Salukitrix

Det blev en tur till rastgården som jag ville besöka. Helt okay storlek på den, men lite besviken blev jag ändå, för det var mer grus i den än vad jag mindes att det var.



På vägen hem klev vi av pendeltåget en station "för tidigt" och fick därmed en bra promenad också. Vi gick förbi en rastgård som är lika stor som den vi först besökte, men med ordentligt gräs att springa på. Kalasbra.





Jag fotograferade en "uppställningsbild" på Wahidah också, i första rastgården.

Det är fantastiskt väder ute idag och vad passar då bättre än en långpromenad? Vi ska ta oss till en ny rastgård har jag tänkt. Eller, ny och ny, en rastgård där jag inte varit på säkert ett år. Den var väldigt bra, med bra staket, lite berg, bra springyta osv. Värt att testa om man hittar till den med andra ord.
Blir klockan inte för mycket så kanske det blir en tur in till stan också. Djurgården är vackert.

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte tränat varken lydnad eller tricks med damerna på ett tag. Frågan är bara - vad ska jag göra? Jag vill prova något nytt. Agility kanske man skulle försöka ta tag i igen?

Det är inte så mycket förändringar i layouten, som ni ser, men lite nya färger och nya bilder i headern blev det. Möjligtvis byter jag ut bilden längst till höger i headern när jag lyckats ta en lite höstigare bild på hundarna tillsammans.

Är det inte tokigt hur fin hösten är egentligen? Fullt av färger överallt, svalt så att man kan gå långpromenader utan att svettas ihjäl och utan att ha med trettioelva liter vatten till sig själv och hundarna och så är det mörkt på nätterna igen, så att man kan sova och inte behöver ha ångest på kvällen över att inte varit ute varenda minut som solen är framme. Dessutom kan man ha underbara kängor och stövlar på fötterna utan att det blir för varmt.

Nu är det dags för mig att dra på mig ytterkläderna. Jag och hundarna ska iväg för att utforska en ny skog.

Även idag har vi klättrat runt i skogen. Det gäller att passa på - nästa vecka ska det kanske regna.
I tre timmar var vi ute, gick på små stigar, gick ner till vattnet och hittade ännu fler små stigar.




När vi kom hem så ville Zala bli klappad...


Wahidah nöjde sig med att ligga på sängen och titta ut genom fönstret.

Min älskade Säl! Här står hon på en sten och tittar på några bärplockare.



Idag har vi gått en långpromenad på skogsvägar, hälsat på morsans katt och sedan haft massage-stund här hemma. Det är lite jobbigt att massera Wahidah, för hon älskar det. Så fort jag börjar massera så ska hon tvätta mig, slicka mina armar eller sträcka på sig så att jag kommer åt att massera någonstans där jag inte hunnit massera än. Zala gillar också att bli masserad och pratar högljutt då, men hon blir alltid sur när jag ska vända henne för att massera andra sidan och försöker lite halvhjärtat att sprattla iväg. I vilket fall som helst är det mysigt att massera dem och jag ska verkligen se till att göra det nu efter varje gång vi varit på kappbanan eller liknande.

Vill någon veta mer om hundmassage kan jag rekommendera den här boken: http://www.bokus.com/bok/9788292189351/hundmassage-och-stretching/

Så har vi varit på banan igen!

Jag hade en dålig fotodag. Knappt en enda bild blev bra, mycket för att det var för mörkt för att min kamera ska vilja ge mig kanonbilder. Det är verkligen dags att köpa en ny känner jag...

Det var en kvinna från England och en från USA där idag för att titta på salukis, prata med oss salukimänniskor osv. Två vänner till mig som bor nära banan kom dit och de filmade också när mina damer sprang. Kort sagt blev det en väldigt social och trevlig dag.

Wahidah sprang sololicenslopp och gjorde det finfint! 550 meter på 41,79 sekunder. Långsamt, men hon är ju i usel kondition nu så det är okay. Huvudsaken var att hon var galet(!) taggad på att få springa, startade bra ur boxen, jagade fint och tog trasan på slutet för att sedan snällt låta sig fångas in.

