Stackars tanten.

Zala mår inte helt lovely idag. Hon var lite dålig i magen i fredags, blev bättre i lördags och var nästan bra igår.

Mitt i natten började hon pipa för att hon behövde ut. Nu på morgonen väckte hon mig med pipande för att hon behövde ut. Bara att kasta sig upp ur sängen, dra på sig de kläder som låg närmast, på med koppel och springa i full fart en bit så att man kom till en lite undangömd gräsplätt där troligtvis ingen går.

Det är verkligen en av de dumma saker med att bo som jag gör. Det finns gräs. Det finns bra platser att rasta hundarna på - men alla platser kräver verkligen att man plockar upp skiten för att det inte ska bli helt förjävligt för alla. Har man en hund som är dålig i magen kan det bli liiite svårt att göra det (även om jag brukar försöka så gott det går).

Nu fick hon knappt någon frukost. Lite fick hon för att jag skulle kunna passa på att få i henne vatten. Sedan får dagens promenader bli ute i skogen och så får jag se till att hon inte äter kottar...

Lilla Zala. Jag undrar vad sjutton det är hon lyckats äta den här gången.
Vad praktiskt det hade varit med hundar som inte åt någonting...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0