Salukitrix

Länge har jag påstått att Wahidah lever med en enda tanke i skallen: "Hela världen är en lekplats!"
Med tanke på att hon kan få för sig att leka med alla människor, alla hundar, grässtrån, pinnar, bollar, stenar, papper och precis exakt vad som helst, så är det väl inte så konstigt. Så fort hon får se något nytt verkar hennes första fråga inte vara "Vad är det där?" utan mer: "Leka?!".

Så, eftersom gårdagen blev en enda stor egoboost för mig (jag var på en fantastisk The Ark-konsert) och allt flyter på rätt bra nu, så har jag bestämt mig för att leva på samma sätt som Wahidah gör. Hela världen är en stor lekplats. Vi ska börja leka lite överallt. På lekplatser, i rastgården, i skogen. Någon gång under varje promenad ska vi hitta någonting som är kul att göra. Man kan aldrig leka för mycket.

Efter gårdagens konsert är jag trött och har ont i hela kroppen, men hundarna ville ju ut ändå. Först fick de varsin petflaska med lite mat i, så att de kunde roa sig under tiden jag städade lite i köket och åt lunch. Därefter gick vi ut på långpromenad.

Först gick vi till en lekpark. Där fick Wahidah hoppa upp på en sten, på konstiga balansgrejer, hoppa över en balansbom på kommando osv. Zala fick ställa sig med framtassarna på konstiga balansgrejer, något som hon inte är helt förtjust i. Konstiga underlag som inte är helt stadiga brukar hon se som läskiga, men hon var duktig idag! De kan båda "hopp upp" på kommando, och med godismuta för Zalas del blev det riktigt kul för oss alla tre.




Sedan gick vi vidare till en rastgård, där damerna fick springa. Efter att de sprungit gick vi vidare till en annan rastgård. Jag gör gärna så att jag släpper hundarna två gånger per promenad, eller fler gånger, så att de inte vänjer sig vid att så fort de blir infångade innebär det slut på det roliga. Framförallt nu, när Wahidah är inne i en period av "Spring så länge du har chansen - låt dig inte bli fångad!" blir det extra viktigt. Det gör underverk för inkallningen, i alla fall för oss. Efter att ha varit i andra rastgården kom båda damerna springande till mig när jag ropade på dem. Det gjorde de inte i första rastgården.

Vi såg även en stor mängd hundar ute. Troligtvis var vi ute "i rusningstid" när alla rastade hundarna efter att ha kommit hem från jobb osv. Superbra för Zala, som inte sköter sig vid hundmöten pga osäkerhet. Jag funderar på om jag åter igen ska ta med godis på promenaderna för att avleda henne när hon ser en annan hund. Vi gör inga framsteg längre, snarare tvärt om. Vi får se. Hon verkar även ha glömt bort vad "Gå fint" betyder. (Det innebär att man går fint vid min sida utan att bry sig om mötande hund)

En golden retriver, en cairnterrier, en yorkshireterrier, en chihuahua-liknande sak, en flat-liknande sak, en boxer, en basenji, en slädhundsliknande fyrbening och en hel del mer var vad vi såg. Det finns många hundar häromkring.











Och så ett citat från världens bästa låt. När jag kvällsrastade damerna kom jag på att det går att använda även i hundsammanhang:
Every morning I would see her getting off the bus
the picture never drops, it's like a multicoloured snapshot
stuck in my brain. It kept me sane for a couple of years
as it drenched my fears, of becoming like the others
who become unhappy mothers, and fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
or maybe they're afraid to feel ashamed
to seem strange
to seem insane
to gain weight
to seem gay
- I tell you this:
That it takes a fool to remain sane