Och så lite släphareträning...
Det var inte konstigt att Zala blev så glad som hon blev, när hon insåg vart vi skulle. Hon började jaga en kråka som satt uppe på ett staket, drog i kopplet, gick med höjt huvud och lätt viftande svans.
Igår fick hon vara hemma när jag och Wahidah åkte till kapplöpningsbanan. Idag fick hon följa med på släphareträning och springa själv!
Både Zala och Wahidah fick springa varsin gång, och varsin gång blev de släppta av någon annan än mig. Jag har alltid haft problem med mina fötter och fotleder, känner ofta av det om jag hållit igång mycket någon dag och nu var jag tvungen att ta en treo innan jag åkte till sandtaget för att alls orka med det. Förvånansvärt nog hjälpte det. I vilket fall som helst gjorde det att jag dels kunde se hur hundarna betedde sig när trasan stannade i slutet och så kunde jag fotografera.
Zala var som vanligt tokig i trasan på slutet. Hon blir så otroligt glad i hela kroppen att jag inte kan låta bli att skratta åt henne och tänka att jag har världens bästa hund. Hon studsar när hon springer, leker, flyger på trasan i slutet och snurrar runt den, gräver på den med tassarna och blir allmänt skitglad. Världens sötaste tant är hon.
Wahidah var förvånansvärt duktig. Hon sprang märkbart snabbare än vad hon gjorde för några veckor sedan och i slutet flög hon på trasan och skulle "döda den" trots att vi inte hade på kaninskinn. Hon fick även springa med Jamila en gång. Då släppte Gerd båda hundarna. Wahidah verkade inte ha något emot att stå precis bredvid Jamila i starten, startade bra men fick för sig att leka mot slutet. Jag röt till lite, Wahidah flög ändå mot Jamila istället för mot trasan - men då sa Jamila faktiskt ifrån! När W upptäckte att hon inte fick leka så flög hon på trasan istället och då fick hon massor av beröm. Hon försökte sedan leka med Jamila igen, fick skäll av mig, gav sig på trasan och fick beröm istället och tja. Jag hoppas att hon lär sig. Det verkar som om hon gör det.
När vi sedan klev av tåget på väg hemåt så träffade jag en vän som har en whippet! Jag berättade att vi varit på släphareträning och vi bestämde att hon ska höra av sig nästa gång hon är i Sthlm över en helg, så kanske hon kan följa med till träningen. En annan vän, som bor i Uppsala och har en greyhound, kanske ska följa med nästa vecka och så har jag för mig att Ronja med lapphunden Kastor är sugen på att följa med också. Det skulle vara jättekul med fler personer och hundar på träningarna, det skulle dessutom vara underbart om fler ville börja träna och tävla på kappbanan. Jag hoppas att alla som blir nyfikna på det här blir intresserade på riktigt. Det ÄR kul med kapplöpning!
Wahidah:
Zala:
Igår fick hon vara hemma när jag och Wahidah åkte till kapplöpningsbanan. Idag fick hon följa med på släphareträning och springa själv!
Både Zala och Wahidah fick springa varsin gång, och varsin gång blev de släppta av någon annan än mig. Jag har alltid haft problem med mina fötter och fotleder, känner ofta av det om jag hållit igång mycket någon dag och nu var jag tvungen att ta en treo innan jag åkte till sandtaget för att alls orka med det. Förvånansvärt nog hjälpte det. I vilket fall som helst gjorde det att jag dels kunde se hur hundarna betedde sig när trasan stannade i slutet och så kunde jag fotografera.
Zala var som vanligt tokig i trasan på slutet. Hon blir så otroligt glad i hela kroppen att jag inte kan låta bli att skratta åt henne och tänka att jag har världens bästa hund. Hon studsar när hon springer, leker, flyger på trasan i slutet och snurrar runt den, gräver på den med tassarna och blir allmänt skitglad. Världens sötaste tant är hon.
Wahidah var förvånansvärt duktig. Hon sprang märkbart snabbare än vad hon gjorde för några veckor sedan och i slutet flög hon på trasan och skulle "döda den" trots att vi inte hade på kaninskinn. Hon fick även springa med Jamila en gång. Då släppte Gerd båda hundarna. Wahidah verkade inte ha något emot att stå precis bredvid Jamila i starten, startade bra men fick för sig att leka mot slutet. Jag röt till lite, Wahidah flög ändå mot Jamila istället för mot trasan - men då sa Jamila faktiskt ifrån! När W upptäckte att hon inte fick leka så flög hon på trasan istället och då fick hon massor av beröm. Hon försökte sedan leka med Jamila igen, fick skäll av mig, gav sig på trasan och fick beröm istället och tja. Jag hoppas att hon lär sig. Det verkar som om hon gör det.
När vi sedan klev av tåget på väg hemåt så träffade jag en vän som har en whippet! Jag berättade att vi varit på släphareträning och vi bestämde att hon ska höra av sig nästa gång hon är i Sthlm över en helg, så kanske hon kan följa med till träningen. En annan vän, som bor i Uppsala och har en greyhound, kanske ska följa med nästa vecka och så har jag för mig att Ronja med lapphunden Kastor är sugen på att följa med också. Det skulle vara jättekul med fler personer och hundar på träningarna, det skulle dessutom vara underbart om fler ville börja träna och tävla på kappbanan. Jag hoppas att alla som blir nyfikna på det här blir intresserade på riktigt. Det ÄR kul med kapplöpning!
Wahidah:
Zala:
Kapplöpningen
Igår var vi som sagt var på kapplöpningsbanan! Min snälla far körde oss dit, väntade där under hela tävlingen och körde sedan hem oss. Istället för 2 timmars resa (enkel väg) så tog det bara 40 minuter. Guld värt.
Salukiloppet var sist av alla lopp och alla loppen var sololopp (dvs. hundarna sprang en och en, men hunden med bäst tid vann). 5 hundar kom till start. Tyvärr har vi ont om salukis på banan och jag hoppas verkligen att det kan komma fler kapplöpningsintresserade till banan nästa år.
Jag fick hjälp av en annan person att starta Wahidah, för att kunna fotografera alla springande salukis. Tack för det!
