Salukitrix

Mina damer sover. Jag dricker te. Det regnar och ingen av oss vill göra någonting idag. Jag sitter och kollar lite på fina hundhalsband på internet. Det är så tråkigt att jag inte gillar "vanliga" breda halsband eller halvstryp, för åh vad det finns mycket fint! Mina hundar har alltid strypkedja på och det fungerar bäst, så även om jag köper något nytt så resulterar det i att det ligger oanvänt här hemma.

Idag har jag inte mer planerat än att klippa Zalas klor. Det känns rätt bra.

Igår var jag och Wahidah på kappbanan. Fröken W fick dock inte springa, något som gjorde henne väldigt besviken. Istället fick hon gå runt på området tillsammans med några andra hundar. Själv stod jag uppe på ett tak, jättehögt upp och kämpade med min höjdrädsla. Jag var funktionär och min arbetsuppgift blev att filma alla tävlingsloppen.

Allt gick bra och idag bär det av till sandtaget för släphareträning.

Frost igår på kvällen. Minusgrader hela natten. Det märks att det är mitten av oktober nu, men jag är otroligt glad för att jag inte bor kvar i Piteå - där har de ju för fasen fått snö nu! Hur kunde jag stå ut där i två år? Jag har antagligen kenneln och alla underbara salukis att tacka för det...

I vilket fall som helst så hatade Zala morgonrastningen mer än vanligt nu. Det enda hon avskyr mer än regn är kyla och idag skakade hon faktiskt när vi var i skuggan. Med andra ord är det hög tid att laga symaskinen och fixa något tunnare täcke till henne. De jag har nu är för varma för att det ska vara lämpligt att ha på dem redan. Skulle hon vänja sig vid dem så hade hon frusit ihjäl i vinter. Samtidigt vill jag hålla henne varm med tanke på att hon börjar bli lite gammal och har varit ganska stel.

Nu är det dags att packa kameraväskan och ge sig av till kapplöpningsbanan. Jag ska eventuellt vara funktionär idag på tävlingarna. Ska jag inte det så blir det att jag fotograferar istället. Zala stannar hemma av praktiska skäl. Wahidah kommer nog inte få springa, hon har betett sig lite.. märkligt.. senaste dagarna och jag har bestämt för att hon ska få ta det lugnt. Det blir nog roligt ändå. Jag älskar kappbanan!

Inte nog med att jag och mina fyrbeningar har mycket gemensamt när det gäller mentalitet och personlighet. Vi har även andra saker gemensamt.

Vi är alla tre helt "felkonstruerade"!
Jag har skitsvårt att hitta kläder som passar mig. Alltid är det något fel.
Nu har jag letat täcken till hundarna, men inte fan hittar man något.
När man hittar något som man tror att verkligen ska passa, eftersom det har en bra lösning på de vanligaste problemen, ja då är det något annat som gör att det inte går.

Har man en vinthund dyker det upp ett problem med täcken hela tiden: När täcket är lagom långt så är det för stort i halsen och runt midjan. När man då hittar ett täcke där man med hjälp av gummiband kan dra åt ordentligt i midjan och halsen, borde det inte bli perfekt då? Framförallt med tanke på att täcket var overall-liknande och gick ner ordentligt på bakbenen?

Det jävla täcket satt hemskt dåligt.
Jag provade en fleecevariant och en regntäckesvariant. Fleecevarianten var så stor att själva "bakbenen" gick ner till tassarna. Regntäckesvarianten blev för kort mellan framben och bakben när man drog åt i midjan (och då drog jag ändå inte åt ordentligt).

Nu funderar jag på hur jag ska kunna sy egna täcken. Jag har en del gamla kläder och jackor som jag kan sy om och jag tänker försöka. Frågan är bara hur man gör på bästa sätt - och hur sjutton man gör om man vill sy ett regntäcke...

Regn idag... MEN det lär bli bra ändå.
Zala blev sur när vi var ute nu på morgonen. Efter att ha kissat så tvärvände hon och väntade på att jag skulle börja gå tillbaka mot lägenheten. Hon tänkte inte gå en meter till. Wahidah var som vanligt obrydd om duggregnet, men var glad åt att få gå hem ändå eftersom hon ännu inte hade fått frukost.

