Salukitrix

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men mina damer är inte som de brukar vara.

Vanligtvis när de ligger och vilar, ja då ligger de på helt olika ställen. Den ena i sängen och den andra i buren eller fåtöljen, ligger båda med mig i sängen ligger de på varsin sida om mig, i soffor håller de sig till varsitt armstöd, så långt ifrån varandra som det går.

Wahidah gillar visserligen att vara nära både människor och hundar, men Zala gör det inte. Eftersom Zala berättar vad hon tycker om hundar som ska lägga sig för nära så låter Wahidah bli det nu. Inte heller lägger hon sig nära andra hundar, hon har lärt sig att sådant får man inte göra. Tyvärr.

I dag var vi hos morsan, som har en stoor hörnsoffa. Vanligvis ligger då hundarna i varsin ände av soffan och hamnar väldigt långt ifrån varandra. De ligger dessutom på samma plats varje gång. Zala så att hon ser allt som händer i lägenheten och Wahidah på andra stället. Så var det även idag.

Plötsligt fick Wahidah för sig att gå förbi mig, bort till hörnet (som är nära Zalas plats) och så la hon sig där. Sedan sträckte hon en tass mot Zala och la den på Zalas bakben. Innan jag visste ordet av låg Wahidah med sitt huvud på Zalas lår och sov!

Wahidah vågade sig alltså nära Zala - och Zala hade ingenting emot det!

Jag lovar, bildbevis kommer så fort jag hunnit föra över bilderna från minneskortet till datorn.

Nu ligger de bredvid varandra på sängen. Wahidah kom med sitt huvud närmare Zala. Zala nosade lite på Wahidah, sedan fortsatte de vila, jättenära varandra. Zala tittar visserligen upp då och då, tittar först på Wahidah, sedan på mig och ser ut att fråga om den där tokiga lilla hunden verkligen har alla hjärnceller på rätt plats i skallen, men hon accepterar det utan problem.

Vad har det tagit åt mina hundar? Har de faktiskt förstått nu att man kan vara nära varandra utan att det är pest och pina? Har någon bytt ut mina till några mer sociala kloner?

Nu gnager Zala på min huvudkudde och råkar trycka sin rygg mot Wahidahs tratt. Det här är lustigt.