Precis som vanligt var Wahidah långsammast, men den här gången var hon inte ens lite anfådd efter att ha sprungit, drack inte ens vatten men ville däremot gärna springa mer och försökte ta sig in i startboxarna när vi sedan gick förbi dem. Med andra ord: jag är rätt övertygad om att hon inte ansträngde sig och säkert hade kunnat få bättre tid om hon velat. Menmen. Hon hade kul. Jag hade kul. Vädret var fantastiskt.
Och vi fick faktiskt en liten prisrosett! En liten gul rosett som nu sitter på min vägg och jag hoppas absolut på att vi ska få fler prisrosetter för arbetsprestationer, oavsett vad vi råkar tävla i framöver. Jag är villig att testa det mesta med min unga dåre.
Vann gjorde salukin Byleist, tvåa var Wahidahs bästa vän Amina och trea var Damon. På fjärdeplats var en hund som kallas för Goliath, men som jag inte sett förut. Tiderna har inte kommit ut på klubbens hemsida än.
Lite bilder!
Goliath
Damon och Byleist
Amina
Wahidah!
Hela gänget! (Min far håller i Wahidah)
Salukiloppet var sist av alla lopp och alla loppen var sololopp (dvs. hundarna sprang en och en, men hunden med bäst tid vann). 5 hundar kom till start. Tyvärr har vi ont om salukis på banan och jag hoppas verkligen att det kan komma fler kapplöpningsintresserade till banan nästa år.
Jag fick hjälp av en annan person att starta Wahidah, för att kunna fotografera alla springande salukis. Tack för det!
Precis som vanligt var Wahidah långsammast, men den här gången var hon inte ens lite anfådd efter att ha sprungit, drack inte ens vatten men ville däremot gärna springa mer och försökte ta sig in i startboxarna när vi sedan gick förbi dem. Med andra ord: jag är rätt övertygad om att hon inte ansträngde sig och säkert hade kunnat få bättre tid om hon velat. Menmen. Hon hade kul. Jag hade kul. Vädret var fantastiskt.
Och vi fick faktiskt en liten prisrosett! En liten gul rosett som nu sitter på min vägg och jag hoppas absolut på att vi ska få fler prisrosetter för arbetsprestationer, oavsett vad vi råkar tävla i framöver. Jag är villig att testa det mesta med min unga dåre.
Vann gjorde salukin Byleist, tvåa var Wahidahs bästa vän Amina och trea var Damon. På fjärdeplats var en hund som kallas för Goliath, men som jag inte sett förut. Tiderna har inte kommit ut på klubbens hemsida än.
Lite bilder!
Goliath
Damon och Byleist
Amina
Wahidah!
Hela gänget! (Min far håller i Wahidah)
Släphareträning!
Så for vi iväg till Jordbro och släphareträningen idag.
Inte många på plats, så allt gick snabbt och smidigt på träningen.
Zala och Wahidah fick springa själva i backen först och båda sprang bra. Zala var heltokig på trasan och var otroligt lycklig över att få "döda den" i slutet.
Sedan var det dags att springa på plattmark.
En vän var snäll och släppte Zala, så att jag skulle kunna fotografera. Hon var inte fullt lika pang på trasan den gången, men hon var jätteglad, sprang ganska fort och tog trasan i slutet. Efteråt låg hon i solen när de andra sprang och solade. Lycklig tant!
Wahidah fick springa tillsammans med Jamila först. Jamila tar inte trasan i slutet och tidigare har det fått Wahidah att hoppa iväg för att busa med henne, men, idag tog Wahidah trasan! Lite studs efter Jamila, men hon vände och tog trasan! Underbart bra!
Sedan fick Wahidah springa tillsammans med både Jamila och Amina. I slutet fick Wahidah för sig att försöka busa med Amina, men då sa hon faktiskt åt Wahidah att så gör man inte. Amina flög istället på trasan, som hon alltid gör och när vi sedan tagit bort Amina så tog Wahidah trasan. Jag tror det är jättebra det där, att Amina säger åt Wahidah att man inte leker tillsammans när man springer efter trasa - man jagar faktiskt.
Därefter fick Wahidah springa själv en gång, bara för att få ta trasan ordentligt. Den gången fick hon springa utan munkorg på och OJ vad kul det var! Hon sprang, flög på trasan och ruskade om den ordentligt för att "döda den". Hon ville absolut inte släppa och var jätteduktig!
Inte många på plats, så allt gick snabbt och smidigt på träningen.
Zala och Wahidah fick springa själva i backen först och båda sprang bra. Zala var heltokig på trasan och var otroligt lycklig över att få "döda den" i slutet.
Sedan var det dags att springa på plattmark.
En vän var snäll och släppte Zala, så att jag skulle kunna fotografera. Hon var inte fullt lika pang på trasan den gången, men hon var jätteglad, sprang ganska fort och tog trasan i slutet. Efteråt låg hon i solen när de andra sprang och solade. Lycklig tant!
Wahidah fick springa tillsammans med Jamila först. Jamila tar inte trasan i slutet och tidigare har det fått Wahidah att hoppa iväg för att busa med henne, men, idag tog Wahidah trasan! Lite studs efter Jamila, men hon vände och tog trasan! Underbart bra!
Sedan fick Wahidah springa tillsammans med både Jamila och Amina. I slutet fick Wahidah för sig att försöka busa med Amina, men då sa hon faktiskt åt Wahidah att så gör man inte. Amina flög istället på trasan, som hon alltid gör och när vi sedan tagit bort Amina så tog Wahidah trasan. Jag tror det är jättebra det där, att Amina säger åt Wahidah att man inte leker tillsammans när man springer efter trasa - man jagar faktiskt.
Därefter fick Wahidah springa själv en gång, bara för att få ta trasan ordentligt. Den gången fick hon springa utan munkorg på och OJ vad kul det var! Hon sprang, flög på trasan och ruskade om den ordentligt för att "döda den". Hon ville absolut inte släppa och var jätteduktig!
Släphareträning
Mina damer fick springa även idag!
Wahidah fick springa lite kort i backen först, och hade skitkul. Kanske börjar även jag bli lite mer vältränad, för det kändes inte lika jobbigt att gå uppför backen idag som det gjort förut.. Hm..