Zala vill alltså inte göra annat än ligga i sängen och sova nu. Därför passar det ju perfekt med en liten shoppingrunda för mig och Wahidah! Jag upptäckte igår att Hööks har 15% rabatt på hela hundsortimentet och det tänker jag utnyttja om det går.

Jag hoppas att täckena jag hittat passar bra. De har en modell av täcken som går ner på hela bakbenen ordentligt och som går att dra åt i både hals och midja. Täcket finns som både regntäcke och fleecetäcke. Perfekt - om det nu passar...  Det hade varit bra med fleecetäcken på hundarna nu efter att de sprungit på kappbanan och eftersom mina tunna regntäcken är spårlöst försvunna hade det varit bra med sådana med. Dessutom kan man ju då ha regntäcket ovanpå fleecetäcket och så blir det varmt och bra på vintern när man ska pulsa runt i snön.

Utöver det funderar jag på att köpa lite andra småprylar...
Det är helt enkelt dags att kolla hur mycket pengar det finns på kontot, fundera på hur mycket man kan göra av med och sedan åka iväg. Som tur är så kör farsan mig. Hööks ligger dumt nog lite väl långt bort.

Som jag har kämpat med att få Zala att kunna slappna av vid hundmöten!
När jag först fick hem henne så gjorde hon utfall mot alla hundar med rest ragg och var allmänt osäker med andra hundar. Undantaget var andra salukis och whippets, de var hon ju van vid.

Efter ett tag kom jag fram till hur jag skulle träna för att verkligen få henne att klara hundmöten. När jag hade både henne och Wahidah hemma fick jag jobba på att få Zala att inte stjäla mat, tuggben osv från Wahidah. Dessutom vaktade Zala liggplatser lite väl mycket. Det är pga det som Wahidah inte vågar ta för sig när hon är med andra hundar, hon har lärt sig att andra blir rejält otrevliga då.

Nu har Zala mer och mer börjat uppföra sig vid hundmöten. Både igår och idag har vi passerat massor av hundar under våra promenader och Zala har knappt tittat på dem, varit helt avslappnad i kroppen och jag har faktiskt blivit förvånad över hur bra det gått. De enda hundar hon morrat på och tyckt varit jobbiga har varit en schäfer som smög, kröp, med rest ragg och såg otrevlig ut (den reagerade även Wahidah på..) samt någon annan stor hund som betedde sig på liknande sätt.

Jag har ett bra tag kunnat ge Wahidah godis utan att Zala bryr sig och jag har kunnat ha tomma märgben och renhorn framme utan att Zala ska stjäla alla på en gång. Däremot har ben av torkad hud varit för goda och hundarna har inte kunnat stå bredvid varandra när jag gett godis.

Nu kan jag det! De kan ligga bredvid varandra på sängen och jag kan ge båda godis, eller bara en av dem och i vilken ordning som helst. De är lugna, båda två. De kan ligga i samma rum med goda hudben utan att bry sig om den andra och de kan äta mat någon meter från varandra (dock avgränsade med kompostgaller eller så står jag mellan, för säkerhets skull) utan att någon bryr sig.

Som ett extra plus har de börjat ligga nära varandra på sängen oftare och verkar lite oavsett situation ha lättare för att slappna av tillsammans.

Det känns helt underbart att allt äntligen fungerar, även om det inte är perfekt än.
Skam den som ger sig.

Det är inte så mycket förändringar i layouten, som ni ser, men lite nya färger och nya bilder i headern blev det. Möjligtvis byter jag ut bilden längst till höger i headern när jag lyckats ta en lite höstigare bild på hundarna tillsammans.

Är det inte tokigt hur fin hösten är egentligen? Fullt av färger överallt, svalt så att man kan gå långpromenader utan att svettas ihjäl och utan att ha med trettioelva liter vatten till sig själv och hundarna och så är det mörkt på nätterna igen, så att man kan sova och inte behöver ha ångest på kvällen över att inte varit ute varenda minut som solen är framme. Dessutom kan man ha underbara kängor och stövlar på fötterna utan att det blir för varmt.

Nu är det dags för mig att dra på mig ytterkläderna. Jag och hundarna ska iväg för att utforska en ny skog.

17 salukis behöver akut nya hem!

Läs mer på salukiringens hemsida www.saluki.se

Nu ni! Vinthundar kan!

