En dag med promenadsällskap.

Vi gick runt en liten sjö, jag och Ronja. Våra hundar var glada och jag var väldigt glad åt att Zala dels accepterade Kastor väldigt bra trots att han är stor, lurvig och livlig och dels glad för att hon uppförde sig oväntat bra vid de hundmöten som var.

Hon har faktiskt blivit väldigt mycket bättre vid hundmöten, min tant. Jag är stolt över henne och lite stolt över mig själv som orkat och orkar jobba för att lösa problem som finns och dyker upp med hundarna.

Det blev inte så mycket fotograferat under promenaden, men hundarna hoppade runt på stockar, kollade på vattnet, gick på en konstig bro och så åkte vi ju både tunnelbana och pendeltåg. De är helt klart fortsatt trötta och nöjda.

I morse låg de tillsammans i sängen och verkade väldigt nöjda. Det är en syn som faktiskt blir vanligare och vanligare. Älskade tokhundar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0