Kapplöpningsbanan!
Idag var vi åter igen på kapplöpningsbanan.
Min vän Andie var med mig och det blev en lång dag. Många salukis var på plats, många andra hundar också och dessutom en trevlig kvinna från USA som var salukiägare och ägnade mycket tid till att prata med mig och annat salukifolk.
Zala fick starta först.
För första gången så var startboxen stängd fram när hon skulle starta. Vi lät bakre luckan vara öppen så att jag kunde hålla en hand på hennes bakdel, hindra henne från att backa ut samt lugna henne så att hon inte uppfattade det som obehagligt att vara instängd i den lilla(!) boxen.
Hon var jätteduktig, sprang som vanligt långsamt och var knappt trött när hon kom i mål, men glad var hon som alltid!
Sedan var det Wahidahs tur!
Hon fick kaninskinn på harmaskinen, för att bli lite extra taggad. Det kan nog ha varit lite onödigt, kanske. Hon startade i alla fall finfint, gick utan någon som helst tvekan in i boxen och sprang bra ur den. Hon sprang och på slutet när "haren" stannade så visste hon inte om hon skulle ta kaninskinnet eller plastpåsen. Det resulterade i att hon först kastade sig på trasan, sedan på kaninskinnet, sedan på trasan igen. Förvirrad var hon, men även otroligt glad och trött. Det var knappt så hon ville gå därifrån, trots att nosen var full med sand efter att ha kört ner hela nosen mot marken och trasan. Springa mer!
Sedan som en liten bonus dök det upp en nykomling!
Denna nykomling kallas för Cynthia och är 10 dagar yngre än Wahidah. De leker otroligt lika. Det var nästan kusligt att se en "Wahidah med fel färg och lite annan kropp" studsa runt för att busa igång sin kompis. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att ses så att Wahidah och Cynthia kan busa.
Cynthia är även nära släkt med båda mina damer. Hennes far är halvbror med Wahidahs pappa. Hennes morfar är bror till Zalas pappa. (och Zala är mor till Wahidah) Det blev alltså lite som en släktträff mitt i allt!
Den lilla tiken fick springa en raksträcka på banan. Jag släppte henne och matte stod vid "mål" och fångade upp henne när det var klarsprunget. Cynthia sprang finfint, snabbt och sprang förbi matte någon meter för att ge sig på trasan när den stannade. Förhoppningsvis blir det en riktigt duktig kapphund av henne när hon hunnit lära sig hur man gör på kappbanan!
Eftersom jag släppte henne när hon sprang så blev det inga springbilder på henne, men två porträttbilder fick jag till!
Nu är det dags att ladda om batterierna, för imorgon blir det släphareträning!
Min vän Andie var med mig och det blev en lång dag. Många salukis var på plats, många andra hundar också och dessutom en trevlig kvinna från USA som var salukiägare och ägnade mycket tid till att prata med mig och annat salukifolk.
Zala fick starta först.
För första gången så var startboxen stängd fram när hon skulle starta. Vi lät bakre luckan vara öppen så att jag kunde hålla en hand på hennes bakdel, hindra henne från att backa ut samt lugna henne så att hon inte uppfattade det som obehagligt att vara instängd i den lilla(!) boxen.
Hon var jätteduktig, sprang som vanligt långsamt och var knappt trött när hon kom i mål, men glad var hon som alltid!
Sedan var det Wahidahs tur!
Hon fick kaninskinn på harmaskinen, för att bli lite extra taggad. Det kan nog ha varit lite onödigt, kanske. Hon startade i alla fall finfint, gick utan någon som helst tvekan in i boxen och sprang bra ur den. Hon sprang och på slutet när "haren" stannade så visste hon inte om hon skulle ta kaninskinnet eller plastpåsen. Det resulterade i att hon först kastade sig på trasan, sedan på kaninskinnet, sedan på trasan igen. Förvirrad var hon, men även otroligt glad och trött. Det var knappt så hon ville gå därifrån, trots att nosen var full med sand efter att ha kört ner hela nosen mot marken och trasan. Springa mer!
Sedan som en liten bonus dök det upp en nykomling!
Denna nykomling kallas för Cynthia och är 10 dagar yngre än Wahidah. De leker otroligt lika. Det var nästan kusligt att se en "Wahidah med fel färg och lite annan kropp" studsa runt för att busa igång sin kompis. Jag hoppas att vi snart får möjlighet att ses så att Wahidah och Cynthia kan busa.
Cynthia är även nära släkt med båda mina damer. Hennes far är halvbror med Wahidahs pappa. Hennes morfar är bror till Zalas pappa. (och Zala är mor till Wahidah) Det blev alltså lite som en släktträff mitt i allt!
Den lilla tiken fick springa en raksträcka på banan. Jag släppte henne och matte stod vid "mål" och fångade upp henne när det var klarsprunget. Cynthia sprang finfint, snabbt och sprang förbi matte någon meter för att ge sig på trasan när den stannade. Förhoppningsvis blir det en riktigt duktig kapphund av henne när hon hunnit lära sig hur man gör på kappbanan!
Eftersom jag släppte henne när hon sprang så blev det inga springbilder på henne, men två porträttbilder fick jag till!
Nu är det dags att ladda om batterierna, för imorgon blir det släphareträning!
Kommentarer
Trackback
