Och så lite släphareträning...

Det var inte konstigt att Zala blev så glad som hon blev, när hon insåg vart vi skulle. Hon började jaga en kråka som satt uppe på ett staket, drog i kopplet, gick med höjt huvud och lätt viftande svans.
Igår fick hon vara hemma när jag och Wahidah åkte till kapplöpningsbanan. Idag fick hon följa med på släphareträning och springa själv!

Både Zala och Wahidah fick springa varsin gång, och varsin gång blev de släppta av någon annan än mig. Jag har alltid haft problem med mina fötter och fotleder, känner ofta av det om jag hållit igång mycket någon dag och nu var jag tvungen att ta en treo innan jag åkte till sandtaget för att alls orka med det. Förvånansvärt nog hjälpte det. I vilket fall som helst gjorde det att jag dels kunde se hur hundarna betedde sig när trasan stannade i slutet och så kunde jag fotografera.

Zala var som vanligt tokig i trasan på slutet. Hon blir så otroligt glad i hela kroppen att jag inte kan låta bli att skratta åt henne och tänka att jag har världens bästa hund. Hon studsar när hon springer, leker, flyger på trasan i slutet och snurrar runt den, gräver på den med tassarna och blir allmänt skitglad. Världens sötaste tant är hon.

Wahidah var förvånansvärt duktig. Hon sprang märkbart snabbare än vad hon gjorde för några veckor sedan och i slutet flög hon på trasan och skulle "döda den" trots att vi inte hade på kaninskinn. Hon fick även springa med Jamila en gång. Då släppte Gerd båda hundarna. Wahidah verkade inte ha något emot att stå precis bredvid Jamila i starten, startade bra men fick för sig att leka mot slutet. Jag röt till lite, Wahidah flög ändå mot Jamila istället för mot trasan - men då sa Jamila faktiskt ifrån! När W upptäckte att hon inte fick leka så flög hon på trasan istället och då fick hon massor av beröm. Hon försökte sedan leka med Jamila igen, fick skäll av mig, gav sig på trasan och fick beröm istället och tja. Jag hoppas att hon lär sig. Det verkar som om hon gör det.

När vi sedan klev av tåget på väg hemåt så träffade jag en vän som har en whippet! Jag berättade att vi varit på släphareträning och vi bestämde att hon ska höra av sig nästa gång hon är i Sthlm över en helg, så kanske hon kan följa med till träningen. En annan vän, som bor i Uppsala och har en greyhound, kanske ska följa med nästa vecka och så har jag för mig att Ronja med lapphunden Kastor är sugen på att följa med också. Det skulle vara jättekul med fler personer och hundar på träningarna, det skulle dessutom vara underbart om fler ville börja träna och tävla på kappbanan. Jag hoppas att alla som blir nyfikna på det här blir intresserade på riktigt. Det ÄR kul med kapplöpning!

Wahidah:








Zala:







Kommentarer
Postat av: Ronja

Bara det att vi inte skulle kunna bidra till kapplöpningen direkt. Han är för.... fluffig och klumpig och för lite vint för det ;)



Men jag får se jobbar ju så tokigt, men någon gång ska jag med!

2010-10-31 @ 21:05:50
URL: http://skogsfjonkan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0