Sedan fick Zala springa, enbart på plattmark idag för att inte slita ut henne. Hon var enormt taggad eftersom hon inte fick springa i backen där vi var först. Hon sprang ganska snabbt, dök på trasan lite i slutet och var så glad så.
Wahidah fick därefter springa en längre bit tillsammans med Amina.
Amina sprang en bit från Wahidah, för att "hålla koll på haren" om den skulle sticka åt något annat håll. Duktig hund det där! Pga detta kom Wahidah först till trasan och vågade ta den, vilket var kanonbra! Sedan backade hon undan när Amina kom, men tja, hon tog trasan en gång i alla fall och det är bra det. Vi har i alla fall något att jobba på...
Nu är hundarna glada och trötta. Jag är också trött.
Faktum är att vi alla var så slutkörda när vi kom hem att vi la oss bredvid varandra på sängen, under täcket alla tre, och sov en timme. Det var otroligt skönt!
Sedan fotograferade jag damerna lite nu på natten.
Jag har förövrigt hittat en ny knöl på Zala, någon cm till vänster om svansen. Mindre kul. Jag gillar inte att hon har "massor" av knölar och jag gillar framförallt inte att de blir fler.
Wahidah fick springa lite kort i backen först, och hade skitkul. Kanske börjar även jag bli lite mer vältränad, för det kändes inte lika jobbigt att gå uppför backen idag som det gjort förut.. Hm..
Sedan fick Zala springa, enbart på plattmark idag för att inte slita ut henne. Hon var enormt taggad eftersom hon inte fick springa i backen där vi var först. Hon sprang ganska snabbt, dök på trasan lite i slutet och var så glad så.
Wahidah fick därefter springa en längre bit tillsammans med Amina.
Amina sprang en bit från Wahidah, för att "hålla koll på haren" om den skulle sticka åt något annat håll. Duktig hund det där! Pga detta kom Wahidah först till trasan och vågade ta den, vilket var kanonbra! Sedan backade hon undan när Amina kom, men tja, hon tog trasan en gång i alla fall och det är bra det. Vi har i alla fall något att jobba på...
Nu är hundarna glada och trötta. Jag är också trött.
Faktum är att vi alla var så slutkörda när vi kom hem att vi la oss bredvid varandra på sängen, under täcket alla tre, och sov en timme. Det var otroligt skönt!
Sedan fotograferade jag damerna lite nu på natten.
Jag har förövrigt hittat en ny knöl på Zala, någon cm till vänster om svansen. Mindre kul. Jag gillar inte att hon har "massor" av knölar och jag gillar framförallt inte att de blir fler.
Kappträning!
Såå bar det av till kapplöpningsbanan ännu en gång. Den här gången fick vi åka bil!
Mina föräldrar hade fått för sig att de ville komma med och se vad jag gör varje lördag, så vi klämde in oss allihop i pappas lilla Toyota och åkte iväg. Resan tog 45 minuter istället för de vanliga 2 timmarna och det kändes verkligen lyxigt. ÅH vad jag vill ha körkort och bil! Så mycket enklare livet skulle bli då!
Först sprang Wahidah, tror jag. Hon sprang som vanligt. Startade fint, var glad och tog trasan i slutet. Tiderna har inte kommit ut på hemsidan än, men jag tror att hon sprang ungefär lika snabbt som hon brukar göra. Dvs 320m på lite mer än 24 sekunder. Det lär dröja till våren innan hon är i så bra kondition att hon kan förbättra tiderna.
Sedan sprang Zala!
Litet "bakslag" idag. Zala vågade inte gå in i boxen när den var stängd fram, vilket hon vågade förra gången. Det blev därför start ur öppen box igen. Dock började hon sprattla som tokig när hon såg boxdörren öppnas igen (när hon stod utanför och tittade in). Kanske hade hon vågat med stängd dörr då, men det var inte värt att testa. Vi får försöka träna specifikt på boxen vid annat tillfälle om det inte löser sig.
Hon hade i alla fall jätteroligt och eftersom hon springer långsammare än Wahidah så hann jag fotografera några fler bilder. (Dessutom stannar hon alltid snällt när trasan stannar och är otroligt lätt att fånga, så jag vågar ta tid på mig och fotografera)
Mina föräldrar hade fått för sig att de ville komma med och se vad jag gör varje lördag, så vi klämde in oss allihop i pappas lilla Toyota och åkte iväg. Resan tog 45 minuter istället för de vanliga 2 timmarna och det kändes verkligen lyxigt. ÅH vad jag vill ha körkort och bil! Så mycket enklare livet skulle bli då!
Först sprang Wahidah, tror jag. Hon sprang som vanligt. Startade fint, var glad och tog trasan i slutet. Tiderna har inte kommit ut på hemsidan än, men jag tror att hon sprang ungefär lika snabbt som hon brukar göra. Dvs 320m på lite mer än 24 sekunder. Det lär dröja till våren innan hon är i så bra kondition att hon kan förbättra tiderna.
Sedan sprang Zala!
Litet "bakslag" idag. Zala vågade inte gå in i boxen när den var stängd fram, vilket hon vågade förra gången. Det blev därför start ur öppen box igen. Dock började hon sprattla som tokig när hon såg boxdörren öppnas igen (när hon stod utanför och tittade in). Kanske hade hon vågat med stängd dörr då, men det var inte värt att testa. Vi får försöka träna specifikt på boxen vid annat tillfälle om det inte löser sig.
Hon hade i alla fall jätteroligt och eftersom hon springer långsammare än Wahidah så hann jag fotografera några fler bilder. (Dessutom stannar hon alltid snällt när trasan stannar och är otroligt lätt att fånga, så jag vågar ta tid på mig och fotografera)
Släphareträning m.m.
Nu är både hundar och jag helt otroligt trötta!
Släphareträning i sandtaget idag. Tyvärr väldigt få hundar på plats, men fördelen var ju att det då inte alls tog lång tid innan man var klar med allt.
