Salukitrix

Idag åkte jag och Wahidah till kapplöpningsbanan för att plocka ihop allt inför vintern och vara med på medlemsmötet.

På medlemsmötet var det trevligt och det bestämdes bland annat att vi ska få igång en ungdomssektion.
Jag hoppas verkligen att det blir bra.

När jag vid ett tillfälle inte hade så mycket att göra och Wahidah var jättebusig så passade jag på att träna lite lydnad bredvid banan. Det gick runt människor, lite hundar och Wahidah var sjukt sugen på att gå in på banan för att springa, men jag tänkte att man kanske kunde få lite kontakt med henne ändå. Det gick!

Vi tränade linförighet, fjärrdirigering och ställande under gång. Vid linförigheten var hon för flamsig för att det skulle gå bra. Hon hade inte bara dålig position - hon hade ingen positition alls! Hon for runt, studsade runt och var överallt, dock med kanonbra kontakt... Efter att jag försökt lugna ner henne och efter tusen tempoväxlingar, svängar och stopp så blev det dock bra och jag berömde, kastade en pinne och lät henne busa runt som hon ville lite (dock i koppel). Dragkamp hade vi också och det var lika kul som alltid.

Ställande under gång och fjärrdirigering gick fint. Hon är duktig, min lilla odåga. Förhoppningsvis kan jag bli filmad på tisdag. Då ska jag i alla fall träffa Ronja och Kastor.

Förövrigt hittade jag precis en gammal bild på mig, från när jag tävlade lydnad med världens bästa dvärgschnauzer, Spana. Hon ägdes av min lärare på skolan, men jag fick låna henne massor under en vårtermin då jag var hundlös pga att Zala var på kenneln för att få valpar (då Wahidah föddes).
Spana och jag ställde upp i skolans inofficiella lydnadstävling i klass 1. Ungefär 20 deltagare var det och vi placerade oss faktiskt som 1a! Jag har helt och hållet min lärare och Spana att tacka för det. Själv visste jag ingenting då, mer än att Spana var söt och underbart rolig att träna med.

Såhär såg det ut:

Även idag gick jag och Wahidah ut själva, till rastgården för att busa lite.

På vägen hem så tränade jag åter igen linförighet. Jäävlar vilken duktig hund jag har! (Ja ursäkta, jag måste faktiskt använda mig av svordomar här). Hon gick så galet jäkla fint, med perfekt kontakt, perfekt position, RAKT och i bra tempo. Jag bytte sida av vägen några gånger, lät henne gå fot även när vi svängde och gick över ett övergångsställe, växlade tempo flera gånger osv. Hon gick helt perfekt! Inte nog med det, hon höll igång länge också utan att tröttna det minsta.

Den enda gången vi fick ett avbrott var när vi mötte en golden retriver. Den var precis som alla andra goldens här i området, en sådan som gör utfall och Wahidah gillar ingen av dem. Men, så fort vi hade passerat den så kunde vi fortsätta linförigheten utan problem.

Jag älskar min lilla hund idag!




Förresten, nya färger och nya bilder i headern här på bloggen.
Jag vet inte om jag är helt nöjd, så om någon har tips på vad för färger/bilder som skulle passa bättre: hojta till!

Idag tränade jag med Wahidah och filmade lite. Det fick pga vädret bli inomhusträning. Fysjutton vad det "snöar" och blåser. Världen är vit. Hundarna sover och vägrar gå ut. Zala begravde sig helt under täcket förut och ligger nu och snarkar för fullt.



Och så till själva träningen:
Jag är fullt medveten om att jag ger massor av dubbelkommandon och att vi har massor att träna på, men vi blir bättre och bättre och har faktiskt kul!

Idag är en sån där dag då man inte vill göra annat än ligga i sängen och sova. Fördelen med att vara arbetslös är att jag kan göra nästan precis så. Hela förmiddagen låg jag och hundarna i sängen. Jag drack en kopp te och läste en bok. Hundarna låg bredvid mig, på mig och under mig, på samma gång, trots att de bara är två.