Cerberus, min favoritafghan som ägs av min vän Helena, är inte bara fin, fantastiskt trevlig och duktig på LC.
Idag blev han certifierad terapihund!

Helena har kämpat mycket, framförallt med att få honom att apportera olika föremål, och allt kämpande har gett resultat. Väldigt kul! Inte bara för att Helena nu fått bekräftelse på att hon och hennes fina afghan är duktiga, utan även för att de tack vare det här kan visa folk att vinthundar kan! Det GÅR att göra "vad som helst" med en vinthund. Man måste bara komma på en träningsmetod som är positiv och fungerar samt ha tålamod och envishet - det är Helena och Cebbe levande bevis på.

I någon månad har jag letat nu! Jag hittar dem inte! Garderoben, hatthyllan, förrådet där jag har mest hundsaker, byrålådor, hos morsan, under sängen, under köksbordet...

Jag har letat överallt och ingenstans är hundarnas regntäcken!

Under veckan som kommer ska det tydligen regna galet mycket. Det känns ju fruktansvärt dumt att sätta på hundarna vintertäcken när det är många plusgrader ute, men Zala hatar regnet, fryser i regnet och Wahidah blir bara bitter. Dessutom är det jobbigt att torka hundar hela tiden.

Såå, om någon skulle vilja skänka bort två tunna, vattentäta regntäcken så finns det en här som vill ha!
Annars tar jag tacksamt emot städhjälp här hemma.. River man ut allt här i hemmet borde det ju vara en omöjlighet att inte hitta de där jäkla täckena?

Hur svårt kan det vara?

Dagens långpromenad blev bort till en rastgård som Wahidah inte fått springa i förut. Kameran var med och det blev några bilder. Egentligen hade jag tänkt gå genom en liten skog också, men det började regna och jag var verkligen inte klädd för regn, så vi vände hem istället.

Någon dag ska jag leta fram hundarnas regntäcken...

Klicka på de små bilderna för att se dem i större storlek!



Förövrigt känns det riktigt bra med två friska hundar nu.
Jag ska se till att gå en långpromenad och låta dem springa varje dag. Det behövs. Wahidah är (som ni ser på bilden längst ner till vänster), både tjock och omusklad... En "granne" har 3 salukis. Jag ska ringa till henne någon dag och kolla om hon känner för att låta någon av dem leka med Wahidah. Zala är inte mycket till leksällskap nämligen. Det råkar vara roligare att äta gräs än att jaga W.

För två veckor sedan skrev jag det här:
"Om några timmar kommer min kära mor hit. Vi ska fika och med sig har hon då fiskolja, som jag ska börja ge hundarna. Dessutom ska jag beställa hem nytt foder till hundarna. Jag har bestämt mig för att testa standart, för att slippa all "skit" som det är i många andra foder.

Det resultat jag hoppas på att få är: bättre trampdynor(!) på båda hundarna, bättre päls på Zala, icke-rinniga ögon hos Zala (de rinner inte mycket, men lite kladd brukar det bli i dem), mindre och bättre skit samt möjlighet att ge hundarna lite mer mat utan att de blir tjocka."

Jag tänkte att det är dags att utvärdera hur det har gått!

Standrardt-fodret.
Wahidah äter en halv dl standardt per måltid och det känns som om hennes mage nu börjar vänja sig vid det. I början blev det mer lös skit, mycket(!) skit osv. Så blev det även för Zala, men hon verkade dessutom få rinniga ögon (eller om det bara var en tillfällighet, jag vet inte). Zala får fortsätta med Magnusson meat & bisquit work, för jag tror inte att jag kommer hitta något foder som passar henne bättre än det. Wahidah borde kunna fungera på standardt. Vi ska se om magen vänjer sig...

Fiskoljan.
Vilket jävla mirakelgrejs! På någon enstaka dag blev Wahidahs tassar kanonfina! De läkte hur fort som helst! Nu har Wahidah finare trampdynor än någonsin innan. Hennes päls är om möjligt ännu lite finare än innan. Zala, ja hon har nästan slutat håra (och hon hårade massor innan!) och hon har finare trampdynor. Jag kommer aldrig sluta med fiskolja!