Zala fick springa lite och var som vanligt duktig. Hon är väldigt stabil när det gäller att jaga och jag känner mig alltid säker när jag släpper henne. Lätt att starta, springer som hon ska, tar trasan i slutet och låter sig snällt fångas. Hon är för fin, min älskade tant.
Wahidah däremot... hon sprang också, med kaninskinn på trasan vilket var väldigt populärt. Tyvärr inte tillräckligt populärt. Vi bestämde nämligen oss för att testa att låta henne springa med en saluki som heter Jamila och det gick.. sådär. Jamila är en snäll hund och efter en olycka på LC-fältet så tar hon inte trasan när den stannar även om hon jagar den när den är i rörelse. Dessutom är Wahidah lite bekant med henne och det borde varit perfekt att låta dem springa ihop för att Wahidah skulle få jaga trasa med annan hund men ha möjlighet att ta den när den stannade.
Grejen var bara att Wahidah inte stannade.. Istället fick hon för sig att leka med Jamila. Hon har ALDRIG försökt leka med någon hund hon sprungit med, inte ens första gången hon skulle springa med annan hund på lure coursing. Det har alltid varit fullt fokus på trasan. Vad som flög i henne idag vet jag faktiskt inte, jag kände mig rätt säker på att hon skulle stanna, men istället fick jag en stunds Wahidahjakt innan jag lyckades koppla henne.
Hon fick pga detta springa en gång till, en kortare sträcka (som blev kortare än planerat eftersom jag fick tokigt ont i fotleden och knappt kunde gå. Mina fotleder är sådana ibland..). Då sprang hon bra och tog trasan otroligt fint på slutet och var helt galen på kaninskinnet.
Nu ska det alltså köpas kaninskinn, jag ska försöka få henne mer trasfixerad och klura vidare på hur jag kan få henne mer trygg med andra hundar, så att hon i alla fall inte sticker iväg om hon sedan springer med hundar som tar trasan. Skam den som ger sig!
Eftersom jag släppte hundarna när de sprang så kunde jag inte fotografera, men andra hundar har jag fotat!
Bilderna hittar ni här!
Dessutom har jag en ny hemsidelayout nu. Kika på www.ninniosterholm.se så ser ni hur det blev.
Imorgon blir det lugn promenad med vår vän Ronja och hennes Kastor, därefter ska vi allt se till att ha en massage-stund här hemma.
Släphareträning i sandtaget idag. Tyvärr väldigt få hundar på plats, men fördelen var ju att det då inte alls tog lång tid innan man var klar med allt.
Zala fick springa lite och var som vanligt duktig. Hon är väldigt stabil när det gäller att jaga och jag känner mig alltid säker när jag släpper henne. Lätt att starta, springer som hon ska, tar trasan i slutet och låter sig snällt fångas. Hon är för fin, min älskade tant.
Wahidah däremot... hon sprang också, med kaninskinn på trasan vilket var väldigt populärt. Tyvärr inte tillräckligt populärt. Vi bestämde nämligen oss för att testa att låta henne springa med en saluki som heter Jamila och det gick.. sådär. Jamila är en snäll hund och efter en olycka på LC-fältet så tar hon inte trasan när den stannar även om hon jagar den när den är i rörelse. Dessutom är Wahidah lite bekant med henne och det borde varit perfekt att låta dem springa ihop för att Wahidah skulle få jaga trasa med annan hund men ha möjlighet att ta den när den stannade.
Grejen var bara att Wahidah inte stannade.. Istället fick hon för sig att leka med Jamila. Hon har ALDRIG försökt leka med någon hund hon sprungit med, inte ens första gången hon skulle springa med annan hund på lure coursing. Det har alltid varit fullt fokus på trasan. Vad som flög i henne idag vet jag faktiskt inte, jag kände mig rätt säker på att hon skulle stanna, men istället fick jag en stunds Wahidahjakt innan jag lyckades koppla henne.
Hon fick pga detta springa en gång till, en kortare sträcka (som blev kortare än planerat eftersom jag fick tokigt ont i fotleden och knappt kunde gå. Mina fotleder är sådana ibland..). Då sprang hon bra och tog trasan otroligt fint på slutet och var helt galen på kaninskinnet.
Nu ska det alltså köpas kaninskinn, jag ska försöka få henne mer trasfixerad och klura vidare på hur jag kan få henne mer trygg med andra hundar, så att hon i alla fall inte sticker iväg om hon sedan springer med hundar som tar trasan. Skam den som ger sig!
Eftersom jag släppte hundarna när de sprang så kunde jag inte fotografera, men andra hundar har jag fotat!
Bilderna hittar ni här!
Dessutom har jag en ny hemsidelayout nu. Kika på www.ninniosterholm.se så ser ni hur det blev.
Imorgon blir det lugn promenad med vår vän Ronja och hennes Kastor, därefter ska vi allt se till att ha en massage-stund här hemma.
Kapplöpningsbanan!
Idag var vi åter igen på kapplöpningsbanan.
Min vän Andie var med mig och det blev en lång dag. Många salukis var på plats, många andra hundar också och dessutom en trevlig kvinna från USA som var salukiägare och ägnade mycket tid till att prata med mig och annat salukifolk.
Zala fick starta först.
För första gången så var startboxen stängd fram när hon skulle starta. Vi lät bakre luckan vara öppen så att jag kunde hålla en hand på hennes bakdel, hindra henne från att backa ut samt lugna henne så att hon inte uppfattade det som obehagligt att vara instängd i den lilla(!) boxen.
Hon var jätteduktig, sprang som vanligt långsamt och var knappt trött när hon kom i mål, men glad var hon som alltid!
Sedan var det Wahidahs tur!
Hon fick kaninskinn på harmaskinen, för att bli lite extra taggad. Det kan nog ha varit lite onödigt, kanske. Hon startade i alla fall finfint, gick utan någon som helst tvekan in i boxen och sprang bra ur den. Hon sprang och på slutet när "haren" stannade så visste hon inte om hon skulle ta kaninskinnet eller plastpåsen. Det resulterade i att hon först kastade sig på trasan, sedan på kaninskinnet, sedan på trasan igen. Förvirrad var hon, men även otroligt glad och trött. Det var knappt så hon ville gå därifrån, trots att nosen var full med sand efter att ha kört ner hela nosen mot marken och trasan. Springa mer!