Efter ett tag orkade jag dra mig ut på en liten promenad. Zala ville inte. Även hon ville ligga i sängen och sova hela dagen. Vi gick inte så långt och därför gick jag och Wahidah till rastgården direkt efter promenaden. (Zala fick ligga hemma med ett tuggben och var väldigt glad)

I rastgården sprang Wahidah en del. Vi hade dragkamp med pinnar, jag kastade pinnar och "jagade" henne. Hon var skitglad, men hade garanterat sprungit mer om hon fått ha en lekkamrat.

Wahidah överraskade mig i alla fall. Hon kom med flera pinnar till mig, istället för att springa runt med dem som hon brukar vilja göra! Sedan kom hon varje gång jag ropade, vilket utnyttjades till max. Jag ropade på henne, belönade att hon kom, sa "hopp och lek" och så fick hon busa igen.

Varje gång kom hon. Varje gång väntade hon faktiskt(!) på att jag skulle säga "hopp och lek" innan hon flög iväg igen.

På vägen hem så tränade vi lite linförighet. Svängar, tempoväxlingar osv. Wahidah var tokigt duktig.

Jag är stolt över min saluki idag!

Igår var jag inne i stan. Idag ute i naturen med Ronja och Kastor. Både igår och idag såg jag till att träna lite lydnad, för att träna med störning.

Igår var vi mitt på centralen, tränade fotgående, inkallning och fjärrdirigering. Wahidah hade såklart på sig koppel hela tiden och var därför aldrig längre ifrån mig än 2 meter. Inkallningen fungerade sämst av det, men efter att ha varit lite övertydlig så gick det bra. Det var främst avslutningarna som var dåliga. Jag kanske inte tränat dem på ett tag...

Fotgåendet gick bättre än väntat och fjärrdirigeringen gick som vanligt bra. Hon är verkligen en pärla på det och jag är stolt över min lilla tok.

Dessutom fick vi publik. Folk stannade upp, tittade, pekade, följde oss med blicken ett bra tag och väldigt många såg glada ut. Som alltid gillar jag att visa för folk att min hund är lydig och att vi har kul ihop. Hundmänniskor får se att man kan göra saker även med en vinthund, och icke hundmänniskor får se att även stora hundar kan vara lydiga, snälla och roliga. Jag tror att det är skitbra.

Idag tränade vi i skogen, med störning av andra hundar och allt möjligt som kan vara kul i en skog. Då var dock Zala med, så det gick inte alls lika bra som igår. Det är i princip omöjligt att träna linförighet med en hund och ha en annan i koppel på andra sidan samt ha en lekkamrat någon meter framför... Lite kontakt fick vi ibland i alla fall. Bättre än inget och bättre än bara tokstuds och lek från Wahas sida.

Under eftermiddagen idag såg jag till att träna lite lydnad i köket med Wahidah. Mest för att hon var vild, men även för att jag kände mig lite sugen på att träna. Eftersom kameran som jag filmar med inte hade laddat batteri så valde jag att vänta med alla de trick som är min utmaning från er läsare.

Istället tränade vi fritt följ, försökte få till fin position även vid små, små förflyttningar och så lekte vi en hel del. Under fritt följ såg jag även till att tänka på vad jag själv gjorde. Inga onödiga dubbelkommandon. Gå rakt. Inte titta ner på marken som om jag skulle leta efter myror framför fötterna. Det gick nog ganska hyfsat.

Jävlar vad bra det gick! Hade jag kunnat infoga tretusen gröna, glada, hoppande smileys här så hade jag gjort det. Istället får jag försöka uttrycka mig med ord.

Som belöning hade jag godis, lite foder och en gosedjurskanin. Varierade lite, lekte lite utan varken gosedjur eller godis också. Varierade för att få henne lite "vaken" och det fungerade helt klart bra. Hon gick med så utmärkt skitbra posititon att det kändes som om vilken lydnadsdomare som helst hade gett oss solklara 10or på det. Hon satte sig snabbt när jag stannade, höll både kontakt och position vid små svängar och klarade de små förflyttningarna och tvära svängarna bättre än väntat. Vilken jäkla hund jag har!

