Salukitrix

Igen. Som alltid. Jag är världsbäst på att inte kunna bestämma mig.

Anmälningstiden till Lövudden är förlängd. Det innebär att jag kan anmäla till SvVK-utställningen fram till imorgon och SvSR fram till på fredag.

Jag hade ju bestämt mig för att inte åka. Men ska jag ändra mig?

Fördelar:
Massor av folk, massor av salukis och förhoppningsvis en hel del ögongodis.
Valpar, juniorer, unghundar och brukshundar går på fredagen, resten är på lördagen (när SvSR anordnar) så man hinner se mer än när allt är inproppat på samma dag.
Jag har redan klart med skjuts och eftersom det är nära så kostar det inte så mycket att åka dit.
Båda utställningarna är officiella, så alla resultat reggas på hunddata.

Nackdelar:
Massor av folk och hundar överallt.
Tre dagar gör att man blir trött, även om jag har fördelen av att kunna sova hemma i egen säng.
Det kommer kosta mig lite mer än 1000 spänn (inkl resa) om jag ska anmäla båda damerna båda dagarna.
Är det pissväder blir det skitjobbigt att vara där. Lördagen på Tånga Hed var hemsk.
Jag är inte speciellt förtjust i utställningar.
Jag måste köpa kläder att ha på mig, eftersom allt jag har att klä mig i är shorts och linne. Inte så snyggt.

Det kan bli såhär:


Och det kan bli såhär:

Det här är sommar för mig och mina damer! Bad, lek och mer bad. Man vet att det är varmt ute när även vattenhatande Zala får för sig att självmant plaska i vattnet (även om det nog snabbt blev djupare än hon räknat med).

Igår åkte jag med Wahidah och människosällskap till stranden.
Det blev en hel del simmande, mest för Wahidah som blev väldigt glad över att få hämta pinnar som jag kastade ut en bit (har jag en smal golden retriver tro?) men även jag simmade. Wahidah passade dessutom på att springa som en dåre på sandstranden och var otroligt trött när vi kom hem.



Idag har jag tränat lite inkallning, fotgående och apportering med Wahidah. Det känns som att vi lätt fastnar i att träna det, men tja, nu var det i alla fall ett tag sen vi tränade sist.

Innan vi tränade så lekte vi rejält! Vi hoppade runt, studsade som tokar, brottades, jagade varandra... Wahidah var överlycklig och gjorde därför bra ifrån sig när vi tränade. Fotgåendet gick bättre än på länge, apporteringen gick finfint (men jag stod en bit ifrån henne för att hon inte skulle luta huvudet mot mig och börja tugga) och inkallningen gick helt okay. Första inkallningen krävde dubbelkommando eftersom Wahidah satte sig för långt ifrån mig, men andra gången var perfekt!

Imorgon ska jag försöka hitta på något kul för båda mina damer, hur vi nu ska orka det när SMHI förutspår "Årets varmaste dag"(!) men på onsdag lär det i alla fall bli träning i sandtaget. Jag har precis beslutat mig för att inte anmäla till årets största utställning, Lövuddenutställningen och ska istället satsa på att göra "riktiga saker" med damerna. Hörde dessutom något om att en saluki var anmäld till U-SM i lydnad? Jag vet inte om det stämmer, men om det gör det så är det ju galet kul!

En vecka har gått sen jag senast skrev här. Och vad gör vi på dagarna? Jo, försöker överleva värmen. Zala stortrivs, det finns ju trots allt inte mycket som är bättre än att sola i hennes lilla värld.



Wahidah och jag tycker att värmen är jobbig, och de flesta långpromenaderna blir därför på kvällen, vid kl 19-20 ungefär. För att inte dö av uttråkning fram till dess så leker vi lite, tränar lite, men min inspiration är ovanligt död. Jag orkar inte tänka när det är varmt.

Så vad ska jag göra? Träna tricks vill jag. Träna lydnad med störning vill jag också. Lydnadsträning i parken nära centrum ikväll? Trickträning imorgon? Träna slalom? lära henne något nytt? Jag vet inte. Ska jag försöka träna med Zala?

Jag är skitsugen på att spåra med Zala... Ska jag kanske fixa ett spår imorgon?
Visserligen har jag planer på att sticka iväg till kapplöpningsbanan.. Om jag inte mår för dåligt (har inte mått helt bra igår och idag) och vädret inte är för hemskt så åker jag nog, men kanske hinner man med ett spår också? Zala ska ändå inte få springa på banan.

Jag vet inte. Jag är bara så tokigt sugen på att göra något nytt och kul med hund och tänker inte låta mig hindras av att jag har "fel" ras för något. Allt går om man vill, det tror jag stenhårt på.