Sedan som en liten bonus dök det upp en nykomling!
Denna nykomling kallas för Cynthia och är 10 dagar yngre än Wahidah. De leker otroligt lika. Det var nästan kusligt att se en "Wahidah med fel färg och lite annan kropp" studsa runt för att busa igång sin kompis. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att ses så att Wahidah och Cynthia kan busa.
Cynthia är även nära släkt med båda mina damer. Hennes far är halvbror med Wahidahs pappa. Hennes morfar är bror till Zalas pappa. (och Zala är mor till Wahidah) Det blev alltså lite som en släktträff mitt i allt!
Den lilla tiken fick springa en raksträcka på banan. Jag släppte henne och matte stod vid "mål" och fångade upp henne när det var klarsprunget. Cynthia sprang finfint, snabbt och sprang förbi matte någon meter för att ge sig på trasan när den stannade. Förhoppningsvis blir det en riktigt duktig kapphund av henne när hon hunnit lära sig hur man gör på kappbanan!
Eftersom jag släppte henne när hon sprang så blev det inga springbilder på henne, men två porträttbilder fick jag till!
Nu är det dags att ladda om batterierna, för imorgon blir det släphareträning!
Min vän Andie var med mig och det blev en lång dag. Många salukis var på plats, många andra hundar också och dessutom en trevlig kvinna från USA som var salukiägare och ägnade mycket tid till att prata med mig och annat salukifolk.
Zala fick starta först.
För första gången så var startboxen stängd fram när hon skulle starta. Vi lät bakre luckan vara öppen så att jag kunde hålla en hand på hennes bakdel, hindra henne från att backa ut samt lugna henne så att hon inte uppfattade det som obehagligt att vara instängd i den lilla(!) boxen.
Hon var jätteduktig, sprang som vanligt långsamt och var knappt trött när hon kom i mål, men glad var hon som alltid!
Sedan var det Wahidahs tur!
Hon fick kaninskinn på harmaskinen, för att bli lite extra taggad. Det kan nog ha varit lite onödigt, kanske. Hon startade i alla fall finfint, gick utan någon som helst tvekan in i boxen och sprang bra ur den. Hon sprang och på slutet när "haren" stannade så visste hon inte om hon skulle ta kaninskinnet eller plastpåsen. Det resulterade i att hon först kastade sig på trasan, sedan på kaninskinnet, sedan på trasan igen. Förvirrad var hon, men även otroligt glad och trött. Det var knappt så hon ville gå därifrån, trots att nosen var full med sand efter att ha kört ner hela nosen mot marken och trasan. Springa mer!
Sedan som en liten bonus dök det upp en nykomling!
Denna nykomling kallas för Cynthia och är 10 dagar yngre än Wahidah. De leker otroligt lika. Det var nästan kusligt att se en "Wahidah med fel färg och lite annan kropp" studsa runt för att busa igång sin kompis. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att ses så att Wahidah och Cynthia kan busa.
Cynthia är även nära släkt med båda mina damer. Hennes far är halvbror med Wahidahs pappa. Hennes morfar är bror till Zalas pappa. (och Zala är mor till Wahidah) Det blev alltså lite som en släktträff mitt i allt!
Den lilla tiken fick springa en raksträcka på banan. Jag släppte henne och matte stod vid "mål" och fångade upp henne när det var klarsprunget. Cynthia sprang finfint, snabbt och sprang förbi matte någon meter för att ge sig på trasan när den stannade. Förhoppningsvis blir det en riktigt duktig kapphund av henne när hon hunnit lära sig hur man gör på kappbanan!
Eftersom jag släppte henne när hon sprang så blev det inga springbilder på henne, men två porträttbilder fick jag till!
Nu är det dags att ladda om batterierna, för imorgon blir det släphareträning!
Snart så..
Kamerabatteriet ska sättas på laddning. Ryggsäcken ska packas.
Jag och hundarna har tagit det lugnt idag.
Imorgon är det åter igen dags för en tur till kapplöpningsbanan!
Det kommer bli kanonkul! SMHI lovar finfint väder. Jag får sällskap och hjälp av Gerd. Min vän Andie följer med mig och ska för första gången få se vinthundar som jagar. Pia som har kennel Xass Farah skulle komma, Anna och Catrin som har salukis kommer och Catrins saluki Rahim ska springa licenslopp. Sanna kommer med sin podenco och sin afghan. Sedan har jag inte riktigt koll på vilka fler som dyker upp, men troligtvis blir det ett härligt gäng.
Kort sagt, jag längtar!
Jag och hundarna har tagit det lugnt idag.
Imorgon är det åter igen dags för en tur till kapplöpningsbanan!
Det kommer bli kanonkul! SMHI lovar finfint väder. Jag får sällskap och hjälp av Gerd. Min vän Andie följer med mig och ska för första gången få se vinthundar som jagar. Pia som har kennel Xass Farah skulle komma, Anna och Catrin som har salukis kommer och Catrins saluki Rahim ska springa licenslopp. Sanna kommer med sin podenco och sin afghan. Sedan har jag inte riktigt koll på vilka fler som dyker upp, men troligtvis blir det ett härligt gäng.
Kort sagt, jag längtar!
En en dag på kappbanan.
Så har vi varit på banan igen!
Jag hade en dålig fotodag. Knappt en enda bild blev bra, mycket för att det var för mörkt för att min kamera ska vilja ge mig kanonbilder. Det är verkligen dags att köpa en ny känner jag...
Det var en kvinna från England och en från USA där idag för att titta på salukis, prata med oss salukimänniskor osv. Två vänner till mig som bor nära banan kom dit och de filmade också när mina damer sprang. Kort sagt blev det en väldigt social och trevlig dag.
Wahidah sprang sololicenslopp och gjorde det finfint! 550 meter på 41,79 sekunder. Långsamt, men hon är ju i usel kondition nu så det är okay. Huvudsaken var att hon var galet(!) taggad på att få springa, startade bra ur boxen, jagade fint och tog trasan på slutet för att sedan snällt låta sig fångas in.