Det var power i henne idag! Inget överdrivet som får henne att flamsa runt eller tränga när hon går, ingen slarvig position eller sega eller sneda sättanden. ALLT gick tokbra och jag kände för att hoppa runt i hela lägenheten efter det där. Det gjorde jag också, tillsammans med Wahidah och gosedjuret. Kom t.o.m. ihåg att belöna mer och roligare ju bättre hon presterade.

När vi sedan lekte med gosedjuret (dragkamp) så drog hon ordentligt, fick vinna leksaken några gånger och då ruskade hon om den som om den skulle dödas. MEN hon sprang inte iväg ens några steg och hon sträckte snabbt fram den igen för att jag skulle ta tag i den igen! Det har i princip aldrig hänt förut!

Några gånger så sa jag åt henne och släppa. Hon släppte snabbt och då kastade jag iväg gosedjuret genom hela rummet. Wahidah for efter i full fart, högg gosedjuret - och sprang tillbaka till mig på en gång! Det fick mig om möjligt ännu mer förvånad. Jag var helt övertygad om att hon skulle hugga gosedjuret, springa iväg till ett annat rum och komma först när jag ropade på henne. Men inte. Hon kom direkt och utan att jag ropade.

Är det verkligen en saluki jag har?

Jag har tillverkat världens bästa vinthundsleksak. Precis som flera vänner till mig hade jag ett gammalt ridspö hemma. Jag knöt fast ett skosnöre i ridspöt och i skosnöret knöt jag fast lite kaninskinn. Tanken är att Zala kanske ska gilla att leka med det. Någon som definitivt gillar leksaken är Wahidah! Fast hon får inte leka med kaninskinn på eftersom hon sliter sönder det för mycket. Istället körde vi idag med gosedjurskanin på. (Tack Ikea!)



Med hjälp av leksaken tränade jag sedan med Wahidah. Att få henne att faktiskt stanna kvar när man säger åt henne att stanna är inte alltid helt lätt.. I början av det här träningspasset sprattlade hon runt som en idiot så fort jag tog fram leksaken, men efter någon enstaka gång gick det mycket bättre.

Jag kom faktiskt ihåg att filma också!

Idag tränade jag lite med Wahidah i köket.

Ni kan se själva hur det blev.



Jag är medveten om att jag gör massor av tokigheter, men det är lite därför jag filmar, för att själv faktiskt se hur det blir.

Fredagsmorgonen bjöd på morgonmys. Mina damer sover bredvid varandra i princip varje morgon nu!



Senare gick vi ut på en promenad ute i naturreservatet och stannade i rastgården på väg hem. Ingen av damerna sprang speciellt mycket, men de gillade nog att få gå runt lösa en stund ändå.


Sedan tränade jag och Wahidah!
Vi tränade hopp över hinder och apportering.

Det märktes att det var länge sen vi tränade, framförallt när det gällde hopp över hinder... Wahidah hoppade fint över hindret, men hon sprang rakt förbi mig och hade verkligen inte en tanke på att komma och sätta sig bredvid mig. Vi provade några gånger och jag var övertydlig med att hon skulle sätta sig bredvid mig efter att ha hoppat. Det gick bättre, men jag måste verkligen se till att fortsätta träna för att få det att fungera bra...

Wahidah fick köra 1ans apportering en gång (sitta bredvid mig och hålla i apporten). Hon fick hålla den i 10 sekunder, jag tror att det är 5 sekunder som gäller på tävling, och de 10 sekunderna gick fint. Hon tuggade faktiskt ingenting. Lite kast med huvudet, men inte mer än så.

