En dag på banan!
Nu är vi hemma, efter en hel eftermiddag på kapplöpningsbanan!
Det var jobbigt att ta sig dit, men väl där så träffade vi massor av trevligt folk, såg fina hundar överallt och hade det riktigt trevligt. Vi stod och tittade på några av loppen för att kolla om Wahidah förstod vad som var på gång och jag fotograferade. Wahidah förstod, helt klart! Hon hoppade, skrek, pep, hoppade igen, varje gång som "haren" åkte förbi.
Efter alla tävlingslopp var det dags för Wahidah att springa träningslopp, själv såklart. Hon fick starta ur öppen box. Jag lät henne gå in och höll sedan i bakdelen på henne för att hon inte skulle kunna fara ut innan det var dags att springa. Det är helt sjukt hur små de där boxarna är! Men Wahidah tyckte inte det var några konstigheter alls utan stod fint och väntade.
Till sist kom "haren" och Wahidah fick fara iväg! Hon har ju tokigt dålig konditon nu, är tjock och har tappat alla muskler under den långa tid som hon varit sjuk/skadad osv, men hon sprang på. Hon tvekade lite i första kurvan men efter det var all tvekan bortblåst. Det slutade med att hon sprang det 320 meter långa varvet på 23,5 sekunder!
Salukirekordet på banan, på samma sträcka, ligger på 22,91 sekunder. Det ska bli spännande att se vilka tider Wahidah kan få när hon är i toppkonditon. Jag längtar redan till nästa träning och nu hoppas vi på licens någon gång i år!
(Och förresten. Alla tassar höll. Wahidah är fortfarande hel och glad.)
Det var jobbigt att ta sig dit, men väl där så träffade vi massor av trevligt folk, såg fina hundar överallt och hade det riktigt trevligt. Vi stod och tittade på några av loppen för att kolla om Wahidah förstod vad som var på gång och jag fotograferade. Wahidah förstod, helt klart! Hon hoppade, skrek, pep, hoppade igen, varje gång som "haren" åkte förbi.
Efter alla tävlingslopp var det dags för Wahidah att springa träningslopp, själv såklart. Hon fick starta ur öppen box. Jag lät henne gå in och höll sedan i bakdelen på henne för att hon inte skulle kunna fara ut innan det var dags att springa. Det är helt sjukt hur små de där boxarna är! Men Wahidah tyckte inte det var några konstigheter alls utan stod fint och väntade.
Till sist kom "haren" och Wahidah fick fara iväg! Hon har ju tokigt dålig konditon nu, är tjock och har tappat alla muskler under den långa tid som hon varit sjuk/skadad osv, men hon sprang på. Hon tvekade lite i första kurvan men efter det var all tvekan bortblåst. Det slutade med att hon sprang det 320 meter långa varvet på 23,5 sekunder!
Salukirekordet på banan, på samma sträcka, ligger på 22,91 sekunder. Det ska bli spännande att se vilka tider Wahidah kan få när hon är i toppkonditon. Jag längtar redan till nästa träning och nu hoppas vi på licens någon gång i år!
(Och förresten. Alla tassar höll. Wahidah är fortfarande hel och glad.)
Kommentarer
Trackback