Zala sprang också, fast 320 meter. Liite snabbare än förra gången, men fortfarande långsamt. 27,20 sekunder idag - förra veckan var det 27,7 sekunder om jag inte minns fel. I vilket fall som helst så är hon smart. Springer hon ensam så springer hon aldrig "för fullt". Hon VET att hon får trasan på slutet ändå och anstränger sig inte mer än hon känner för just då. Någon gång ska jag nog låta henne springa med en annan hund, bara för att se vad hon får för tid då. Jag är nyfiken på hur snabb hon kan vara om hon vill vara snabb.
I vilket fall som helst så gick Zala mycket mer säkert in i boxen idag och var otroligt taggad på att springa när trasan började röra sig. Snart kan hon säkert starta ur stängd box. Jag hoppas det.
Bilder! (vill ni se bilder på andra hundar från banan kan ni kolla här: LÄNK)
Jag hade en dålig fotodag. Knappt en enda bild blev bra, mycket för att det var för mörkt för att min kamera ska vilja ge mig kanonbilder. Det är verkligen dags att köpa en ny känner jag...
Det var en kvinna från England och en från USA där idag för att titta på salukis, prata med oss salukimänniskor osv. Två vänner till mig som bor nära banan kom dit och de filmade också när mina damer sprang. Kort sagt blev det en väldigt social och trevlig dag.
Wahidah sprang sololicenslopp och gjorde det finfint! 550 meter på 41,79 sekunder. Långsamt, men hon är ju i usel kondition nu så det är okay. Huvudsaken var att hon var galet(!) taggad på att få springa, startade bra ur boxen, jagade fint och tog trasan på slutet för att sedan snällt låta sig fångas in.
Zala sprang också, fast 320 meter. Liite snabbare än förra gången, men fortfarande långsamt. 27,20 sekunder idag - förra veckan var det 27,7 sekunder om jag inte minns fel. I vilket fall som helst så är hon smart. Springer hon ensam så springer hon aldrig "för fullt". Hon VET att hon får trasan på slutet ändå och anstränger sig inte mer än hon känner för just då. Någon gång ska jag nog låta henne springa med en annan hund, bara för att se vad hon får för tid då. Jag är nyfiken på hur snabb hon kan vara om hon vill vara snabb.
I vilket fall som helst så gick Zala mycket mer säkert in i boxen idag och var otroligt taggad på att springa när trasan började röra sig. Snart kan hon säkert starta ur stängd box. Jag hoppas det.
Bilder! (vill ni se bilder på andra hundar från banan kan ni kolla här: LÄNK)
Snart så!
Jag har varit halvdöd senaste tiden, men har tränat lite med hundarna ändå (jag lovar, jag ska skriva om det någon gång snart).
Om en kvart går vi hemifrån alla tre. Mot kapplöpningsbanan!
Wahidah ska få springa. Zala ska få springa om de på banan är snälla nog att låta mig efteranmäla henne. Jag ska fotografera. Massor av greyhounds och salukis ska vara där. En galgo också om jag inte minns fel.
Jag längtar.
Om en kvart går vi hemifrån alla tre. Mot kapplöpningsbanan!
Wahidah ska få springa. Zala ska få springa om de på banan är snälla nog att låta mig efteranmäla henne. Jag ska fotografera. Massor av greyhounds och salukis ska vara där. En galgo också om jag inte minns fel.
Jag längtar.
Filmklipp!
Zala springer på kappbanan i Åkersberga.
Jonas Merkland har filmat.
Jonas Merkland har filmat.
Bilder från banan!
Jag har lagt ut alla bra bilder från kappen igår på facebook.
Vem som helst ska kunna se dem, så titta gärna!
Länk, som öppnas i ny flik.
Vem som helst ska kunna se dem, så titta gärna!
Länk, som öppnas i ny flik.
Efter en dag på kappbanan.
Jag har trötta hundar, den ena tröttare än den andra. Zala fick ju springa och är helt slut. Efter loppet orkade hon knappt gå, men på något vis lyckades vi ta oss hem i alla fall. Sen dess har hon mest sovit, med undantag från när vi gick hem till morsan.
Kortfattat: jag har nöjda hundar!
Även jag är nöjd. Jag har fotograferat massor av fina salukis och funderar nu på hur jag ska göra, vart jag ska ladda upp bilderna osv.
Bilderna på Zala kan jag i alla fall lägga upp här. Gerd släppte henne så att jag skulle få möjlighet att fotografera. Helt underbart snällt!
Kortfattat: jag har nöjda hundar!
Även jag är nöjd. Jag har fotograferat massor av fina salukis och funderar nu på hur jag ska göra, vart jag ska ladda upp bilderna osv.
Bilderna på Zala kan jag i alla fall lägga upp här. Gerd släppte henne så att jag skulle få möjlighet att fotografera. Helt underbart snällt!
Kapplöpning!
Idag bar det av till kapplöpningsbanan i Åkersberga!
Zala fick springa för första gången på bana. Hon har dock tävlat LC innan och tokälskar att jaga trasa! Det blev ett varv och start ur öppen box för henne. Lite tvekan i första kurvan, sedan sprang hon på och kom i mål 24,någonting. Banan var tung idag. Regn både igårkväll, inatt och under morgonen...
Wahidah fick starta ur stängd box för första gången och jag var faktiskt lite orolig för hur det skulle gå. Jag hade dock inte behövt oroa mig, för det gick finfint! Hon sprang tillsammans med Gerds hundar, Amir och Amina. I första kurvan sprang Waha långt efter de två andra, men under raksträckan sedan kom hon förbi Amir och de höll den ordningen hela vägen tills trasan stannade. Amir fastnade på något märkligt vis med ena tanden över munkorgskanten, så det blev lite stressigt och struligt när vi skulle fånga in hundarna. Under tiden som Gerd och jag höll koll på Amir och Amina så passade därför Wahidah på att springa lite till...
Fröken W sprang först bort en bit på banan, sedan sprang hon tillbaka och förbi oss i full fart, tillbaka till oss, förbi oss... Sedan hoppade hon över staketet, in på gräsmattan innanför banan, hoppade ner i dammen, simmade, sprang mer, simmade mer, sprang... Jäkla hund! Men kul hade hon och trött blev hon absolut! Nästa gång vi åker till banan ska hon INTE få ha någon överskottsenergi, om hon så ska springa i rastgården på morgonen... Dessutom ska vi köra längre lopp då och så tror jag att Waha ska få springa själv.