Sedan körde vi 2ans apportering, när hon ska sitta bredvid mig och sedan hämta apporten som jag kastat iväg. Att vänta på apport-kommandot verkade onödigt tyckte Wahidah. Hon flög iväg så fort jag kastade apporten.. Men hon kom i alla fall tillbaka med den och satte sig vid min sida. Gången efter höll jag i halsbandet och hindrade henen från att sticka iväg innan jag gav kommando. Då vill hon knappt iväg, så jag fick upprepa kommandot några gånger. Tredje gången gick det bättre och då gav jag mig.

Vi både började och avslutade med lek. Mycket lek! Totalt sett så tror jag att Wahidah uppskattade vårt träningspass, men jag insåg verkligen att vi måste träna mer om vi inte ska tappa allt...

Den där jäkla platsliggningen har jag ju klagat en del på, för att den är så förbannat tråkig. Att bara stå, stå, stå och vänta medans hunden ligger och gör absolut ingenting... Det måste ju finnas roligare saker att göra? Menmen, det är ett moment som ingår i tävlingslydnad och därför får vi jobba med det.

Idag bestämde jag mig för att kolla om Wahidah ligger kvar trots att jag "är konstig" och går runt henne, över henne osv. Det gjorde hon och jag filmade under tiden.




Jag har planer på att filma VARJE lydnadsträningstillfälle nu, bara för att verkligen se vad som behöver tränas på.. För en sak är säker - träna behöver vi...

Jag sitter nu och pratar lydnad med min vän Hanna. Imorgon ska hon debutera lydnadsklass 2 med sin hund Zipper och jag håller tummarna för att det går asbra för dem!

Samtidigt som vi pratar får jag dumma idéer och kollar runt lite på internet. Jag upptäckte att det om 5 veckor är en lydnadstävling på närmaste brukshundklubben och en tävling på en klubb i närheten veckan därefter. Sedan såg jag att de nu kört igång med "vett och etikett"-träning på närmaste klubben. Där hundarna får lära sig att uppföra sig vid hundmöten och fokusera på ägaren trots andra hundar i närheten. De kör det på tisdagar. På onsdagar har de öppen träning på träningsplanen...

Nu till mina dumma idéer:
Imorgon lägga upp träningsplan för Wahidahs lydnadsträning.
På tisdag, gå på "vett och etikett"-träningen med Wahidah för att bekanta mig med klubben, träna på kontakt med henne trots andra hundars närhet samt kolla om träningen kan vara något som är bra att ha med Zala på.
Fortsätta träna ordentligt, samt filma alla träningspass så att jag kan se hur det går och kämpa för att bli bättre. Sedan gå på alla träningar på onsdagarna på klubben och kolla om man kanske kan hitta träningsvänner.
Därefter tävla i lydnadsklass 1.
Fysjutton så läskigt!
Har jag blivit helt knäpp nu?

Vi tränade lite lydnad och några tricks i köket nu på eftermiddagen.

Först kollade jag om hon kom ihåg "tass" som vi tränade på för någon dag sedan. Det gjorde hon, hyfsat i alla fall. Det gick helt klart bättre än första gången i vilket fall som helst.

Sedan lekte vi lite och hon fick gå slalom mellan mina ben. Det var en av de bättre slalomgångar någonsin för oss. Jäklar vad hon börjar bli duktig! Det gäller bara att jag kommer ihåg att belöna vid olika tillfällen, så att hon inte vänjer sig vid att vi alltid kör lika långt. Gör vi lika långt hela tiden så kommer hon börja slarva, det vet jag.

Därefter tränade vi fritt följ. Wahidah hade bättre position än vad hon brukar ha och jag tränade på svängar. Vår lägenhet är en sådan som man kan "gå runt" inne i. Alla rum är sammanlänkade till en cirkel runt badrummet. Det är perfekt att utnyttja när man tränar. Vi går då längs en "korridor", svänger en 90 graders-sväng och fortsätter rakt fram i nästa korridor.

Nu gick det så bra att jag bestämde mig för att utöka sträckan. För första gången någonsin skulle vi gå ett helt varv runt i lägenheten. Det blir totalt 4 svängar då, åt samma håll hela tiden. Vi gick, stannade, gick, svängde, stannade osv. Ibland stannade vi flera gånger på en raktsträcka, ibland inte alls. Wahidah gick med fin position OCH hon följde med fint med utmärkt kontakt i alla svängar - trots att jag inte belönade en enda gång under hela varvet!

