar något som man tror att verkligen ska passa, eftersom det har en bra lösning på de vanligaste problemen, ja då är det något annat som gör att det inte går.

Har man en vinthund dyker det upp ett problem med täcken hela tiden: När täcket är lagom långt så är det för stort i halsen och runt midjan. När man då hittar ett täcke där man med hjälp av gummiband kan dra åt ordentligt i midjan och halsen, borde det inte bli perfekt då? Framförallt med tanke på att täcket var overall-liknande och gick ner ordentligt på bakbenen?

Det jävla täcket satt hemskt dåligt.
Jag provade en fleecevariant och en regntäckesvariant. Fleecevarianten var så stor att själva "bakbenen" gick ner till tassarna. Regntäckesvarianten blev för kort mellan framben och bakben när man drog åt i midjan (och då drog jag ändå inte åt ordentligt).

Nu funderar jag på hur jag ska kunna sy egna täcken. Jag har en del gamla kläder och jackor som jag kan sy om och jag tänker försöka. Frågan är bara hur man gör på bästa sätt - och hur sjutton man gör om man vill sy ett regntäcke...

Regn idag... MEN det lär bli bra ändå.
Zala blev sur när vi var ute nu på morgonen. Efter att ha kissat så tvärvände hon och väntade på att jag skulle börja gå tillbaka mot lägenheten. Hon tänkte inte gå en meter till. Wahidah var som vanligt obrydd om duggregnet, men var glad åt att få gå hem ändå eftersom hon ännu inte hade fått frukost.

Zala vill alltså inte göra annat än ligga i sängen och sova nu. Därför passar det ju perfekt med en liten shoppingrunda för mig och Wahidah! Jag upptäckte igår att Hööks har 15% rabatt på hela hundsortimentet och det tänker jag utnyttja om det går.

Jag hoppas att täckena jag hittat passar bra. De har en modell av täcken som går ner på hela bakbenen ordentligt och som går att dra åt i både hals och midja. Täcket finns som både regntäcke och fleecetäcke. Perfekt - om det nu passar...  Det hade varit bra med fleecetäcken på hundarna nu efter att de sprungit på kappbanan och eftersom mina tunna regntäcken är spårlöst försvunna hade det varit bra med sådana med. Dessutom kan man ju då ha regntäcket ovanpå fleecetäcket och så blir det varmt och bra på vintern när man ska pulsa runt i snön.

Utöver det funderar jag på att köpa lite andra småprylar...
Det är helt enkelt dags att kolla hur mycket pengar det finns på kontot, fundera på hur mycket man kan göra av med och sedan åka iväg. Som tur är så kör farsan mig. Hööks ligger dumt nog lite väl långt bort.

Idag åkte jag och Wahidah iväg till hundöarna. Jag har tänkt göra det länge, för att Wahidah ska få komma ut och träffa andra hundar att leka med, utan att Zala är med. Nu blev det alltså av och vi hade sällskap av Gerd och hennes hundar Amina och Jamila.

Det blev mycket lek (framförallt för Amina och Wahidah) och efter ett tag kom ett gäng andra vinthundar. Wahidah lekte glatt med alla och var väldigt trött när vi sedan kom hem.
Bussresan dit och tillbaka gick finfint. Dessutom kunde jag lämna henne i 50 minuter under eftermiddagen utan att hon gjorde något annat än låg lugnt i fåtöljen och vilade!

Kort sagt: vi har haft en väldigt bra dag!

Som jag har kämpat med att få Zala att kunna slappna av vid hundmöten!
När jag först fick hem henne så gjorde hon utfall mot alla hundar med rest ragg och var allmänt osäker med andra hundar. Undantaget var andra salukis och whippets, de var hon ju van vid.

Efter ett tag kom jag fram till hur jag skulle träna för att verkligen få henne att klara hundmöten. När jag hade både henne och Wahidah hemma fick jag jobba på att få Zala att inte stjäla mat, tuggben osv från Wahidah. Dessutom vaktade Zala liggplatser lite väl mycket. Det är pga det som Wahidah inte vågar ta för sig när hon är med andra hundar, hon har lärt sig att andra blir rejält otrevliga då.