Tyvärr har jag inte tagit ett enda foto idag. Det hanns inte med.
Nästa mål för Zala blir att kunna starta ur stängd box.
Nästa mål med Wahidah blir att ta kapplicens, och så fort den är avklarad ska det tävlas! Heja oss!
Zala fick springa för första gången på bana. Hon har dock tävlat LC innan och tokälskar att jaga trasa! Det blev ett varv och start ur öppen box för henne. Lite tvekan i första kurvan, sedan sprang hon på och kom i mål 24,någonting. Banan var tung idag. Regn både igårkväll, inatt och under morgonen...
Wahidah fick starta ur stängd box för första gången och jag var faktiskt lite orolig för hur det skulle gå. Jag hade dock inte behövt oroa mig, för det gick finfint! Hon sprang tillsammans med Gerds hundar, Amir och Amina. I första kurvan sprang Waha långt efter de två andra, men under raksträckan sedan kom hon förbi Amir och de höll den ordningen hela vägen tills trasan stannade. Amir fastnade på något märkligt vis med ena tanden över munkorgskanten, så det blev lite stressigt och struligt när vi skulle fånga in hundarna. Under tiden som Gerd och jag höll koll på Amir och Amina så passade därför Wahidah på att springa lite till...
Fröken W sprang först bort en bit på banan, sedan sprang hon tillbaka och förbi oss i full fart, tillbaka till oss, förbi oss... Sedan hoppade hon över staketet, in på gräsmattan innanför banan, hoppade ner i dammen, simmade, sprang mer, simmade mer, sprang... Jäkla hund! Men kul hade hon och trött blev hon absolut! Nästa gång vi åker till banan ska hon INTE få ha någon överskottsenergi, om hon så ska springa i rastgården på morgonen... Dessutom ska vi köra längre lopp då och så tror jag att Waha ska få springa själv.
Tyvärr har jag inte tagit ett enda foto idag. Det hanns inte med.
Nästa mål för Zala blir att kunna starta ur stängd box.
Nästa mål med Wahidah blir att ta kapplicens, och så fort den är avklarad ska det tävlas! Heja oss!
Jag längtar..
Imorgon startar min andra och (vad jag vet än så länge) sista arbetsvecka.
Sedan, nästa helg, då blir det kul! Mot kapplöpningsbanan igen och då ska nog även Zala få följa med :D Jag vet inte om Zala ska få springa eller inte. Wahidah ska i alla fall få träna på att starta ur box och så hoppas jag att de kan ta tid på henne när hon springer ett helt varv. Jag är så nyfiken på att se om hon kan få en bättre tid nu än förra gången!
Det är arbetsdag på kappet, så vi kommer vara där tidigt, rensa banan på ogräs och arbeta för att hålla banan i bra skick. Jag vet inte helt vad som görs och hur lång tid det tar, men ska vara där när det börjar ändå. Jag hoppas och tror att det kan vara ett bra tillfälle att få kontakt med fler som har kapplöpningshundar och lära sig mer om hur allt fungerar. Efter arbetsdagen kör träningen igång.
En vecka senare är det tävling på banan och träning efteråt. Då ska vi se om Wahidah kan få solo-licens! Gerd, som har kennel Dar El Hindiyas, hjälper oss med allting och det är verkligen guld värt att ha någon kunnig med som förklarar allting.
Det är faktiskt en ovan känsla, att känna sig totalt ny på något. Oftast när jag pratar hundar med folk så är det lite allmänt om hundbeteende, prat om utställningar eller lure coursing. Det är sådant jag har koll på och jag brukar kunna ge i alla fall okay svar på det mesta som folk frågar mig. Men på kappbanan har jag verkligen ingen koll alls, än. Jag hamnar åter igen i sitsen då jag ivrigt lyssnar på allt som alla säger, försöker lära mig mer, försöker förstå allt för att slutligen bilda mig en egen uppfattning om vad som är bra och mindre bra, vad som är värt att komma ihåg och vad som bara är "obetydlig utfyllnad". Helt otroligt kul!
Jag älskar att lära mig saker och längtar tills jag blir så duktig att jag känner mig säker på vad jag gör på kappbanan.
Sedan, nästa helg, då blir det kul! Mot kapplöpningsbanan igen och då ska nog även Zala få följa med :D Jag vet inte om Zala ska få springa eller inte. Wahidah ska i alla fall få träna på att starta ur box och så hoppas jag att de kan ta tid på henne när hon springer ett helt varv. Jag är så nyfiken på att se om hon kan få en bättre tid nu än förra gången!
Det är arbetsdag på kappet, så vi kommer vara där tidigt, rensa banan på ogräs och arbeta för att hålla banan i bra skick. Jag vet inte helt vad som görs och hur lång tid det tar, men ska vara där när det börjar ändå. Jag hoppas och tror att det kan vara ett bra tillfälle att få kontakt med fler som har kapplöpningshundar och lära sig mer om hur allt fungerar. Efter arbetsdagen kör träningen igång.
En vecka senare är det tävling på banan och träning efteråt. Då ska vi se om Wahidah kan få solo-licens! Gerd, som har kennel Dar El Hindiyas, hjälper oss med allting och det är verkligen guld värt att ha någon kunnig med som förklarar allting.
Det är faktiskt en ovan känsla, att känna sig totalt ny på något. Oftast när jag pratar hundar med folk så är det lite allmänt om hundbeteende, prat om utställningar eller lure coursing. Det är sådant jag har koll på och jag brukar kunna ge i alla fall okay svar på det mesta som folk frågar mig. Men på kappbanan har jag verkligen ingen koll alls, än. Jag hamnar åter igen i sitsen då jag ivrigt lyssnar på allt som alla säger, försöker lära mig mer, försöker förstå allt för att slutligen bilda mig en egen uppfattning om vad som är bra och mindre bra, vad som är värt att komma ihåg och vad som bara är "obetydlig utfyllnad". Helt otroligt kul!