Vi tog ett högervarv och ett vänstervarv för att få träna på båda svängarna. Vänstersvängarna gick bättre, men jag tror att Wahidah var lite trött när vi körde högersvängarna.

I vilket fall som helst så går det helt klart att variera hur man går, hur mycket som helst. Med väggarnas hjälp blir det lättare för mig att gå rakt också. Vi kan variera tempo, stanna olika många gånger, göra helomvändningar här och där osv. Det är toppenbra, framförallt dagar som idag, när det regnat hela eftermiddagen och fortfarande regnar.

Bra tajming har jag i alla fall - långpromenaden blev avklarad runt lunchtid och efter det cyklade jag till affären (Wahidah låg lugnt hela tiden när jag var borta!). Nu behöver jag inte gå ut mer idag annat än när hundarna ska kvällsrastas.

Idag älskar jag min unga dåre.

Jag tränade nyss lite med Wahidah. Bakdelskontroll (med hjälp av lådan i början) fick det bli och jodå, nog går det, men Åh vad hon är seg på att sedan följa med om jag tex går ett steg rakt åt sidan när hon kommit och satt sig bredvid mig. Hon sitter kvar, kan komma och sätta sig framför mig, sätta sig snett eller vad fan som helst. Noll koll och hon försöker inte ens. Minst sagt irriterande och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få det att fungera.

Vi körde även någon inkallning och det gick bra. Jag belönade henne med dragkamp och det var skitkul tyckte hon, såklart.

Det lilla träningspasset avslutades med att jag tränade på att få henne att släppa dragkampsleksaken. Så fort hon släppte på kommando så fick hon den igen, släppte hon riktigt snabbt så kastade jag iväg den så att hon fick jaga den och då kom hon faktiskt tillbaka för att ha dragkamp igen. Hon har även börjat släppa riktigt snabbt nu och det känns jättebra att det fungerar att leka med henne också. Hon vet att hon får tillbaka leksaken om hon är duktig, så hon behöver inte längre hänga kvar i den för allt vad hon är värd.

Jag tog nyss en liten paus från storstädningen och tränade med fröken W.
Fritt följ och platsliggning, samt lite trick mellan för att leka lite.

Fritt följ gick kanon! Hon följde fint - med fin position utan att köra ut rumpan idag! Dessutom gick hon skitfint med bra kontakt(!) när vi svängde hyfsat snävt. En sväng åt höger och en åt vänster, båda gick bra och jag kan inte säga att någon gick bättre än den andra.

Trickträningen gick som alltid bra. Vi har ju inga krav där alls utan hoppar och skuttar mest. Lite slalom, lite krypande, släcka lampa en gång... Inga problem.

Sedan körde vi vår hittills längsta platsliggning. 2½ minut. På tävling gäller 2 minuter. Jag stod visserligen i köket där det inte finns någon störning och jag kunde inte komma längre ifrån henne än ca 3-4 meter, men hon låg fint, utan att visa tendenser på att vilja gå därifrån eller äta smuts från golvet. Nu ska jag börja träna på att hon ska ligga två minuter med mig 10 meter bort i korridoren utanför lägenheten. Jag tror att det kan gå bra.

Jag fick en trött liten saluki av träningspasset. Hon busade runt massor innan vi började, men nu ligger hon lugnt och sover. Skönt!

Idag tränade och lekte jag lite med Wahidah i köket. Jag passade även på att filma och fixa en liten film av det.

Titta och skratta, gråt eller gör vad som helst:

Idag tränade vi utomhus med sällskap av Camilla igen.
Det går verkligen bättre när man tränar med sällskap!