Nu har Zala mer och mer börjat uppföra sig vid hundmöten. Både igår och idag har vi passerat massor av hundar under våra promenader och Zala har knappt tittat på dem, varit helt avslappnad i kroppen och jag har faktiskt blivit förvånad över hur bra det gått. De enda hundar hon morrat på och tyckt varit jobbiga har varit en schäfer som smög, kröp, med rest ragg och såg otrevlig ut (den reagerade även Wahidah på..) samt någon annan stor hund som betedde sig på liknande sätt.

Jag har ett bra tag kunnat ge Wahidah godis utan att Zala bryr sig och jag har kunnat ha tomma märgben och renhorn framme utan att Zala ska stjäla alla på en gång. Däremot har ben av torkad hud varit för goda och hundarna har inte kunnat stå bredvid varandra när jag gett godis.

Nu kan jag det! De kan ligga bredvid varandra på sängen och jag kan ge båda godis, eller bara en av dem och i vilken ordning som helst. De är lugna, båda två. De kan ligga i samma rum med goda hudben utan att bry sig om den andra och de kan äta mat någon meter från varandra (dock avgränsade med kompostgaller eller så står jag mellan, för säkerhets skull) utan att någon bryr sig.

Som ett extra plus har de börjat ligga nära varandra på sängen oftare och verkar lite oavsett situation ha lättare för att slappna av tillsammans.

Det känns helt underbart att allt äntligen fungerar, även om det inte är perfekt än.
Skam den som ger sig.

Vi gick runt en liten sjö, jag och Ronja. Våra hundar var glada och jag var väldigt glad åt att Zala dels accepterade Kastor väldigt bra trots att han är stor, lurvig och livlig och dels glad för att hon uppförde sig oväntat bra vid de hundmöten som var.

Hon har faktiskt blivit väldigt mycket bättre vid hundmöten, min tant. Jag är stolt över henne och lite stolt över mig själv som orkat och orkar jobba för att lösa problem som finns och dyker upp med hundarna.

Det blev inte så mycket fotograferat under promenaden, men hundarna hoppade runt på stockar, kollade på vattnet, gick på en konstig bro och så åkte vi ju både tunnelbana och pendeltåg. De är helt klart fortsatt trötta och nöjda.

I morse låg de tillsammans i sängen och verkade väldigt nöjda. Det är en syn som faktiskt blir vanligare och vanligare. Älskade tokhundar...

Nu är både hundar och jag helt otroligt trötta!

Släphareträning i sandtaget idag. Tyvärr väldigt få hundar på plats, men fördelen var ju att det då inte alls tog lång tid innan man var klar med allt.

Zala fick springa lite och var som vanligt duktig. Hon är väldigt stabil när det gäller att jaga och jag känner mig alltid säker när jag släpper henne. Lätt att starta, springer som hon ska, tar trasan i slutet och låter sig snällt fångas. Hon är för fin, min älskade tant.

Wahidah däremot... hon sprang också, med kaninskinn på trasan vilket var väldigt populärt. Tyvärr inte tillräckligt populärt. Vi bestämde nämligen oss för att testa att låta henne springa med en saluki som heter Jamila och det gick.. sådär. Jamila är en snäll hund och efter en olycka på LC-fältet så tar hon inte trasan när den stannar även om hon jagar den när den är i rörelse. Dessutom är Wahidah lite bekant med henne och det borde varit perfekt att låta dem springa ihop för att Wahidah skulle få jaga trasa med annan hund men ha möjlighet att ta den när den stannade.

Grejen var bara att Wahidah inte stannade.. Istället fick hon för sig att leka med Jamila. Hon har ALDRIG försökt leka med någon hund hon sprungit med, inte ens första gången hon skulle springa med annan hund på lure coursing. Det har alltid varit fullt fokus på trasan. Vad som flög i henne idag vet jag faktiskt inte, jag kände mig rätt säker på att hon skulle stanna, men istället fick jag en stunds Wahidahjakt innan jag lyckades koppla henne.

Hon fick pga detta springa en gång till, en kortare sträcka (som blev kortare än planerat eftersom jag fick tokigt ont i fotleden och knappt kunde gå. Mina fotleder är sådana ibland..). Då sprang hon bra och tog trasan otroligt fint på slutet och var helt galen på kaninskinnet.