Zala sprang också, fast 320 meter. Liite snabbare än förra gången, men fortfarande långsamt. 27,20 sekunder idag - förra veckan var det 27,7 sekunder om jag inte minns fel. I vilket fall som helst så är hon smart. Springer hon ensam så springer hon aldrig "för fullt". Hon VET att hon får trasan på slutet ändå och anstränger sig inte mer än hon känner för just då. Någon gång ska jag nog låta henne springa med en annan hund, bara för att se vad hon får för tid då. Jag är nyfiken på hur snabb hon kan vara om hon vill vara snabb.

I vilket fall som helst så gick Zala mycket mer säkert in i boxen idag och var otroligt taggad på att springa när trasan började röra sig. Snart kan hon säkert starta ur stängd box. Jag hoppas det.

Bilder! (vill ni se bilder på andra hundar från banan kan ni kolla här: LÄNK)

Jag har varit halvdöd senaste tiden, men har tränat lite med hundarna ändå (jag lovar, jag ska skriva om det någon gång snart).

Om en kvart går vi hemifrån alla tre. Mot kapplöpningsbanan!
Wahidah ska få springa. Zala ska få springa om de på banan är snälla nog att låta mig efteranmäla henne. Jag ska fotografera. Massor av greyhounds och salukis ska vara där. En galgo också om jag inte minns fel.

Jag längtar.

17 salukis behöver akut nya hem!

Läs mer på salukiringens hemsida www.saluki.se

Zala springer på kappbanan i Åkersberga.
Jonas Merkland har filmat.

Jag har lagt ut alla bra bilder från kappen igår på facebook.
Vem som helst ska kunna se dem, så titta gärna!

Länk, som öppnas i ny flik.

Jag har trötta hundar, den ena tröttare än den andra. Zala fick ju springa och är helt slut. Efter loppet orkade hon knappt gå, men på något vis lyckades vi ta oss hem i alla fall. Sen dess har hon mest sovit, med undantag från när vi gick hem till morsan.

Kortfattat: jag har nöjda hundar!

Även jag är nöjd. Jag har fotograferat massor av fina salukis och funderar nu på hur jag ska göra, vart jag ska ladda upp bilderna osv.

Bilderna på Zala kan jag i alla fall lägga upp här. Gerd släppte henne så att jag skulle få möjlighet att fotografera. Helt underbart snällt!

Wahidah mådde bättre idag än igår och eftersom hon inte har haft feber så har jag för tillfället lugnat ner mig. Veterinären ska dock besökas på måndag ändå och då ska jag se till att de tar ordentliga prover mot fästingsjukdomar.

Imorgon ska vi, trots Wahidahs otur, iväg till kappbanan. Fröken W ska (självklart) inte få springa, men Zala ska få springa igen! Sedan ska jag göra mitt bästa för att få riktigt bra bilder från banan. Har jag tur så kan någon annan släppa Zala också, så att jag kan fotografera henne. Det hade varit kul.

Nu blir det alltså några timmars skönhetssömn, eller ja, kraftåterhämningstillfälle. Sedan ska fotoväskan packas och därefter möter vi upp min vän Sara med italienaren Nino och åker iväg.

Jag lovar att skriva om hur det gått samt lägga in bilder från banan imorgon under kvällen! Förra gången sprang Zala ett varv på ca 24,5 sekunder (kommer inte ihåg exakta tiden). Det ska bli spännade att se vad hon får för tid nu.

Igår gjorde jag dessutom en förändring i maten för Wahidah. Hon är ju en tjockis nu... Så nu får hon 1dl mindre foder än vanligt och får morötter för att slippa känna sig hungrig. Utöver det ska vi såklart se till att öka motionen, så fort jag vet att hon mår bra. Vi SKA i form igen. Jag vägrar ge upp.

För några veckor sedan haltade Wahidah och jag förstod verkligen inte varför. Ett halvt dygn haltade hon, sedan var det inte mer med det.

Idag la hon sig ner tre gånger på väg hem från stationen, en promenad som tar ca 10 minuter. Vi har inte gjort något som hon borde bli så jäkla trött av att hon inte orkar gå hem.

För någon månad sedan, i början av juli, så blev Wahidah snabbt dålig. Hon gick på ett halvt dygn från att ha lagt sig ner några gånger under en kortare promenad till att knappt kunna stå. Troligtvis borrelia. Förbannad jävla fästingsjukdom.