Glucosamin.
Jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men det verkar tamigfan som om Zala inte har lika mycket problem med sin dumma tå nu som hon haft innan. Dessutom har jag inte hört det knäppa till i hennes knän på ett bra tag nu. Det känns som om glucosaminen hjälper hennes leder, så vi fortsätter och ser om det håller i sig. Nu har hon i alla fall kunnat gå långa promenader, busa i rastgården och hålla igång, helt utan problem med något. Jag håller tummarna för att det inte är någon tillfällighet.

Jag tror bestämt att Wahidah varit för snäll för länge. Nu blir jag nämligen valpsugen av att se på söta valpbilder. (Tidigare har jag bara tänkt på ung, jobbig Wahidah för att bli avskräckt)

Hade det inte varit fint med en liten salukivalp? En liiten snäll, busig men duktig valp? Gärna samma kropp osv som Zala, gärna en Zala på alla sätt och vis, fast utan osäkerheten mot andra hundar. Och så gärna en mörk valp, grizzle eller så... Ge mig en sådan tack?

Hundarna har bäddat ner sig för natten nu. Zala har precis som vanligt dragit bort sängöverkastet och täcket för att rulla ihop sig uppe vid huvudkuddarna. Idag bäddade hon dock så ivrigt att hennes huvudkudde flög ner på golvet, så hon får ha sängöverkastet som huvudkudde istället. Det duger tydligen också.

Wahidah ligger utslängd i fåtöljen. Hon låg nyss på rygg i nya hundsängen och drömde. Det är ett gott betyg. Jag hoppas att hon kommer fortsätta trivas i den, för det är en bra hundsäng.

Lilla fröken W började förövrigt löpa idag, vilket kan förklara varför Zala var senare än vanligt med sitt löp - de börjar helt enkelt tajma in varandra nu. Äntligen. Sjukt praktiskt också, framförallt om vi ska åka till någon vän som har hanhundar. Det blir lättare att planera då. Tex hade jag gärna åkt till min vän Viktoria som har en salukihane, för att bo där en knapp vecka, åka på LC-tävling och låta hundarna busa i sandtaget ihop. Nu får vi se om jag kan få Wahidah i tävlingskondition tillräckligt snabbt... Det är tveksamt.

Ikväll har vi förövrigt träffat två nya människor! Vi fick finbesök av två personer som ville träffa mina damer för att de är nyfikna på salukin. Den ena har varghund och den andra har haft varghund, men ville nu ha någon mer långlivad och frisk ras. Det blev en regnpromenad till rastgårdar, massor av salukiprat och jag blev glad av att höra att de vill ha en funktionell hund. Tyvärr glömmer så många idag bort att salukin faktiskt ska kunna fungera som jakthund. Jag hoppas absolut att de här människorna fortsätter tänka sunt, skaffar sig varsin fin saluki och ser till att hålla igång med dem på lure coursing, kapp eller något annat som är kul att syssla med.

Springa runt i en utställningsring kan vem som helst, jaga kan inte vem som helst och jag är uppriktigt orolig för vad som ska hända med alla världens hundraser om folk inte tar sitt förnuft till fånga när det gäller utställningar. Det är sällan det mest funktionella som vinner i utställningsringen. Kolla bara på hur det blivit med schäfer, golden retriver, labrador retriver och alla dessa hundar med intryckta näsor som inte kan andas, extrema pälsar som inte är funktionella för fem öre osv. Hur ska det sluta för salukin om folk glömmer bort funktionen?

Det finns alltid någon som har sagt något bättre än vad man själv kan uttrycka något. I det här fallet väljer jag att citera Karen Fisher som har kennel Ruweis i England.
"The breed is a continuance of the first imports, Arabian hunting dogs, it is not an improvement on them. Salukis should look the same as they always have, balanced and functional just as they can still be found today in their native lands."


En ett år gammal bild från släphareträning i sandtaget. Galningen som vill mörda trasan är Zala.
Bilder från kapplöpningsbanan som jag fotade i lördags har jag visst inte lagt upp än. De bilderna kommer imorgon, det lovar jag.

Zala behöver vaccineras.
På ett ställe kostar det ca 500 spänn. På ett annat kostar det ca 300 spänn. Hur mycket kan det skilja i pris? Ska man behöva ringa runt till varenda jäkla veterinär för att kolla upp det..?

