Salukitrix

Wahidah har inte riktigt förstått det där med att en saluki ska vara reserverad. Det märks varje dag och jag började för någon minut sedan att skratta åt henne, precis som jag gör varje dag.

Vi håller på och försöker få ordning i lägenheten och idag innebar det att en hantverkare skulle komma och fixa med kranarna i köket och badrummet eftersom de bråkar.

Det plingade nyss på dörren. Wahidah skällde lite, instängd i ett rum med hjälp av kompostgaller. Så fort jag öppnat dörren och hälsat på hantverkaren så började Wahidah springa runt i rummet, hoppa mot gallret - och tokvifta på svansen. Hon ville SÅ gärna hälsa på mannen som kom hem till oss, för han var tydligen superrolig.

Nu stängde jag in oss i rummet, med dörren för att slippa rivet kompostgaller. Wahidah blev besviken och tittar nu ut genom fönstret. Det här är helt klart bra för henne, att lära sig att man inte behöver tokhälsa på precis alla som kommer hit.

Om ett tag ska vi gå hem till morsan. Hon är även idag hemma från jobbet för att hon är sjuk och jag ska se till att handla lite till henne.

Jag försökte träna lite med Wahidah under skogspromenaden idag, men inser att det är för mycket höst för hennes del. Hon vill inte ligga eller sitta nu när det är så blött och kallt på marken och alla lydnadsmoment innehåller ett sittande eller liggande någonstans. Därför fick hon gå fot bredvid mig någon meter, fick beröm och sedan var det klart. Om inte annat kan vi ju träna på att gå rakt...