Idag gick vi till morsan för att fika. Jag fick då för mig att städa hennes badrum och lyckades kombinera det med lite träning av Wahidah.

Först blev det platsliggning, med störning av en katt som Wahidah tycker är otroooooligt rolig, spännande och tja, Wahidah brukar flyga rakt upp i luften för att hon vill leka med katten när hon ser den. Några gånger var jag tvungen att säga åt henne att inte leta ätbara hårbollar på mattan, någon gång fick jag lägga om henne eftersom hon gick upp i hopp om att kunna smita till katten. Men på det stora hela skötte sig över förväntan och låg i 15-20 minuter på mattan! Jag gick ibland ut i köket för att lämna något eller prata med min mor. Ibland gick katten runt, men Wahidah låg fint!

Senare skulle jag visa morsan lite vad Wahidah kunde. Det blev lite linförighet till att börja med. Morsans hall är nämligen som en lååång gång och viker dessutom av så att man kan träna svängar. Efter att ha gått runt lite så provade vi en skarp sväng. Vi gick lite, stannade, gick 2 steg och vände, gick vidare någon meter och Wahidah gjorde en så jäävla snygg sväng! Tidigare har vi haft problem med att hon tappar kontakten med mig eller tappar position, men nu höll hon positionen skitsnyggt och hade 100% kontakt med mig. Jag är stolt!

Sist av allt blev det lite fjärrdirigering, med störning av en katt som nyfiket tittade på oss. Det dröjde lite från att jag gav kommando till att hon satte sig eller la sig ner, men när hon väl gjorde det så gick det snabbt. Det var som om hon tänkte "Kommer katten? Ingen katt... Okay, jag lägger mig!". Menmen, morsan blev imponerad i alla fall och just då var det väl det som räknades.

Både morsan och hennes sambo pratade mycket om att Wahidah blivit lugnare, blivit duktigare på allt och faktiskt uppförde sig fint. Väldigt kul att höra, med tanke på att de tidigare kallat henne för vilde, sagt att hon knappt går att ha i möblerade rum osv. Hon är verkligen en pärla, min lilla W.

Idag har vi inte gjort så mycket. Det blev lite trickträning och några stegs fotgående för att träna på positionen och få mig att lyckas gå rakt. Det gick helt okay. En ganska lång promenad har vi också hunnit med, annars har jag mest städat..

Men, jag har även ensamhetstränat. Och idag har jag varit in till centrum två gånger. Båda gångerna var jag borta ca 30 minuter. Båda gångerna låg Wahidah lugnt och vilade när jag kom tillbaka! Det är första gången på evigheter som jag lämnat henne två gånger samma dag, men inte gjorde det någon skillnad.

Jag är glad nu. I början av året var hon inte ens helt avslappnad när jag gick ut och kastade soporna. Nu känner jag att jag utan problem hade kunnat lämna henne längre, om jag hade velat det. Troligtvis hade jag kunnat vara borta närmare en timme, men det provar jag inte än. Bara att kunna cykla lugnt till centrum, handla i lugn och ro, panta flaskor och sedan lugnt cykla hem igen, allt utan stress, är otroligt skönt. Förut fick jag cykla så fort jag kunde, ha en klar plan för vad jag skulle handla, se till att handla snabbt och cykla fort som fan hem igen.

Allt går bara man vill och långtidsplanerar lite.

Idag blev det en liten resa till sandtaget för att låta Wahidah springa efter trasa.

Hon sprang själv första gången och sprang finfint.
Andra gången sprang hon med två andra salukis, även då finfint, men hon vågade inte ta trasan i slutet.
Tredje gången blev en ministräcka och då sprang hon själv och tog trasan i slutet.
Vi ville låta henne ta trasan en gång också, därav det tredje miniloppet.

Foton togs!

Ja vad säger man? Det gick bra i helgen!

Wahidah fick en slät 1a i lördags. På söndagen var det 25 tikar i hennes klass. När domaren valt ut 8 favoriter så var Wahidah fortfarande kvar i ringen, men sedan när de 5 placerade skulle väljas ut, ja då fick Wahidah tacka för sig. Jag är nöjd!

Sedan var det dags för min vackra dam, Zala.
Fem tikar i hennes klass och Zala vann! Galet! Sedan skulle hon in och tävla om bästa tik. Det var ju totalt 47 tikar anmälda till utställningen, många jättefina, så det var tuff konkurrens, men Zala placerade sig som 4a och jag vet inte om jag riktigt förstod vad som hände. Därefter skulle hon in och tävla mot bästa veteranhanen, som hade slagit ca 5-6 andra veteranhanar. Domaren tyckte att Zala var finare än hanen och hon blev därför BIS-veteran!
Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är förvånad, glad och hade en jätterolig dag som absolut blev roligare av att fler såg hur fin Zala är. Jag har länge sagt att hon är den vackraste jag någonsin sett och att några fler tycker att hon är i alla fall vacker känns kul.

