Zalaträning!
Zala fick titta på när jag tränade med Wahidah. Varje gång som hon får det brukar det resultera i att hon vill vara med, troligtvis mest för godisets skull, men hon verkar gilla att utföra lite enklare tricks. Framförallt verkar hon bli glad av att faktiskt förstå vad jag vill att hon ska göra. Då tittar hon på mig med höjda öron och pigg blick. När hon försöker komma på vad hon ska göra ser hon mest fundersam ut.
Vi började med "stå". Vi gick några steg, jag sa "stå" och stannade själv. Zala stannade, jag klickade och kastade godis till henne. Förr satte hon sig alltid ner så fort godis kom fram och jag stannade, men jag tror att hon faktiskt börjar förstå att "stå" betyder just stå och inget annat. Målet är att hon ska klara ställande under gång...
Därefter provade vi lite fotgående. Knappt några krav alls. Bara Zala sätter sig bredvid mig istället för framför så klickar jag. Det gör inte så mycket om hon hamnar en meter ifrån mig, lite för långt bak eller lite för långt fram. Jag visar dessutom vägen till min sida från där hon står, med godis. Följer hon inte efter så går jag lite framåt, så att hon inte behöver gå så långt, för behöver hon det så tröttnar hon.
Hon kom i alla fall fint och satte sig bredvid, och precis som vanligt höll hon på att hugga fingrarna av mig när jag gav godisen. Vi gick något steg framåt, hon följde med och fick godis. Sedan började vi om. Efter några gånger så fick hon sätta sig bredvid mig, gå några steg framåt och sätta sig igen. Gick oväntat bra och hon satte sig faktiskt nära mig också och utan att jag sa "fot" vid sista stoppet! Det gjorde hon två gånger, sedan slutade vi.
Därefter fick hon "sitta fint" några gånger, ligga en gång och sitta fint en gång till, för att få något lite lätt och roligt. Efter det la jag fram apportbocken och så fort hon puttade på den med nosen så fick hon godis. Jag tvivlar på att vi någonsin kommer längre än så med apporteringen.
Det här är hur ett träningspass ser ut med Zala om det gått riktigt bra, och jag är otroligt stolt över min fina älskling som både börjar kunna "stå" och som fixar korta, hyfsade fotgåenden OCH som kan sitta "fint" och puttar på apporten med nosen! Det går att lära även gamla hundar lite smått och gott.
Vi började med "stå". Vi gick några steg, jag sa "stå" och stannade själv. Zala stannade, jag klickade och kastade godis till henne. Förr satte hon sig alltid ner så fort godis kom fram och jag stannade, men jag tror att hon faktiskt börjar förstå att "stå" betyder just stå och inget annat. Målet är att hon ska klara ställande under gång...
Därefter provade vi lite fotgående. Knappt några krav alls. Bara Zala sätter sig bredvid mig istället för framför så klickar jag. Det gör inte så mycket om hon hamnar en meter ifrån mig, lite för långt bak eller lite för långt fram. Jag visar dessutom vägen till min sida från där hon står, med godis. Följer hon inte efter så går jag lite framåt, så att hon inte behöver gå så långt, för behöver hon det så tröttnar hon.
Hon kom i alla fall fint och satte sig bredvid, och precis som vanligt höll hon på att hugga fingrarna av mig när jag gav godisen. Vi gick något steg framåt, hon följde med och fick godis. Sedan började vi om. Efter några gånger så fick hon sätta sig bredvid mig, gå några steg framåt och sätta sig igen. Gick oväntat bra och hon satte sig faktiskt nära mig också och utan att jag sa "fot" vid sista stoppet! Det gjorde hon två gånger, sedan slutade vi.
Därefter fick hon "sitta fint" några gånger, ligga en gång och sitta fint en gång till, för att få något lite lätt och roligt. Efter det la jag fram apportbocken och så fort hon puttade på den med nosen så fick hon godis. Jag tvivlar på att vi någonsin kommer längre än så med apporteringen.
Det här är hur ett träningspass ser ut med Zala om det gått riktigt bra, och jag är otroligt stolt över min fina älskling som både börjar kunna "stå" och som fixar korta, hyfsade fotgåenden OCH som kan sitta "fint" och puttar på apporten med nosen! Det går att lära även gamla hundar lite smått och gott.
Kommentarer
Trackback
