Träning ger resultat!
Som jag har kämpat med att få Zala att kunna slappna av vid hundmöten!
När jag först fick hem henne så gjorde hon utfall mot alla hundar med rest ragg och var allmänt osäker med andra hundar. Undantaget var andra salukis och whippets, de var hon ju van vid.
Efter ett tag kom jag fram till hur jag skulle träna för att verkligen få henne att klara hundmöten. När jag hade både henne och Wahidah hemma fick jag jobba på att få Zala att inte stjäla mat, tuggben osv från Wahidah. Dessutom vaktade Zala liggplatser lite väl mycket. Det är pga det som Wahidah inte vågar ta för sig när hon är med andra hundar, hon har lärt sig att andra blir rejält otrevliga då.
Nu har Zala mer och mer börjat uppföra sig vid hundmöten. Både igår och idag har vi passerat massor av hundar under våra promenader och Zala har knappt tittat på dem, varit helt avslappnad i kroppen och jag har faktiskt blivit förvånad över hur bra det gått. De enda hundar hon morrat på och tyckt varit jobbiga har varit en schäfer som smög, kröp, med rest ragg och såg otrevlig ut (den reagerade även Wahidah på..) samt någon annan stor hund som betedde sig på liknande sätt.
Jag har ett bra tag kunnat ge Wahidah godis utan att Zala bryr sig och jag har kunnat ha tomma märgben och renhorn framme utan att Zala ska stjäla alla på en gång. Däremot har ben av torkad hud varit för goda och hundarna har inte kunnat stå bredvid varandra när jag gett godis.
Nu kan jag det! De kan ligga bredvid varandra på sängen och jag kan ge båda godis, eller bara en av dem och i vilken ordning som helst. De är lugna, båda två. De kan ligga i samma rum med goda hudben utan att bry sig om den andra och de kan äta mat någon meter från varandra (dock avgränsade med kompostgaller eller så står jag mellan, för säkerhets skull) utan att någon bryr sig.
Som ett extra plus har de börjat ligga nära varandra på sängen oftare och verkar lite oavsett situation ha lättare för att slappna av tillsammans.
Det känns helt underbart att allt äntligen fungerar, även om det inte är perfekt än.
Skam den som ger sig.
När jag först fick hem henne så gjorde hon utfall mot alla hundar med rest ragg och var allmänt osäker med andra hundar. Undantaget var andra salukis och whippets, de var hon ju van vid.
Efter ett tag kom jag fram till hur jag skulle träna för att verkligen få henne att klara hundmöten. När jag hade både henne och Wahidah hemma fick jag jobba på att få Zala att inte stjäla mat, tuggben osv från Wahidah. Dessutom vaktade Zala liggplatser lite väl mycket. Det är pga det som Wahidah inte vågar ta för sig när hon är med andra hundar, hon har lärt sig att andra blir rejält otrevliga då.
Nu har Zala mer och mer börjat uppföra sig vid hundmöten. Både igår och idag har vi passerat massor av hundar under våra promenader och Zala har knappt tittat på dem, varit helt avslappnad i kroppen och jag har faktiskt blivit förvånad över hur bra det gått. De enda hundar hon morrat på och tyckt varit jobbiga har varit en schäfer som smög, kröp, med rest ragg och såg otrevlig ut (den reagerade även Wahidah på..) samt någon annan stor hund som betedde sig på liknande sätt.
Jag har ett bra tag kunnat ge Wahidah godis utan att Zala bryr sig och jag har kunnat ha tomma märgben och renhorn framme utan att Zala ska stjäla alla på en gång. Däremot har ben av torkad hud varit för goda och hundarna har inte kunnat stå bredvid varandra när jag gett godis.
Nu kan jag det! De kan ligga bredvid varandra på sängen och jag kan ge båda godis, eller bara en av dem och i vilken ordning som helst. De är lugna, båda två. De kan ligga i samma rum med goda hudben utan att bry sig om den andra och de kan äta mat någon meter från varandra (dock avgränsade med kompostgaller eller så står jag mellan, för säkerhets skull) utan att någon bryr sig.
Som ett extra plus har de börjat ligga nära varandra på sängen oftare och verkar lite oavsett situation ha lättare för att slappna av tillsammans.
Det känns helt underbart att allt äntligen fungerar, även om det inte är perfekt än.
Skam den som ger sig.
Kommentarer
Trackback