Fästingsjukdomar är en förbannad jävla uppfinning och jag vill utrota varenda liten fästing i hela världen. Inte nog med att sjukdomarna kan ta död på djur, nejdå, man behandlar djuret, djuret ser ut att må finfint - och sedan kan det om man har otur, komma tillbaka.

Jag börjar alltså misstänka att borrelian (eller vad fan det nu är) inte är helt borta från Wahidah. Feber har hon inte, men jag oroar mig ändå. På måndag blir det ett besök hos veterinären. Usch.


Det är lite dumt att "vanliga hundar" tydligen inte äter om de är sjuka. Varje gång man pratar med en veterinär får man frågan "Äter hon?". Det går inte att bara svara "Ja", på det. Att alltid behöva förklara att det enda som skulle hindra Wahidah från att äta hade varit om hon var nedsövd eller faktiskt dog börjar bli lite tjatigt. Men det är klart, bättre att de frågar för mycket än för lite...

Igår var sista arbetsdagen för mig. Fredagsstängt är en väldigt trevlig idé.

Nu sitter jag med en italiensk vinthund i knät. Han heter Nino och jag är hundvakt åt honom idag under tiden som matte och husse är på jobbet. Wahidah är förvånansvärt obrydd och Zala tycker att han är okay - så länge han inte kommer för nära där hon ligger och sover.

Under den timme som han nu hunnit vara här (fysjutton vad "vanligt folk" börjar jobba tidigt!) har han sprungit runt lite, skällt ut min far, sprungit runt lite mer och velat undersöka precis allt. Nu börjar han dock koppla av och jag tror absolut att det här kan gå riktigt bra. Om det går så bra som jag tror att det kan göra så är tanken att jag ska bli dagmatte åt honom. Det är rätt så perfekt faktiskt. Få "en ny" hund, bekanta sig på riktigt med en ny ras, men slippa det fulla ansvaret som det innebär att ha en till hund och kunna hålla igång med mina egna hundar på kvällarna och helgerna.

Om två timmar ska vi ge oss iväg. Då är det dags att fixa kapplicensbok till Wahidah! Tanken är att hon ska springa licenslopp på söndag. Jag längtar!

Jag har fixat så att jag slutar en timme tidigare på jobbet varje dag. En timme tidigare varje dag innebär att det inte blir några problem alls att hinna med en långpromenad och rastgårdsbus varje dag för mig och hundarna!

Idag gick vi lite i skogen, bara för att det var länge sedan och på hemvägen gick vi förbi rastgården.
Nu har jag glada hundar som sover lugnt.

Imorgon ska vi på promenad med en vän och hennes italienska vinthund. På fredag ska jag vara hundvakt åt den lilla fyrbeningen och så ska jag iväg söder om stan för att fixa kapplicensbok åt Wahidah!

I helgen blir det kapplöpning på söndagen och lördagen ska därför ägnas åt viktiga saker, som städning, planering, röstning(!) och lite annat smått och gott.

Den där jäkla platsliggningen har jag ju klagat en del på, för att den är så förbannat tråkig. Att bara stå, stå, stå och vänta medans hunden ligger och gör absolut ingenting... Det måste ju finnas roligare saker att göra? Menmen, det är ett moment som ingår i tävlingslydnad och därför får vi jobba med det.

Idag bestämde jag mig för att kolla om Wahidah ligger kvar trots att jag "är konstig" och går runt henne, över henne osv. Det gjorde hon och jag filmade under tiden.




Jag har planer på att filma VARJE lydnadsträningstillfälle nu, bara för att verkligen se vad som behöver tränas på.. För en sak är säker - träna behöver vi...

Nu ni! Vinthundar kan!

Cerberus, min favoritafghan som ägs av min vän Helena, är inte bara fin, fantastiskt trevlig och duktig på LC.
Idag blev han certifierad terapihund!

Helena har kämpat mycket, framförallt med att få honom att apportera olika föremål, och allt kämpande har gett resultat. Väldigt kul! Inte bara för att Helena nu fått bekräftelse på att hon och hennes fina afghan är duktiga, utan även för att de tack vare det här kan visa folk att vinthundar kan! Det GÅR att göra "vad som helst" med en vinthund. Man måste bara komma på en träningsmetod som är positiv och fungerar samt ha tålamod och envishet - det är Helena och Cebbe levande bevis på.

