Salukitrix

Idag blev det långpromenad för oss - i sällskap av en nyfunnen vän som har.. hundar. Jag kan för allt i världen inte minnas hur man stavar rasens namn. Någon spaniel-liknande ras i alla fall och Zala var skeptisk mot dem. Wahidah ville leka, men efter ett litet tag gick Wahidah fint i kopplet och Zala kunde slappna av så länge de två hundarna inte var allt för nära.

När vi sedan mötte andra hundar, eller såg andra hundar på håll, så var Zala mer avslappnad än vad hon brukar vara. Jag tror det är jättebra för henne att få gå lite med "konstiga" hundar (icke-vinthundar) då och då, just så att hon ser att de inte är farliga bara för att de råkar vara fulare än henne ;)

Under promenaden gick vi förbi brukshundklubben och där fick alla utom Zala prova några agilityhinder. Wahidah var lycklig! Hon fullständigt älskar att hoppa runt på agilitybanor - och A-hindret är hennes absoluta favorit. Hon fick ta det lite lugnt, men när hon hade fått springa över A-hindret en gång så rusade hon runt mig i full fart och bara sken av lycka. Det var fantastiskt att se hur glad hon blev, men eftersom det var gropar i marken och springande sliter på tassbandagen fick jag tvinga henne att hålla sig lite lugn.

Wahidah fick sedan apportera lite på en grusplan, både apportbock och några dummys, bara för skojs skull. Det är lite kul att hon är så glad i att apportera och bära runt på saker.

Vi har även hälsat på morsan, något som hundarna älskade precis som vanligt. De älskar hennes soffa.
Det var inte lika kul att gå hem som att komma dit.. För när Zala reste sig ur soffan så haltade hon - mycket. Det är den där jävla tån i framtassen som spökar. Dock var det borta när vi gick ur hissen... Nu får det nog bli vila ett litet tag och imorgon får jag hem glucosamin. Det hade varit fantastiskt om det hjälpte.

Bilder, på min "smala golden retriver"!