Det går framåt!
Wahidah var, trots en promenad mitt inne i Stockholm idag, fortfarande pigg när det var kväll.
Eftersom jag känner mig smått sjuk idag fick det bli träning i köket och därmed även fortsatt träning av bakdelskontrollen och försök till att få henne att sätta sig snabbare.
Några "pang"-sättanden fick vi inte till. Jag funderar lite på om det alls är möjligt med de långa benen eller om det helt enkelt bara är så att hon inte ser någon anledning till att sätta sig snabbare. Jag upplevde i alla fall att det gick snabbare idag än förut. Jag provade även någon gång att inte gå mot henne för att få henne att backa, utan bara stå still med henne och säga sitt. Liten förbättning. Liten. Det är helt klart bra. Nästa gång får vi träna när hon har riktigt mycket energi och så får bollen vara belöning (idag fick det bli godis).
Jag provade lite inkallningar. Hon satte sig direkt och även om hon satte sig lite långsamt så satte hon sig rakare än hon brukar göra. Det känns som om vi börjar få ordning på det där!
Vi provade lite fotgående, med fokusering på att jag skulle gå rakt. Satan vad jobbigt det är! Inte blev det lättare av att Wahidah började snedda ganska snabbt. Hon går inte snett, hon bara sneddar, för att hon är van vid att jag gör det. Såå vi backade i träningen. Utgångsposition, två-tre steg fram, stopp, två-tre steg fram, stopp osv. Varenda jäkla gång kom hon snett, eller rättare sagt långt ifrån mig och jag har bara mig själv att skylla.
Nu har vi helt klart något att jobba på! Jag som förut trodde att vi äntligen började komma i ordning med det här...
Bakdelskontrollen. Upp på lådan. Jag stod still. Wahidah provade ett steg åt sidan med bakdelen. Klick - godis! Sådär höll vi på lite och tog en paus för att låta henne släcka lampan en gång och leka lite med bollen. Därefter fick både boll och godis vara beröm. Godisbit när hon tog ett eller två steg åt sidan, boll om det blev något lite extra. Efter ett tag hade hon gått från att stå mitt emot mig, till att stå bredvid mig, utan att ta bort framtassarna från lådan en enda gång! Klick - BOLL och bolldragkamp! ÅH vad nöjd jag är.
Vi avslutade med lite apportering. Hanna gav mig lite kritik förut, för att jag för fram apporten hela vägen till Wahidah. Det ska vara så att hon sträcker sig efter den för att ta tag i den och sedan hålla i den tills jag säger åt henne att släppa. Nu blev det alltså totalfokus på att jag skulle hålla den så långt bort från henne att hon tvingades sträcka sig efter den om hon ville ha den, men inte behövde flytta sig från min sida. Puh! Men, det gick! Det gick långsamt först (Wahidah var nog lite trött också) men hon sträckte sig efter apportbocken och höll den fint utan att kasta med huvudet, släppte sedan först när jag sa åt henne att göra så.
Är det nu man faktiskt kommit en bit, när det känns som att man mer tränar sig själv än tränar hunden?
Eftersom jag känner mig smått sjuk idag fick det bli träning i köket och därmed även fortsatt träning av bakdelskontrollen och försök till att få henne att sätta sig snabbare.
Några "pang"-sättanden fick vi inte till. Jag funderar lite på om det alls är möjligt med de långa benen eller om det helt enkelt bara är så att hon inte ser någon anledning till att sätta sig snabbare. Jag upplevde i alla fall att det gick snabbare idag än förut. Jag provade även någon gång att inte gå mot henne för att få henne att backa, utan bara stå still med henne och säga sitt. Liten förbättning. Liten. Det är helt klart bra. Nästa gång får vi träna när hon har riktigt mycket energi och så får bollen vara belöning (idag fick det bli godis).
Jag provade lite inkallningar. Hon satte sig direkt och även om hon satte sig lite långsamt så satte hon sig rakare än hon brukar göra. Det känns som om vi börjar få ordning på det där!
Vi provade lite fotgående, med fokusering på att jag skulle gå rakt. Satan vad jobbigt det är! Inte blev det lättare av att Wahidah började snedda ganska snabbt. Hon går inte snett, hon bara sneddar, för att hon är van vid att jag gör det. Såå vi backade i träningen. Utgångsposition, två-tre steg fram, stopp, två-tre steg fram, stopp osv. Varenda jäkla gång kom hon snett, eller rättare sagt långt ifrån mig och jag har bara mig själv att skylla.
Nu har vi helt klart något att jobba på! Jag som förut trodde att vi äntligen började komma i ordning med det här...
Bakdelskontrollen. Upp på lådan. Jag stod still. Wahidah provade ett steg åt sidan med bakdelen. Klick - godis! Sådär höll vi på lite och tog en paus för att låta henne släcka lampan en gång och leka lite med bollen. Därefter fick både boll och godis vara beröm. Godisbit när hon tog ett eller två steg åt sidan, boll om det blev något lite extra. Efter ett tag hade hon gått från att stå mitt emot mig, till att stå bredvid mig, utan att ta bort framtassarna från lådan en enda gång! Klick - BOLL och bolldragkamp! ÅH vad nöjd jag är.
Vi avslutade med lite apportering. Hanna gav mig lite kritik förut, för att jag för fram apporten hela vägen till Wahidah. Det ska vara så att hon sträcker sig efter den för att ta tag i den och sedan hålla i den tills jag säger åt henne att släppa. Nu blev det alltså totalfokus på att jag skulle hålla den så långt bort från henne att hon tvingades sträcka sig efter den om hon ville ha den, men inte behövde flytta sig från min sida. Puh! Men, det gick! Det gick långsamt först (Wahidah var nog lite trött också) men hon sträckte sig efter apportbocken och höll den fint utan att kasta med huvudet, släppte sedan först när jag sa åt henne att göra så.
Är det nu man faktiskt kommit en bit, när det känns som att man mer tränar sig själv än tränar hunden?
Kommentarer
Trackback