Jag älskar att lära mig saker och längtar tills jag blir så duktig att jag känner mig säker på vad jag gör på kappbanan.
Bilder från kappen!
Jag la ju aldrig in bilderna från kappbanan förut, kanske blev det inte av för att det inte är några bilder på Wahidah? Jag vet inte varför jag inte laddade upp något här, men nu är det dags.
De här bilderna fotograferades alltså i lördags när jag var på kappträning i Åkersberga med Wahidah. Klicka på de små bilderna för att se bilderna i större format:
De här bilderna fotograferades alltså i lördags när jag var på kappträning i Åkersberga med Wahidah. Klicka på de små bilderna för att se bilderna i större format:
Mer spring!
Idag åkte vi iväg igen, jag och Wahidah.
Det blev lite spring efter trasa hemma hos Gerd. Wahidah fick inte springa mycket, eftersom hon sprang en hel del igår, men vi var där, pratade med vänner och jag fotograferade en del.
Det är verkligen guld värt att ha trevligt folk att träna med. Man lär sig mycket, får se mycket mer än om man bara tittar på en hund och tja, man har kul. Jag gillar att ha kul.
Vi gick sedan hem till morsan. Där sov Zala och Wahidah i soffan och därefter gick vi till rastgården. Hundarna gick mest omkring, men busade lite också. Nu har jag med andra ord väldigt trötta och glada hundar!
Klicka på småbilderna för att se dem i större format!
Det blev lite spring efter trasa hemma hos Gerd. Wahidah fick inte springa mycket, eftersom hon sprang en hel del igår, men vi var där, pratade med vänner och jag fotograferade en del.
Det är verkligen guld värt att ha trevligt folk att träna med. Man lär sig mycket, får se mycket mer än om man bara tittar på en hund och tja, man har kul. Jag gillar att ha kul.
Vi gick sedan hem till morsan. Där sov Zala och Wahidah i soffan och därefter gick vi till rastgården. Hundarna gick mest omkring, men busade lite också. Nu har jag med andra ord väldigt trötta och glada hundar!
Klicka på småbilderna för att se dem i större format!
En dag på banan!
Nu är vi hemma, efter en hel eftermiddag på kapplöpningsbanan!
Det var jobbigt att ta sig dit, men väl där så träffade vi massor av trevligt folk, såg fina hundar överallt och hade det riktigt trevligt. Vi stod och tittade på några av loppen för att kolla om Wahidah förstod vad som var på gång och jag fotograferade. Wahidah förstod, helt klart! Hon hoppade, skrek, pep, hoppade igen, varje gång som "haren" åkte förbi.
Efter alla tävlingslopp var det dags för Wahidah att springa träningslopp, själv såklart. Hon fick starta ur öppen box. Jag lät henne gå in och höll sedan i bakdelen på henne för att hon inte skulle kunna fara ut innan det var dags att springa. Det är helt sjukt hur små de där boxarna är! Men Wahidah tyckte inte det var några konstigheter alls utan stod fint och väntade.
Till sist kom "haren" och Wahidah fick fara iväg! Hon har ju tokigt dålig konditon nu, är tjock och har tappat alla muskler under den långa tid som hon varit sjuk/skadad osv, men hon sprang på. Hon tvekade lite i första kurvan men efter det var all tvekan bortblåst. Det slutade med att hon sprang det 320 meter långa varvet på 23,5 sekunder!
Salukirekordet på banan, på samma sträcka, ligger på 22,91 sekunder. Det ska bli spännande att se vilka tider Wahidah kan få när hon är i toppkonditon. Jag längtar redan till nästa träning och nu hoppas vi på licens någon gång i år!
(Och förresten. Alla tassar höll. Wahidah är fortfarande hel och glad.)
Det var jobbigt att ta sig dit, men väl där så träffade vi massor av trevligt folk, såg fina hundar överallt och hade det riktigt trevligt. Vi stod och tittade på några av loppen för att kolla om Wahidah förstod vad som var på gång och jag fotograferade. Wahidah förstod, helt klart! Hon hoppade, skrek, pep, hoppade igen, varje gång som "haren" åkte förbi.
Efter alla tävlingslopp var det dags för Wahidah att springa träningslopp, själv såklart. Hon fick starta ur öppen box. Jag lät henne gå in och höll sedan i bakdelen på henne för att hon inte skulle kunna fara ut innan det var dags att springa. Det är helt sjukt hur små de där boxarna är! Men Wahidah tyckte inte det var några konstigheter alls utan stod fint och väntade.
Till sist kom "haren" och Wahidah fick fara iväg! Hon har ju tokigt dålig konditon nu, är tjock och har tappat alla muskler under den långa tid som hon varit sjuk/skadad osv, men hon sprang på. Hon tvekade lite i första kurvan men efter det var all tvekan bortblåst. Det slutade med att hon sprang det 320 meter långa varvet på 23,5 sekunder!
Salukirekordet på banan, på samma sträcka, ligger på 22,91 sekunder. Det ska bli spännande att se vilka tider Wahidah kan få när hon är i toppkonditon. Jag längtar redan till nästa träning och nu hoppas vi på licens någon gång i år!
(Och förresten. Alla tassar höll. Wahidah är fortfarande hel och glad.)
Nya planer!
Imorgon bär det av på nya äventyr! Då ska vi till kapplöpningsbanan! Varken jag eller Wahidah har varit på kappbana förut, men vi kommer få hjälp och det ska nog gå bra. Det jobbigaste blir bara att ta sig dit...
Så vi laddar med vatten, munkorg och enormt tålamod för varma, jobbiga färdmedel och så ger vi oss av.
Förhoppningsvis får jag möjlighet att fota andra hundar som springer också, men några bilder på Wahidah kommer det inte bli eftersom jag inte har någon vän med mig dit.
Heja Waha!
Så vi laddar med vatten, munkorg och enormt tålamod för varma, jobbiga färdmedel och så ger vi oss av.
Förhoppningsvis får jag möjlighet att fota andra hundar som springer också, men några bilder på Wahidah kommer det inte bli eftersom jag inte har någon vän med mig dit.
Heja Waha!