Jag sitter nu och pratar lydnad med min vän Hanna. Imorgon ska hon debutera lydnadsklass 2 med sin hund Zipper och jag håller tummarna för att det går asbra för dem!

Samtidigt som vi pratar får jag dumma idéer och kollar runt lite på internet. Jag upptäckte att det om 5 veckor är en lydnadstävling på närmaste brukshundklubben och en tävling på en klubb i närheten veckan därefter. Sedan såg jag att de nu kört igång med "vett och etikett"-träning på närmaste klubben. Där hundarna får lära sig att uppföra sig vid hundmöten och fokusera på ägaren trots andra hundar i närheten. De kör det på tisdagar. På onsdagar har de öppen träning på träningsplanen...

Nu till mina dumma idéer:
Imorgon lägga upp träningsplan för Wahidahs lydnadsträning.
På tisdag, gå på "vett och etikett"-träningen med Wahidah för att bekanta mig med klubben, träna på kontakt med henne trots andra hundars närhet samt kolla om träningen kan vara något som är bra att ha med Zala på.
Fortsätta träna ordentligt, samt filma alla träningspass så att jag kan se hur det går och kämpa för att bli bättre. Sedan gå på alla träningar på onsdagarna på klubben och kolla om man kanske kan hitta träningsvänner.
Därefter tävla i lydnadsklass 1.
Fysjutton så läskigt!
Har jag blivit helt knäpp nu?

Idag bar det av till kapplöpningsbanan i Åkersberga!

Zala fick springa för första gången på bana. Hon har dock tävlat LC innan och tokälskar att jaga trasa! Det blev ett varv och start ur öppen box för henne. Lite tvekan i första kurvan, sedan sprang hon på och kom i mål 24,någonting. Banan var tung idag. Regn både igårkväll, inatt och under morgonen...

Wahidah fick starta ur stängd box för första gången och jag var faktiskt lite orolig för hur det skulle gå. Jag hade dock inte behövt oroa mig, för det gick finfint! Hon sprang tillsammans med Gerds hundar, Amir och Amina. I första kurvan sprang Waha långt efter de två andra, men under raksträckan sedan kom hon förbi Amir och de höll den ordningen hela vägen tills trasan stannade. Amir fastnade på något märkligt vis med ena tanden över munkorgskanten, så det blev lite stressigt och struligt när vi skulle fånga in hundarna. Under tiden som Gerd och jag höll koll på Amir och Amina så passade därför Wahidah på att springa lite till...

Fröken W sprang först bort en bit på banan, sedan sprang hon tillbaka och förbi oss i full fart, tillbaka till oss, förbi oss... Sedan hoppade hon över staketet, in på gräsmattan innanför banan, hoppade ner i dammen, simmade, sprang mer, simmade mer, sprang... Jäkla hund! Men kul hade hon och trött blev hon absolut! Nästa gång vi åker till banan ska hon INTE få ha någon överskottsenergi, om hon så ska springa i rastgården på morgonen... Dessutom ska vi köra längre lopp då och så tror jag att Waha ska få springa själv.

Tyvärr har jag inte tagit ett enda foto idag. Det hanns inte med.

Nästa mål för Zala blir att kunna starta ur stängd box.
Nästa mål med Wahidah blir att ta kapplicens, och så fort den är avklarad ska det tävlas! Heja oss!

Mina damer kan fortfarande "tass" och båda är riktigt duktiga på det. Båda kan fortfarande släcka lampa och framförallt Zala är en expert på att buga.

Jag har börjat träna lite då och då, pyttelite i taget, när man har någon sekund över mitt i något. Det är faktiskt riktigt trevligt.

Idag blev det även lite träning på linförighet när jag väntade på tunnelbanan som skulle ta oss från jobbet till centralen. Wahidah börjar bli tokduktig. Hennes position blir faktiskt bättre och bättre och jag känner mig stolt.

När vi kom hem blev det en tur till rastgården och även idag busade båda hundarna.




Den vackraste av alla i hela världen:

Idag gick jag och damerna till rastgården igen. Det är det bästa med att sluta vid kl 16 på dagarna - jag hinner gå en längre promenad med hundarna på kvällen och vi hinner till rastgården.