Wahidah fick vara lös även den här gången och fokuserade fint. Vi tränade inkallning och apportering så som det görs i lydanadsklass 2. Båda med kortare avstånd än på tävling, men det var första gången jag tränade inkallning med Wahidah lös utomhus och apporteringen är hon inte helt säker på än, så det kändes onödigt med "riktiga" avstånd.

I vilket fall som helst så var jag noga med att ha så långt avstånd vid inkallningen att Wahidah skulle hinna galoppera, men inte så långt att hon hann tänka för mycket på att hon faktiskt var lös. Det gick bäst första gången, sedan blev det för roligt ett tag, så hon studsade på mig i slutet och därefter tröttnade hon och slarvade.

Apporteringen gick helt okay. Jag fick hålla ett finger i halsbandet för att hon skulle vänta på kommando och inte sticka iväg så fort apporten kastades, men trots det så hämtade hon apporten fint. Ibland får hon nämligen för sig att om hon inte rusar efter apporten direkt när den kastas, ja då ska den inte hämtas alls. Inget sådant idag alltså och det är helt klart ett framsteg.

Lite fjärrdirigering blev det också. Växla mellan sitt och ligg. Jag la Wahidah där det fanns lite grus, drog ett sträck i gruset framför hennes baktassar för att lättare kunna se om och isåfall hur mycket hon flyttade sig framåt. Nu fegade jag och stod lite nära henne, meen, hon rörde sig inte framåt alls!

Foton har vi också. Två små miniserier som jag lägger in här i miniatyrform.
Klicka på småbilderna så blir de större!

Idag gick vi till morsan för att fika. Jag fick då för mig att städa hennes badrum och lyckades kombinera det med lite träning av Wahidah.

Först blev det platsliggning, med störning av en katt som Wahidah tycker är otroooooligt rolig, spännande och tja, Wahidah brukar flyga rakt upp i luften för att hon vill leka med katten när hon ser den. Några gånger var jag tvungen att säga åt henne att inte leta ätbara hårbollar på mattan, någon gång fick jag lägga om henne eftersom hon gick upp i hopp om att kunna smita till katten. Men på det stora hela skötte sig över förväntan och låg i 15-20 minuter på mattan! Jag gick ibland ut i köket för att lämna något eller prata med min mor. Ibland gick katten runt, men Wahidah låg fint!

Senare skulle jag visa morsan lite vad Wahidah kunde. Det blev lite linförighet till att börja med. Morsans hall är nämligen som en lååång gång och viker dessutom av så att man kan träna svängar. Efter att ha gått runt lite så provade vi en skarp sväng. Vi gick lite, stannade, gick 2 steg och vände, gick vidare någon meter och Wahidah gjorde en så jäävla snygg sväng! Tidigare har vi haft problem med att hon tappar kontakten med mig eller tappar position, men nu höll hon positionen skitsnyggt och hade 100% kontakt med mig. Jag är stolt!

Sist av allt blev det lite fjärrdirigering, med störning av en katt som nyfiket tittade på oss. Det dröjde lite från att jag gav kommando till att hon satte sig eller la sig ner, men när hon väl gjorde det så gick det snabbt. Det var som om hon tänkte "Kommer katten? Ingen katt... Okay, jag lägger mig!". Menmen, morsan blev imponerad i alla fall och just då var det väl det som räknades.

Både morsan och hennes sambo pratade mycket om att Wahidah blivit lugnare, blivit duktigare på allt och faktiskt uppförde sig fint. Väldigt kul att höra, med tanke på att de tidigare kallat henne för vilde, sagt att hon knappt går att ha i möblerade rum osv. Hon är verkligen en pärla, min lilla W.

Nu befinner jag och hundarna oss i Herrljunga hos min vän Hanna och hennes hundar, Zipper och Limbo.

Idag var vi först ute på en långpromenad i skogen. Wahidah fick busa i en rastgård med Zipper och hade så kul att hon inte ville bli fångad... Senare fick Zala springa, själv, eftersom hon har problem med en tå och borde ta det lugnt. Det gick riktigt lugnt, i början. Sedan tyckte Zala att det var roligt att springa lite, så hon gjorde det, glatt men studsigt och helt plötsligt befann hon sig på andra sidan om staketet. Jag blev förvånad. Zala såg förvånad ut när hon stod på andra sidan om det och inte kom tillbaka till mig när jag ropade. Vi fick gå runt rastgården lite för att hitta till varandra igen.