Häromdagen var vi, som jag nämnde förut, på promenad tillsammans med en nyfunnen vän, Camilla. Nu har jag lyckats hitta ännu mer promenadsällskap! En bit härifrån bor en person som har en shiba. Jag hittade henne i ett hundforum, där hon nämnde att hon känner sig ensam på hundpromenaderna. Det stod i hennes info att hon bor i Sthlm, såå, jag skrev till henne och sa att om hon vill så får hon gärna följa med mig och mina damer på promenad någon gång. Hon blev glad och svarade att hon gärna följer med.

Så, bekantskapskretsen utökas ytterligare och jag får ännu fler vänner att ha sällskap av! Helt otroligt lovely. Det är underbart med vänner som man kan prata hund med, träna med, bolla idéer med osv och kanske inte bara över internet.

Jag hoppas att det här blir skitbra.

(Förövrigt var Wahidah så tokflamsig idag att det inte riktigt gick att träna med henne. Jag försökte...)

Det finns en sak jag inte riktigt förstår och det är varför så många börjar i fel ände med hundträningen.

Jag läser/skriver väldigt mycket på internet i forum, bloggar osv. Nästan varje dag, absolut minst en gång i veckan, hittar jag nya inlägg skrivna av folk som vill ha hjälp med träning av sin valp. Inget fel i det, hjälp är bra och det är underbart att folk frågar när de känner sig osäkra på om de gör rätt.

Det som får mig att reagera är att "alla" börjar i fel ände. Många skriver saker i stil med: "När jag tränar sitt, ligg osv med min 3 månader gamla valp så går det inte att belöna med annat än godis. Hur mycket godis kan jag ge utan att det blir för mycket?"

VARFÖR i hela fridens namn börjar de träna med en så liten valp istället för att bygga upp en underbart bra grundrelation med sin hund? Varför inte börja träna på att leka? Hitta saker som hunden tycker är roliga, saker som går att belöna med vid träning och saker som får hunden att tycka att ägaren är så kul att hunden vill vara med ägaren. Blir valpen vild av lek? Jamen, lär hunden att avbryta leken på kommando osv så att ägaren kan styra leken. Vill valpen inte leka? Det tror jag inte ett smack på. Valpar leker. Däremot leker olika valpar på olika sätt. Vissa älskar dragkamp, vissa älskar att jaga något som kastas iväg eller dras längs golvet i ett snöre. Andra vill bara bli klappade eller få höra matte ropa "ÅH vilken duktig, duktig valp du är!".

Visst är det bra om hunden går att belöna med godis, men det blir nog svårare än om man kan belöna med lek också. Vad gör man den gången man glömt godis men behöver få hunden att lyssna? Hur gör man om man vill tävla? På tävlingsplan får man inte ha med godis eller leksaker. Då är det guld värt att kunna leka med hunden utan leksaker.

Jag har ju själv en hund (Zala) som bara går att belöna med leksaker. Ibland fungerar pinnar eller kottar. Just kottar älskar hon, om det är rätt sorts kotte. Runda, spretiga tallkottar ska det vara. Jag gör mitt bästa för att hitta saker hon gillar. Just för att jag insett hur jobbigt det blir att bara kunna belöna med godis.

Wahidah istället, ja henne behöver jag ingenting till. Jag kan "slå" henne i sidan och säga "kom igen då!" så är vi i full fart med att hoppa runt och busa. Hon jagar mig, vi brottas, hon jagar mig lite till, vi springer ikapp, vi brottas mer osv. Lite som när hon leker med andra hundar - och hon fullständigt älskar det. Hon älskar det så mycket att jag varit tvungen att komma på ett stoppkommando, för annars blir hon smått hysterisk i sin lek. Så efter ett tag säger jag åt henne att stå (det är ett av de lydnadskommandon hon kan bäst) och sedan klappar jag henne lugnt över ryggen. Då är leken slut och vi kan sätta igång och träna igen.

Henne lekte jag med de första månaderna. Jag tränade inte. När hon var 4 månader kunde hon knappt sitt eller ligg. Leka däremot, det kunde hon!