Deras kritiker måste jag skriva ut också!

Wahidahs från lördagen:
"Nice type, pretty head, good outline topline. Seems pretty sound. Nice balance."

Wahdiahs från söndagen:
"Nice shape with nice head, neck & shoulder. Good underline. Moved well."

Zalas från söndagen:
"Nice type of bitch, wich moved out well. Good lay of shoulder & upperarm. Knows how to use her back-end."

Visst behövs det en bildbomb efter det här?
Alla bilder ni ser går att klicka på så att de blir större.

Lördagen:







Söndagen:

Imorgon smäller det. Då är det dags för Tånga Hed-utställningen med 80 anmälda salukis.

Både Zala och Wahidah är nu badade, har fått borstade öron och svansar osv. De är båda två förbannat tjusiga, men mest tittar jag nog på Wahidah nu. Jag har inte riktigt insett hur otroligt fin hon är och kommer mest att tänka på det innan utställningar.

Idag har vi pussat på en knappt 4 månader gammal varghundsvalp, gått på skogspromenad och mina damer fick springa av sig lite på en inhägnad gräsplan. De är nog otroligt nöjda med dagen.

Imorgon ska det tydligen regna, och det är nog tur att jag bara ställer Wahidah då. Zala är inget stort fan av regn, och förhoppningsvis är väl inte Wahidahs konkurrenter det heller... Om inte annat får jag inbilla mig det för att bli av med lite av nervositeten som kryper runt i kroppen. För Wahidah, ja hon gillar regn.

I vilket fall som helst är jag glad att jag har med buren och en pressening att ha över den som regnskydd. Frågan är om det duger för Zala. Hon kanske vill ligga i bilen istället när hon inte kan gå runt på området med mig. Menmen, det visar sig.

Nu är det dags att försöka få lite sömn.

Nu befinner jag och hundarna oss i Herrljunga hos min vän Hanna och hennes hundar, Zipper och Limbo.

Idag var vi först ute på en långpromenad i skogen. Wahidah fick busa i en rastgård med Zipper och hade så kul att hon inte ville bli fångad... Senare fick Zala springa, själv, eftersom hon har problem med en tå och borde ta det lugnt. Det gick riktigt lugnt, i början. Sedan tyckte Zala att det var roligt att springa lite, så hon gjorde det, glatt men studsigt och helt plötsligt befann hon sig på andra sidan om staketet. Jag blev förvånad. Zala såg förvånad ut när hon stod på andra sidan om det och inte kom tillbaka till mig när jag ropade. Vi fick gå runt rastgården lite för att hitta till varandra igen.

Vi tränade lite nu under eftermiddagen också. Eller ja, det är väl snart kväll. Vi kom precis tillbaka från den lilla träningsplanen.

Jag tränade lite fotgående med Wahidah och trots störning från Zipper och Limbo som blev tränade med, och Zala som stod vid staketet och pep, så gick det riktigt bra. Wahidah var visserligen slarvig med postitionen ibland och jag märkte av att hon började svänga eftersom hon vant sig vid att jag aldrig går rakt.. MEN hon hade riktigt fin fokus på mig och just nu räcker det för att jag ska vara glad.

Sedan tränade vi lite apportering och försökte få till inkallningar. Inkallningarna gick inte. Där var fokusen borta, men apporteringen gick över förväntan. Jag visste inte alls hur hon skulle reagera på att ha en mycket större apportbock än hon har hemma (vi lånade apport av Hanna), men hon höll den. Viftade lite med huvudet ibland men tuggade inte speciellt mycket och inte mer än vanligt.. När jag kastade iväg apporten flög hon iväg för att hämta den, men jag brydde mig inte om att få till varken början eller slutet ordentligt. Med tanke på att det var länge sen vi tränade och det inte gick så bra sist (om jag minns rätt) kändes det bäst att bara försöka få det roligt.

Sist av allt provade vi på något som jag inte kunnat prova innan: Platsliggning i grupp.
"Gruppen" bestod av Zipper och Wahidah. 5 meter mellan hundarna och vi gick.. en bit. Jag vet inte riktigt hur långt ifrån vi stod, men kanske 10 meter?

I ungefär en minut stod vi borta från hundarna. Wahidah skruvade på sig lite mot slutet, undrade om det verkligen inte skulle bli roligare än sådär, men hon rörde sig inte från platsen alls. Det, och det faktum att vi mest tränat platsliggning i köket hemma och inte utomhus, gör att jag känner mig jäkligt stolt.

