Lydnadsträning med störning.
Idag åkte jag och Wahidah till kapplöpningsbanan för att plocka ihop allt inför vintern och vara med på medlemsmötet.
På medlemsmötet var det trevligt och det bestämdes bland annat att vi ska få igång en ungdomssektion.
Jag hoppas verkligen att det blir bra.
När jag vid ett tillfälle inte hade så mycket att göra och Wahidah var jättebusig så passade jag på att träna lite lydnad bredvid banan. Det gick runt människor, lite hundar och Wahidah var sjukt sugen på att gå in på banan för att springa, men jag tänkte att man kanske kunde få lite kontakt med henne ändå. Det gick!
Vi tränade linförighet, fjärrdirigering och ställande under gång. Vid linförigheten var hon för flamsig för att det skulle gå bra. Hon hade inte bara dålig position - hon hade ingen positition alls! Hon for runt, studsade runt och var överallt, dock med kanonbra kontakt... Efter att jag försökt lugna ner henne och efter tusen tempoväxlingar, svängar och stopp så blev det dock bra och jag berömde, kastade en pinne och lät henne busa runt som hon ville lite (dock i koppel). Dragkamp hade vi också och det var lika kul som alltid.
Ställande under gång och fjärrdirigering gick fint. Hon är duktig, min lilla odåga. Förhoppningsvis kan jag bli filmad på tisdag. Då ska jag i alla fall träffa Ronja och Kastor.
Förövrigt hittade jag precis en gammal bild på mig, från när jag tävlade lydnad med världens bästa dvärgschnauzer, Spana. Hon ägdes av min lärare på skolan, men jag fick låna henne massor under en vårtermin då jag var hundlös pga att Zala var på kenneln för att få valpar (då Wahidah föddes).
Spana och jag ställde upp i skolans inofficiella lydnadstävling i klass 1. Ungefär 20 deltagare var det och vi placerade oss faktiskt som 1a! Jag har helt och hållet min lärare och Spana att tacka för det. Själv visste jag ingenting då, mer än att Spana var söt och underbart rolig att träna med.
Såhär såg det ut:
På medlemsmötet var det trevligt och det bestämdes bland annat att vi ska få igång en ungdomssektion.
Jag hoppas verkligen att det blir bra.
När jag vid ett tillfälle inte hade så mycket att göra och Wahidah var jättebusig så passade jag på att träna lite lydnad bredvid banan. Det gick runt människor, lite hundar och Wahidah var sjukt sugen på att gå in på banan för att springa, men jag tänkte att man kanske kunde få lite kontakt med henne ändå. Det gick!
Vi tränade linförighet, fjärrdirigering och ställande under gång. Vid linförigheten var hon för flamsig för att det skulle gå bra. Hon hade inte bara dålig position - hon hade ingen positition alls! Hon for runt, studsade runt och var överallt, dock med kanonbra kontakt... Efter att jag försökt lugna ner henne och efter tusen tempoväxlingar, svängar och stopp så blev det dock bra och jag berömde, kastade en pinne och lät henne busa runt som hon ville lite (dock i koppel). Dragkamp hade vi också och det var lika kul som alltid.
Ställande under gång och fjärrdirigering gick fint. Hon är duktig, min lilla odåga. Förhoppningsvis kan jag bli filmad på tisdag. Då ska jag i alla fall träffa Ronja och Kastor.
Förövrigt hittade jag precis en gammal bild på mig, från när jag tävlade lydnad med världens bästa dvärgschnauzer, Spana. Hon ägdes av min lärare på skolan, men jag fick låna henne massor under en vårtermin då jag var hundlös pga att Zala var på kenneln för att få valpar (då Wahidah föddes).
Spana och jag ställde upp i skolans inofficiella lydnadstävling i klass 1. Ungefär 20 deltagare var det och vi placerade oss faktiskt som 1a! Jag har helt och hållet min lärare och Spana att tacka för det. Själv visste jag ingenting då, mer än att Spana var söt och underbart rolig att träna med.
Såhär såg det ut:
Kommentarer
Trackback