Nu ska det alltså köpas kaninskinn, jag ska försöka få henne mer trasfixerad och klura vidare på hur jag kan få henne mer trygg med andra hundar, så att hon i alla fall inte sticker iväg om hon sedan springer med hundar som tar trasan. Skam den som ger sig!

Eftersom jag släppte hundarna när de sprang så kunde jag inte fotografera, men andra hundar har jag fotat!
Bilderna hittar ni här!

Dessutom har jag en ny hemsidelayout nu. Kika på www.ninniosterholm.se så ser ni hur det blev.

Imorgon blir det lugn promenad med vår vän Ronja och hennes Kastor, därefter ska vi allt se till att ha en massage-stund här hemma.

Idag var vi åter igen på kapplöpningsbanan.
Min vän Andie var med mig och det blev en lång dag. Många salukis var på plats, många andra hundar också och dessutom en trevlig kvinna från USA som var salukiägare och ägnade mycket tid till att prata med mig och annat salukifolk.

Zala fick starta först.
För första gången så var startboxen stängd fram när hon skulle starta. Vi lät bakre luckan vara öppen så att jag kunde hålla en hand på hennes bakdel, hindra henne från att backa ut samt lugna henne så att hon inte uppfattade det som obehagligt att vara instängd i den lilla(!) boxen.
Hon var jätteduktig, sprang som vanligt långsamt och var knappt trött när hon kom i mål, men glad var hon som alltid!




Sedan var det Wahidahs tur!
Hon fick kaninskinn på harmaskinen, för att bli lite extra taggad. Det kan nog ha varit lite onödigt, kanske. Hon startade i alla fall finfint, gick utan någon som helst tvekan in i boxen och sprang bra ur den. Hon sprang och på slutet när "haren" stannade så visste hon inte om hon skulle ta kaninskinnet eller plastpåsen. Det resulterade i att hon först kastade sig på trasan, sedan på kaninskinnet, sedan på trasan igen. Förvirrad var hon, men även otroligt glad och trött. Det var knappt så hon ville gå därifrån, trots att nosen var full med sand efter att ha kört ner hela nosen mot marken och trasan. Springa mer!



Sedan som en liten bonus dök det upp en nykomling!
Denna nykomling kallas för Cynthia och är 10 dagar yngre än Wahidah. De leker otroligt lika. Det var nästan kusligt att se en "Wahidah med fel färg och lite annan kropp" studsa runt för att busa igång sin kompis. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att ses så att Wahidah och Cynthia kan busa.

Cynthia är även nära släkt med båda mina damer. Hennes far är halvbror med Wahidahs pappa. Hennes morfar är bror till Zalas pappa. (och Zala är mor till Wahidah) Det blev alltså lite som en släktträff mitt i allt!

Den lilla tiken fick springa en raksträcka på banan. Jag släppte henne och matte stod vid "mål" och fångade upp henne när det var klarsprunget. Cynthia sprang finfint, snabbt och sprang förbi matte någon meter för att ge sig på trasan när den stannade. Förhoppningsvis blir det en riktigt duktig kapphund av henne när hon hunnit lära sig hur man gör på kappbanan!

Eftersom jag släppte henne när hon sprang så blev det inga springbilder på henne, men två porträttbilder fick jag till!


Nu är det dags att ladda om batterierna, för imorgon blir det släphareträning!

Kamerabatteriet ska sättas på laddning. Ryggsäcken ska packas.
Jag och hundarna har tagit det lugnt idag.

Imorgon är det åter igen dags för en tur till kapplöpningsbanan!

Det kommer bli kanonkul! SMHI lovar finfint väder. Jag får sällskap och hjälp av Gerd. Min vän Andie följer med mig och ska för första gången få se vinthundar som jagar. Pia som har kennel Xass Farah skulle komma, Anna och Catrin som har salukis kommer och Catrins saluki Rahim ska springa licenslopp. Sanna kommer med sin podenco och sin afghan. Sedan har jag inte riktigt koll på vilka fler som dyker upp, men troligtvis blir det ett härligt gäng.
Kort sagt, jag längtar!