Det är synd att jag inte bor häromkring och kan träna med Hanna och hundarna som störning lite oftare.
Jag hade älskat att ha träningssällskap hela tiden.

Nu har vi haft fullt upp några dagar, och det kommer inte lugna ner sig förrän om en vecka.

I lördags fyllde jag år. Igår fyllde morsan år.
Idag har jag varit till veterinären med Zala (allt gick bra).
På onsdag åker vi ner till Gbg och innan det ska jag ha packat, handlat, tvättat och städat lite hemma för att slippa komma hem till en stökig lägenhet.

Till helgen är det tvådagarsutställning.
80 salukis anmälda på lördag och 95 anmälda på söndagen.
Det blir kul!

Så under torsdagen eller fredagen ska det fixas och badas hundar. Det ska tydligen regna, så det är onödigt att göra det tidigare, annars badar jag helst ca 4 dagar innan utställningen...
Helst skulle jag hinna med att utställningsträna lite mer också.

Vi får se hur mycket annat som hinns med. Jag tror att jag kan klämma in lite trickträning eller spåra lite med Zala bara jag får städat, packat och så...

Jag älskar såna här perioder, perioder då det alltid finns något att göra. Det är helt underbart att aldrig behöva sitta och ha tråkigt!

Så bar det av till sandtaget. Jag och Wahidah satte oss på tåget ensamma, men fick ganska snart sällskap av Gerd och två av hennes vackra tikar och några stationer senare hoppade Helena med sina två afghaner på. Två borzoier var också med på tåget och de som klev på i samma tågvagn blev nog ganska förvånade. Det är inte varje dag man ser 8 vinthundar i samma tågvagn!

Precis innan Wahidah skulle springa första gången var det en tjej med basenji som kom fram och pratade med oss. Hon hade blivit otroligt förtjust i Wahidah, tyckte att hon var galet söt och vacker och allt vad det nu var. Jättekul!

Wahidah fick sedan springa, snabbt upp för en brant backe i sandtaget. Hemsk jäkla backe som är otroligt jobbig att gå uppför. Jag förstår inte hur hundarna orkar springa upp för den på ingen tid alls...

Jag och Helena gick därefter bort till stället där de skulle springa på platt mark. En stund senare var det dags för Wahidah att springa där och när jag gick ut med henne och trasan som jagades så hojtade en annan hundägare till mig att Wahidah var otroligt söt och fin.

Wahidah sprang sedan, full fart och pang på trasan i slutet. Skitglad var hon och efter att ha sprungit var hon tokfokuserad på trasan. Hon ville springa mer! (men det fick hon inte)

När vi sedan skulle betala till han som skötte trasan och maskinen som drog in den så sa han att det var kul att Wahidah var med, för "hon är ju jäkligt snabb och duktig den där lilla!".

Det är verkligen underbart att få se Wahidah springa, springa som hon älskar. Det är också kul att hon är otroligt duktig, det gör det ännu roligare än om hon bara haft roligt. Jag känner mig så stolt när jag ser henne springa. Förhoppningsvis ska vi även lyckas testa kapplöpning på bana senare. Kapp, lure coursing, lydnad, agility... Jag vill göra allt!

Nu ligger Wahidah helt utsträckt på sängen, sover, vilket hon gjort sen vi kom hem. Hon brydde sig inte ett dugg om att jag tidigare cyklade iväg till affären för att köpa glass. Under tiden jag gjorde det så låg hon bara ihoptrasslad med Zala på sängen.

Ni får ursäkta att det här inlägget kanske blev rörigt, men jag är trött och har kanske inte så mycket att skriva egentligen.

Idag ska jag och Wahidah iväg till sandtaget så att hon får springa efter trasa. Därför blir det inte dirket någon träning idag. Vi tränade färrdirigering och några småtrick igår och det gick toppen.

Därför ägnar jag dagen åt att tänka på vad vi ska göra härnäst.
Jag börjar bli mer och mer sugen på att spåra med Zala. Om en vecka ska jag åka ner till Hanna och vara där några dagar. Kanske hon kan hjälpa mig lite med sådant...
Jag vill verkligen få Wahidah startklar till lydnadsklass 1 nu. Vi får börja träna ute nu och med störning så att vi kommer någonvart. Vågar jag träna hos Hanna så har jag ju störning där med, av andra hundar dessutom. Toppenbra. Då kan man nog få till platsliggningen också. Den där jävla platsliggningen som jag blir så uttråkad av...

På något vis ska vi få till allt. Visst hade det varit underbart att fixa LP I med Wahidah?