Zala blev på bushumör idag och Wahidah var vild som vanligt.
Eftersom det var lite mörkt ute blev bilderna inte toppenbra, men jag hoppas att man ser att de har kul i alla fall!

Min annars så matgalna hund äter dåligt... Hon rusar efter godis om jag kastar det på marken, men ger jag mat i skål så äter hon låångsamt och nu har hon inte ätit sin kvällsmat. Så var det igår, så är det idag.

Jag funderar på om det är jobbigt för henne att jag och Wahidah åker iväg till jobbet varje dag. Zala lär ju tro att jag och Wahidah åker iväg på roliga äventyr hela tiden... Förra veckan gick bra. Sedan var vi hemma och höll igång under helgen. Nu när jag skulle iväg till jobbet igår så åt hon dåligt.

Hon har inte feber. Hon är pigg och glad på promenaderna, hon vill gärna mysa och beter sig allmänt som vanligt. Jag hoppas verkligen att det bara är så att hon är deppig, för i så fall blir det bra till helgen. Jag har tre dagar kvar att jobba, sedan blir allt "som det ska" igen och jag är hemma med hundarna på dagarna, motionerar dem massor osv.

Ish. Jag kan inte låta bli att tycka synd om min vackra dam.

Idag slutade jag när jag skulle på jobbet, så när jag kom hem hann vi med en långpromenad. Planen var att gå till rastgården efter långpromenaden, men när jag kom i närheten av den så såg jag att det var några i den. Surt! Jag släpper ju aldrig mina hundar med okända hundar...

MEN, så såg jag en salukisvans fladdra till! Jag gick närmare. Plötsligt såg jag att en av människorna var MajLis, och den andra människan var min vän Emma. De hade med sig MajLis 3 salukis, Jajja, Razzika och Tove. Jag blev lite sur över att inte kameran var med mig...

Wahidah fick leka med Razzika och Tove. Zala och Jajja hölls kopplade. Efter en stund var Wahidah jättetrött, Tove och Razzika ännu tröttare, så MajLis och Emma gick hem med hundarna. Wahidah fick springa lite mer med Zala och därefter gick även vi hem.

Nu har jag med andra ord en väldigt trött liten Wahidah.
Jag älskar trötta Wahidor.

Imorgon startar min andra och (vad jag vet än så länge) sista arbetsvecka.

Sedan, nästa helg, då blir det kul! Mot kapplöpningsbanan igen och då ska nog även Zala få följa med :D Jag vet inte om Zala ska få springa eller inte. Wahidah ska i alla fall få träna på att starta ur box och så hoppas jag att de kan ta tid på henne när hon springer ett helt varv. Jag är så nyfiken på att se om hon kan få en bättre tid nu än förra gången!

Det är arbetsdag på kappet, så vi kommer vara där tidigt, rensa banan på ogräs och arbeta för att hålla banan i bra skick. Jag vet inte helt vad som görs och hur lång tid det tar, men ska vara där när det börjar ändå. Jag hoppas och tror att det kan vara ett bra tillfälle att få kontakt med fler som har kapplöpningshundar och lära sig mer om hur allt fungerar. Efter arbetsdagen kör träningen igång.

En vecka senare är det tävling på banan och träning efteråt. Då ska vi se om Wahidah kan få solo-licens! Gerd, som har kennel Dar El Hindiyas, hjälper oss med allting och det är verkligen guld värt att ha någon kunnig med som förklarar allting.

Det är faktiskt en ovan känsla, att känna sig totalt ny på något. Oftast när jag pratar hundar med folk så är det lite allmänt om hundbeteende, prat om utställningar eller lure coursing. Det är sådant jag har koll på och jag brukar kunna ge i alla fall okay svar på det mesta som folk frågar mig. Men på kappbanan har jag verkligen ingen koll alls, än. Jag hamnar åter igen i sitsen då jag ivrigt lyssnar på allt som alla säger, försöker lära mig mer, försöker förstå allt för att slutligen bilda mig en egen uppfattning om vad som är bra och mindre bra, vad som är värt att komma ihåg och vad som bara är "obetydlig utfyllnad". Helt otroligt kul!

Jag älskar att lära mig saker och längtar tills jag blir så duktig att jag känner mig säker på vad jag gör på kappbanan.