Nu har jag en ung liten saluki som snabbt lär sig allt möjligt, bara jag har en plan för hur jag ska lära in olika moment och lyckas tajma belöningen rätt. Just att jag kan variera belöningen mycket gör att jag kan hitta olika belöningar för olika moment. Vill jag ha mer tempo, då leker vi, vill jag få henne lugnare och mer koncentrerad så blir det godis.

Jag förstår inte riktigt varför folk är så dåliga på att leka med sina hundar.

Vilken dag!

Min (och mina damers) favoritafghan, Cerberus, var idag uppe i Norberg på lure coursing-tävling. Det har varit lite jobbigt för Cebbe förut, då han råkat ut för många otrevliga hundar och därför inte vågar springa för fullt efter trasan. Ibland har han inte velat springa alls, inte för att han inte vill jaga, utan för att han inte vågar pga rädlsa för hundbråk.

I alla fall, det har såklart jobbats mycket på att få det att gå bra igen och nu var det dags för en till tävling. Matte Helena lovade mig att hålla mig uppdaterad under dagen eftersom jag inte kunde vara på tävlingen.

Vid 11-tiden fick jag ett sms där det stod att Cebbe låg på delad andraplats efter första loppet. Dock hade hunden han sprang med, gett sig på Cebbe istället för trasan i slutet av loppet... Helena var därför osäker på om Cebbe skulle våga springa alls det andra loppet, som visserligen var mot en annan hund, men ändå. Jag kunde inte mer än hålla tummarna.

För en halvtimme sedan fick jag ett till sms.
"2a med cert och reservcacil!"

Han är bra duktig, fina Cebbe! Och jag är så glad att det gått bra för honom! Han är en otroligt charmig och trevlig hund som är fullständigt omöjlig att inte älska. Jag hoppas att han får en stor kram av sin matte nu!

Här är han, finhunden. Visserligen en gammal bild, men det är en av de bästa jag har på honom.

Häromdagen hade jag världens bästa italienare, April, hos mig några timmar. Matte Camilla var visserligen här hon med, men April hade absolut ingenting emot att sova i mitt knä. Hon är verkligen fantastisk, den lilla hunden.

Kanske nästa hund ska bli en liten hund ändå..?

Idag träffade jag Camilla, som hade med sig sina italienare och sin afghan.
Vi gick iväg med alla vinthundarna till en större gräsmatta och så satte vi igång och träna lydnad. Camilla fotograferade mig och mina hundar, jag fotograferade Camilla och hennes hundar. Vi satt och pratade lite, tipsade om vad vi kunde göra för att få lite bättre resultat när vi tränade osv. Heltrevlig dag, med dessutom underbart väder.

Zala fick göra det hon kan - dvs, sitta, sitta "fint", lite fotgående och buga.
Allt gick som väntat, eller kanske lite bättre, med tanke på att jag trodde att hon skulle vägra allting när andra hundar var med.

Med Wahidah tränade jag mest fritt följ och linförighet. Det är helt sjukt vad hon slarvar och går snett eller tränger sig då och då. Ibland går det utmärkt, ibland är allt åt helvete... Jag försöker träna mycket på skarpa svängar, få henne att verkligen hänga med, försöker att när jag väl går rakt framåt, bara gå några få steg så att hon inte ska hinna tappa positionen... Puh!

Lite apportering blev det också, och mot slutet kändes det rätt bra och hon tuggade inte då.
Sedan tog vi ställande under gång och läggande under gång, vilket gick riktigt bra.

Det jag är mest nöjd över är det faktum att jag hade Wahidah lös större delen av tiden vi tränade. Vi var på ett ställe där det inte var inhägnat, det var andra hundar med och ibland gick det förbi folk, eller cyklade eller hade hund, visserligen på långt avstånd, men ändå. Wahidah höll sig fint till mig och jag är jättestolt!

Här kommer foton!
Först på Zala:



Och så bilder på Wahidah:

Idag kommer jag sitta och fixa lite med layouten här. Har någon förslag på vad som skulle kunna göra den bättre, eller hittar något som inte fungerar, hojta till!

----

Nu är jag klar!

Nytt är:
det lilla salukihuvudet innan rubriken på inläggen.
teckensnittet på bloggens rubrik, "Salukitrix"
ny färg på tidigare nämnda rubrik.

För tillfället är jag nog nöjd. Layouten är nu väligt lik layouterna på min fotoblogg och min vanliga blogg.