Vi tränade lite nu under eftermiddagen också. Eller ja, det är väl snart kväll. Vi kom precis tillbaka från den lilla träningsplanen.

Jag tränade lite fotgående med Wahidah och trots störning från Zipper och Limbo som blev tränade med, och Zala som stod vid staketet och pep, så gick det riktigt bra. Wahidah var visserligen slarvig med postitionen ibland och jag märkte av att hon började svänga eftersom hon vant sig vid att jag aldrig går rakt.. MEN hon hade riktigt fin fokus på mig och just nu räcker det för att jag ska vara glad.

Sedan tränade vi lite apportering och försökte få till inkallningar. Inkallningarna gick inte. Där var fokusen borta, men apporteringen gick över förväntan. Jag visste inte alls hur hon skulle reagera på att ha en mycket större apportbock än hon har hemma (vi lånade apport av Hanna), men hon höll den. Viftade lite med huvudet ibland men tuggade inte speciellt mycket och inte mer än vanligt.. När jag kastade iväg apporten flög hon iväg för att hämta den, men jag brydde mig inte om att få till varken början eller slutet ordentligt. Med tanke på att det var länge sen vi tränade och det inte gick så bra sist (om jag minns rätt) kändes det bäst att bara försöka få det roligt.

Sist av allt provade vi på något som jag inte kunnat prova innan: Platsliggning i grupp.
"Gruppen" bestod av Zipper och Wahidah. 5 meter mellan hundarna och vi gick.. en bit. Jag vet inte riktigt hur långt ifrån vi stod, men kanske 10 meter?

I ungefär en minut stod vi borta från hundarna. Wahidah skruvade på sig lite mot slutet, undrade om det verkligen inte skulle bli roligare än sådär, men hon rörde sig inte från platsen alls. Det, och det faktum att vi mest tränat platsliggning i köket hemma och inte utomhus, gör att jag känner mig jäkligt stolt.

Det är synd att jag inte bor häromkring och kan träna med Hanna och hundarna som störning lite oftare.
Jag hade älskat att ha träningssällskap hela tiden.

Ja, nu har jag varit dålig på att uppdatera bloggen på ett tag. Men jag har i alla fall några videoklipp på kameran från igår som ska in på datorn senare.

Jag har även tränat med Wahidah idag. Inkallningar och fjärrdirigering tränades.

Jag gjorde så att jag ställde vår lilla låda i ena sidan av rummet, satte Wahidah så långt från den som möjligt, ropade på henne och berömde när hon satte sig rakt bredvid mig med tassarna på lådan. Eftersom jag använde lådan fick jag till ett sånt stopp där hon stannar till med frambenen och "snurrar in" bakdelen på plats bredvid mig.

Därefter gick jag till andra änden av rummet, där det inte fanns någon låda. Jag ropade på henne, hon satte sig snabbt och fint bredvid mig. Sådär höll vi på några gånger, fram och tillbaka, låda - inte låda. Jag tror det gör att hon förstår hur hon snabbt ska sätta sig bredvid mig. Att det är just det jag vill ha ut av det hela. I vilket fall som helst blir inkallningarna snyggare och snyggare.

Sedan tränades fjärrdirigering. Jag har inte tränat det så mycket, men hon har blivit väldigt snabb och stabil när det gäller ställande och läggande under gång osv. Så tja, jag testade.

Jag satte henne ner, gick kanske två meter från henne, sa åt henne att ligga. Hon la sig snabbt och snyggt. Där fick hon godis. Sedan började vi om, men tog från sittande till liggande och därefter upp till sitt igen. Med liten paus så att hon faktiskt väntade på kommando. Hon var snabb. Hon flyttade sig inte en millimeter framåt och var allmänt skitduktig.