Jag har nämnt det förut, men det tål att nämnas igen - Zala mår bättre än på länge nu när hon får glucosamin och hon busar mer än någonsin när vi är i rastgården. Idag gick vi dit och kameran var med, så jag kunde få några bilder på en tokig Zala.

Här är hon, min snart 10åriga dåre!













Efter att hon lekt, då skulle hon sola!
Glad Zala.

Idag var vi ute på min favoritrunda. 3½ timme tog den idag, eftersom vi stannade till tusen gånger när jag fotograferade. Zala fick vara lös lite, Wahidah hoppade runt på stenar och vi alla tre var glada.







Jag har även tränat tricks och lydnad med hundarna och filmat det, meeen filmklippen ligger kvar på kamerans minneskort. Imorgon ska de nog dyka upp här.

Idag gick jag och damerna ut på en skogspromenad. Den blev inte så lång, eftersom det började regna, men den lilla stund vi var ute var väldigt trevlig. Dessutom gick vi förbi någon terrier, såg ut som en tjock, strävhårig, högbent jack russel eller något sådant. Den tittade på oss. Hoppade efter oss längst ut i sitt koppel osv. Men den var tyst. Tyst var även Zala! Hon gick jättefint, tittade på den och var lite spänd, men inget mer. Jag är imponerad och väldigt glad.

Skogsbild på Wahidah:


Nu hade jag tänkt ge mig av till rastgården, men en snabb blick genom fönstret fick mig att ställa in de planerna. Det regnar fortfarande...

Ursäkta att jag inte varit aktiv här på ett litet tag. Jag har helt enkelt inte haft tid, för jag har fått ett jobb! När jag kommer hem på kvällarna är jag så trött och det är så mörkt att det inte finns ork till långpromenader och det är för mörkt för att fotografera fina bilder på hundarna så inte ens sådant kan jag lägga upp här.

Wahidah är med mig på dagarna och hon sköter sig bättre än väntat. Hon ligger under mitt skrivbord på en filt och vilar nästan hela tiden. Ibland sträcker hon på sig och går runt, men det brukar vara lätt att få henne lugn igen genom att ge henne ett tuggben och be henne ligga kvar på filten.

Zala blir rastad av min vän Julia på dagarna, och så är min farsa hemma med henne, så hon har det bra trots att jag inte är med henne.

Igår slutade jag tillräckligt tidigt för att hinna gå en liite längre sväng med dem och sedan gå till rastgården. Hundarna blev glada och lekte massor! Även Zala rusade runt som en tok och sprang för första gången på väldigt länge före Wahidah! Jag blev förvånad när jag såg det, för Wahidah brukar alltid, alltid, ligga långt före Zala när de springer.
Igår fick även Zala gå en skogspromenad med Julia, så hon hade nog en toppendag.

Wahidah och jag har faktiskt hunnit träna lite lydnad trots jobbet. Vi tränade under gårdagens lunchrast. Det blev mest att vi lekte, jag gjorde en inkallning och testade lite linförighet. Ordentligt med störning eftersom det alltid är folk igång utomhus vid Stockholms Universitet (där jag jobbar).

Inkallningen gick inte så bra, för hon tittade massor på andra och jag kände att det inte var värt att tjafsa med henne. Linförigheten gick desto bättre! Jag tränade mycket på tempoväxlingar, gå olika långa sträckor innan jag stannade men var tyvärr lite dålig på att få in några egentliga svängar. Jag belönade henne med en pinne som jag ibland kastade, ibland hade dragkamp med. Wahidah följde fint, klarade tempoväxlingarna galant men sackade efter lite om det gick för lång tid innan hon fick beröm.

Tänk att den lilla hunden inte kunde ordentligt fotgående i början av det här året! Det känns som om det inte alls var länge sen jag nästan grät av lycka och studsade runt i hela lägenheten, pussade sönder Wahidah osv för att hon för första gången någonsin gått fint bredvid mig - och med ögonkontakt. Hon gick med ögonkontakt ca 2-3 meter i köket. Jag minns fortfarande den fantastiska känslan, känslan av att faktiskt lyckas med något jag kämpat massor med.

Hon är allt bra fantastisk, min lilla odåga och idag var hon helt lugn när jag var iväg till affären en halvtimme, trots att hon helt klart märkte att jag var på väg att ge mig av innan jag faktiskt gick.