Vi gjorde så några gånger och tja, den där fjärrdirigeringen känns enkel. Dock kör jag med dubbelkommando nu, både röst och hand, för att gör det lätt och tydligt. Jag ska när det känns bättre, plocka bort något av det. Troligtvis kör jag vidare på handtecken.

Senaste tiden har det gått.. inte alls, när jag försökt träna med damerna, framförallt har det inte gått bra med Wahidah.

Jag bestämde mig därför för att lägga in ett superkort träningspass nu ikväll, där fokus skulle vara på samma sak som när jag började träna med Wahidah: det ska vara roligt att göra saker tillsammans.

Till min stora hjälp hade jag köttbullar. Det är sådant jag aldrig köper hem eftersom jag är vegetarian, men farsan gör det och därför låg det ett oöppnat paket med små köttbullar i frysen. Det paketet öppnades och jag tog ut ett gäng köttbullar som värmdes i micron.

Zala fick släcka lampa, buga, stå, träna lite fotgående, därefter blev det bara kontaktövningar.
Jag har nu börjat med att bara belöna när hon faktiskt släcker lampan. Duttande med nosen ger ingen utdelning längre. Köttbullar var roligare än frolic och efter en del duttande med nosen släckte hon lampan två gånger. Det går framåt!

Buga är skitlätt, om jag böjer mig. Jag ska nog börja få det till att hon bugar utan att jag visar med handen vad hon ska göra.

Stå och fotgående.. mindre bra, men så länge vi gör små framsteg ibland känns det lugnt och med supergott godis kanske det går att få små framsteg lite oftare.

Därefter till kontaktövningen. Jag höll i köttbullebit, och när hon tog ögonkontakt klickade jag och kastade köttbullen till henne. Så höll vi på ett tag och det dröjde inte länge innan hon tittade på mig direkt efter att ha ätit klart föregående köttbullebit. Vi har ju gjort sådant innan, men det var länge sedan nu. Kanske något att börja med en liten stund varje dag?

Sedan var det Wahidahs tur. Med henne tänkte jag bara leka, för att hon åter igen ska börja tycka att jag är rolig. Gosedjurskaninen plockades fram, men hon hade ögonen mer mot bänkarna i köket där hon visste att det fanns köttbullar. Fick trots det igång henne och vi lekte fint en liten stund. MEN jag hade otroligt svårt att hålla mig ifrån själva träningen. Att "bara leka" verkar inte gå för mig längre. Jag ska helt klart börja leka oftare med henne.

Hon fick släcka lampa någon gång också. Det är lätt. Därefter samma lilla kontaktövning som med Zala. Wahidah har inte tvekat en sekund förut. Så fort jag tagit godis så har hon tagit ögonkontakt med mig.

Vad gjorde fröken W nu då? Jo. Hon satt och stirrade på handen med godis. Hon la sig ner. Hon kröp närmare, hon satte sig, hon hoppade efter handen och nafsade mig i fingrarna... Det tog lång tid innan hon faktiskt tog kontakt med mig. När hon väl gjort det några gånger så gick det ju såklart lättare, men ändå, jag trodde knappt mina ögon när hon tänkte försöka stjäla godisen ur min hand!

Så vad blir det nästa gång? Jo, lek med Wahidah, forsatt upprepning av buga och släcka lampa med Zala så att hon inte glömmer det och sedan, en sjuhelvetes massa kontaktövningar med båda damerna.

Just nu hör jag bara en gammal ridlärares ord i huvudet.
Hon sa ungefär: "De flesta ryttare är så dumma, så ivriga, att de bara för att de en gång hoppat ett hinder på 90cm, aldrig kan tänka sig att hoppa 30cm igen, trots att de skulle vinna mycket på att träna grunderna på en så låg höjd som 30cm. Dressyrryttare gör likadant. Har de en gång tävlat en högre klass än vanligt vill de aldrig mer träna momenten ur de lättare klasserna och helt plötsligt står de där och har tappat hela grunden i ridningen."